- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 31 (1911) /
50

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



mmmm



ena från Kyrkomusikerföreningen i
Stockholm och den andra från
tacksamma åhörare i Jakobs kyrka,
samlades i direktör Lindströms hem de
medverkande i konserten, närmare
släktingar samt flera af hufvudstadens
organister och kantorer med förste
hof-kapellmästare Conrad Nordqvist i
spetsen, som vid supéen i hjärtliga ordalag
tolkade jubilarens förtjänster som or
gelmusiker, hvilket äfven framhölls af
organisterna Gustaf Hägg, Otto Olsson
och Patrik Vretblad.

–––!*i––-

Maikki Järnefelt.

Under" detta länge bekanta
konstnärsnamn konserterar här efter ilere
års uppehåll den finska sångerskan
Maikki Järnefelt, som sedan ungefär
ett år har ingått nytt äktenskap med
den finske piauisten och tonsättaren
Selim Palmgren, som under senare år
såsom hennes ackompaujatör deltagit vid
sångerskans konserterande äfien i
utlandet. Hon bär sålunda ännu namnet
efter sin förra man, hvilken sedan ett
par år tillhör vårt laud såsom Operans
kapellmästare.

Let var i mars 1903 som Maikki
Järnefelt första gången lät höra sig i
Stockholm på ett par konserter i
Vetenskapsakademien d. 1(1 och ‘JO mars.
Hon återkom sedan i november samma
år och gaf i nämnda lokal ett par
konserter. D. 10 nov. medverkade
hon vid Konsertföreuingeus konsert,
sjungande sånger ui hennes man, som
då dirigerade Sibelius’2:a symfoni och
sin egen orkesterkomposition
»Korsholm» samt för öfrigt, likasotu på alla
f n Järnefelts konserter här, var
hennes ackompaujatör. Han dirigerade
äfven hofkapellet 1904 då fru
Järnefelt uppträdde på Operan, d. 17 och
24 nov. som Elisabeth i »Tannhäuser»,
d. 21 som Hieglinde i «Valkyrian».

S.sta gången fru Järnefelt
konserte-rade här vur d 3 och 8 mars 1905,
denna gång i Musikaliska akademien.

Maikki Järnefelt, född Pakarinen,
är född i staden Joensun i Karelen.
Efter såugstnditr i hemlandet blef
hon elev af den berömda
sånglnrarin-natt fru Marchesi i Puris och sedan af
Julius H*y i Berlin med särskild
af-sikt att studera iu partier i Wagners
stora musikdranifr. Hon upptiädde
sedan med stor lycka pt flera t\ska
operascener såsom i Breslau, Berlin,
Magdeburg, Düsseldorf etc. och gjorde
sig äfven bemärkt som
konsertsångerska. Annu 11494 uppträdde hon under
namnet Pakarinen, men i mars 1895
gaf hon i Helsingfors konsert, under
namnet Maikki Järnefelt, hvarför
hennes giftermål med Armas Järnefelt ej
långt förut måtte ha inträffat. Bland
hennes opeiaroller må nämnas, utom
dem hon utförde i Stockholm, Elsa i
»Lohengrin», Senta i »Holländaren»,

Margareta i »Faust». Då på Finska
nationalteatern 1907 i april cch maj
gåfvos operaföre-tällningar under
Armas Järnefelts direktion utförde hon
titelrollen i »Carmen», Sautuzza i
»Cavalleria rusticana» och Agatha i
»Friskytten». Sångerskans sista roll, som
hon kreerade i april 1910 i Abo, är
Sigrid Stålarm i Selim Palmgrens opera
»Daniel Hjort», som dä hade sin
urpremiär och sedan i slutet af året
uppfördes på Svenska teatern i
Helsing-foi s.

___vj»__

Från Milano och Génova.

Cimarösas »Matrimönio segréto».

Pacinis >Saffo-, etc.

10 mars 1911.

Äfven om man i allmänhet vore
benägen att draga i betänkande
lämpligheten af s. k. musik-»exhumatioaer»,
så lider dock intet tvifvel, :.tt det var
en särdeles lycklig idé af Scala-teatern
i Mihhio ait — d. 11 jan. 1911, jämt
110 år efter hans död — ur oförtjänt
glömska framdraga Dominica Cimarösas
evigt ungdomsfriska mästerverk
Ilmalri-mönio segréto (»Hemliga giftermålet»).1

Känd under namnet Italiens Mozart,
betecknar dess utomordentligt
produktive kompositör, som
samman-lagdt skrifvit ej mindre än ett
sjuttiotal operor, böjdpnukten af italienska
buffan i 18:de århundradet. Född i
ett ytterst miserabelt hem i den lilla
staden Aversa nära Napoli 1749, rönte
han redan med sina första \ erk så stor
framgång, atr hans rykte snait spred
sig öfver hela Europa. Af Katarina
II kallad till Petersburg, var han i
Ryssland synnerligen uppburen, men
ur stånd att fördraga det nordiska
klimatet, antog han 1792 anbudet om
hof kapellmästareplatsen i Wien. hvarest
första uppförandet af lians
»Matrimönio segréto» gestaltade sig till en
fullständig triumf; kejsaren var till den
grad hänförd, att han ej nöjde sig med
mindre än att redan samma afton,
efter att ha inviterat maöstrnu och hans
artisttr till supé i sitt palats, få höra
om hela operan. Aret därpå återvände
Cimarösa till Italien, där hans
olycksöde kom honom att associera sig med
de i apolitanska revolutionärerna.
Följden blef, att han år 1798 kastades i
fängelse och återfick sin frihet först
på fot bön från åtskilliga europeiska
hof. Emellertid drabbades han i
Venezia iuom kort af döden på grund af
i fångenskapen ådragen ejuklighet.

Oaktadt den rätt naiva libretton —
af Giouinvi Bertåli— med sioa många
»repetitioner» är väl långdragen för
hela tre akter. Ii varjämte den i
konventioni Ila former bundna musiken
understundom verkar något monoton ocli

1 Måhända förkväfdt af den ros-iniska
»Iiar-beraren», hade detsamma sedan 1K2S ej
gif-vits å nämnda scen.

tröttande, har likväl Cimarösas
för-nämsta »dramma giocöso» att uppvisa
så stor »brio» och melodirikedom i
förening med en sund lifslust, en fin
komik och ett glädtigt behag, att
detsamma ej kan uudgå att alltjämt
entusiasmera åhöraren. All Italiens
Ijuf-| het, värme och charm åiterfinnas i
själf-va verket i detta gamla partitur af
toner, som smeka sinnet, en
kristallklar källa, vid hvilkeD så många
generationer förfriskat sig.

Operans förtjänster kommo äfven i
hög grad till sin rätt genom » La
Sca-las» rent af beundransvärda tolkning.
I främsta rummet glänste såsom
Ca-roliua, den ena af kontrahenterna i
det hemliga giftermålet, en för Italieu
ny stjerna, den helt imga spanska
sångerskan Lurrezia Bot i, hvilken med
ett utomordentligt friskt och i alla lägen
välklingaude samt smidigt, och
uttrycksfullt organ förenar en fysionomi ocli
en plastik, som perfekt lämpa sig för
den graciöst pikanta rollen. Redan i
den deliciösa duetten under första
aktens början med hennes »partner»
Pao-lino gaf dennes representant, tenoren
Giuseppe Armanini prof på en för
partiet förträffligt apterad, mjuk ocli
behaglig stämma. Dessutom må
framhållas den särdeles röstbegåfvede, unge
hähiuiske barytonen Ludikar såsom den
närsxmte friaren grefve Robinson och
basisten (Juinzi Tapergi såsom Carolinas
döfve fader Gieröuimo. För tillfället
reducerad samt höjd i och för
stråk-instrnment-klaugen, hade orkestern
under 1’itllio Serafins geniala ledning
efter ett kolossalt arbete lyckats uppnå
en för verkets stil erforderlig, utsökt
delikatess utan minsta forcering samt
variation i färgnyanser och
klangeffekter. Den charmanta rococo
uppsättningen var, om möjligt, alltför
magnifik för att gifva illusion åt en, om ock
rik borgares hem.

*



På 1800-talet var Giovanni Pncini
— född i Catania 1796, död i Brescia
1867 — en under sitt ltf mycket firad
italiensk operakomponist, lika produktiv
som Cin nrösa, i det ej mindre än
sjuttifem musikdramer 2 hafva bottom till
upphofsman. Med rätta liar Rossini
om honom fällt omdömet, att han
ingalunda saknade genialitet, dramatisk
instinkt och melodisk inspiration. Om
denne mod sin rent af underbara
produktivitet ej efterlämnat något
verkligt »chef tl oeuvre», så var felet
SDa-rare hans samtids, som ej tillät
ton-sättarne att fördjupa sig samt söka
nya musikaliska former i stället för
att, hängifvande sig åt utnötta dylika,

- Till hans mest ryktbara verk höra
Ales-sändro nelle Indie och Niobe, hvilka
operor vid sina resp. premiärer i Näpoli
1S24 och 1820 gjorde den mest lysande
»succés». Också exekverades den senare af
sådana storheter som Giuditta Pasta,
Carolina Ungher, Giovanni Battista Rubini och
Lnigi Lablaehe.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:34:05 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1911/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free