Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 1 Maj 1911 - Wilma Neruda-Norman, lady Hallé † (med porträtt) - Modest Moussorgski (med porträtt) - »Boris Godunow», Musikdrama i 4 akter med prolog, efter Puschkin och Karamzin. Bearbetadt och instrumenteradt af N. Rimsky-Korsakow. Öfversättning af Sven Nyblom. Textinnehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norman. Hon verkade därefter i
Stockholm’ eom artist på solokonserter och
kammarmusiksoaréer samt såsom
lärarinna i violinspel vid konservatoriet
1SG7—1S70.
I Köpenhamn framkallade hon 1862
samma hänförelse som hos oss, och på
konstresor i utlandet gjorde hon furore
bland annat i Paris 1868 och i London
1869, där hon sedan hvarje vinter
medverkat vid de populära
måndags-konserterna m. fl. och där hon sedan
bosatte sig.
Efter Ludvig Normans död 1885
gjorde hon 1886 ett konsertbesök här
och ingick därpå 1888 ett nytt
äktenskap med den renommerade pianisten sir
Charles Hallé i London (f i okt. 1895).
Konstnärinnan blef af Carl XV
utnämnd till hedersledamot af k.
hofka-pellet och innehar svenska och danska
medaljer för konst och vetenskap i
briljanter.
Om ladj- Hallés konsertbesök i
Stockholm efter det senast omnämnda erinra
vi, att det i maj 1895 inträffade,
att man på en kammarmusik-soaré i
Vetenskapsakademien fick efter
decenniers förlopp åter höra hela
»Neruda-trion», Wilma, Maria och Franz,
hvar-vid hofkapellm. Conrad Nordqvist
biträdde som altviolist i kvartetter af
Beethoven och Mozart. Mot slutet af
nov. 1897 gaf lady Hallé tre
konserter på Musikaliska akademien, hvarvid
hon från England medförde den
utmärkte pianisten Leonard Borwick, som
då för första gången uppträdde här.
Det dröjde sedan tre år innan hon ånyo
besökte oss, men stannade då tämligen
länge. Den 12 jan. 1900 gaf hon
denna gång sin första konsert, och vi
fingo nu för första gången göra
bekantskap med hennes vid detta tillfälle
medverkande förträffliga pianist fröken
Johanne Stockmarr. Jämte henne
kon-seiterade hon d. 17 i jan. K. F. U.
M-salen och d. 22 ånyo i Musikaliska
akademien samt d. 26 å Kgl. teatern,
biträdande på en konsert, då hon
utförde med orkester Spohrs »Sångscen»
och Mendelssohns violiukonsert samt
mindre stycken med
pianoackompanjemang. Vid eti hennes konserterande i
Stockholm d. 9 och 12 mars 1908
medverkade på nytt pianisten Boiwick.
1 januari 1907 medverkade lady
Hallé på Konsertföreningens konsert
med utförande af Max Bruchs G
mollkonsert, gaf sedan en egen konsert
i Musikaliska akademien, biträdd af
danska sångerskan Ellen Beck och
pianisten Adolf Wiklund samt med dessa
jämte Tor Aulin en konsert i
Vasakyrkan ett par dagar efteråt
Tilll minne af hennes sista besök
hos oss och konserterande här såsom
biträdande Konsertföreningen, vilja vi
anföra programmen på de två
kammarmusik konserterna, hon därefter, såsom
vi nämnt, gaf under medverkan af sin
bror Franz, Wilh. Stenhammar och
Conrad Nordqvist. På den första
uppfördes Brahms’ Pianotrio, C-moll, op.
101; Suite, G-dur af Joh. Baptist
Ne-ruda (1704—1780), Beethovens Piano
trio, Ess-dur, op. 79, på den andra
Tartinis »Il trillo del’diavolo»,
Beethovens Violinsonat, G-dur, op. 96 och
Brahms Pianokvartett, G-moll, op 25.
Vid de stora ovationeroch hyllningarsom
då särskildt egnades lady Hallé anade
man ej att de skulle vara de sista, som
egnades den berömda konstnärinnan af
den henne så tillgifna
Stockholmspubliken. Ännu d. 3 mars detta år finna
vi lady Hallé medverkande på en af
pianisten Amy Hare i Berlin gifven
kammarmusiksoaré tillsammans med
alt-violisten Oskar Nedbal och
Violoncellisten Hugo Becker i Dvoråks
pianokvartett, D-moll, Beethovens stråktrio,
Serenad op 8, och Brahms’
pianokvartett op. 26. Lady Hallé har som man
vet i flera år efter hennes andre makes
frånfälle varit bosatt i Berlin, likasom
hennes syster Maria Arlberg och
dennas son Hjalmar, den bekante
barytonsångaren och sångläraren.
Lady Hallés begrafning försiggick
d. 20 april på gamla
Westendkyrko-gården i Berlin. Kyrkan var rikt
smyckad med blommor, och praktfulla
kransar hade sändts från änkedrottning
Alexandra af England, kejsarinnan
Maria Feodorowna af Kyssland,
prinsessan Victoria af England och andra
furstliga personer, m. fl. Af hennes
närmaste anhöriga sågos i processionen
professor Franz Neruda med fru från
Köpenhamn och majorskan Eugenie
Lindblad från Stockholm.
Modest Moussorgski.
Är 1856 träffade två unga musiker,
som voro mycket ifriga odlare af sin
konst, tillsammans i Petersburg och
där, hvarest landets musikhärd stod,
slogo de sig ned. Den ene var Michael
Balakirew, den andre Cesar Cui. En
tid därefter slöto sig till dem Nikolaus
Rimsky-Korsakow, Alex. Borodin och
Modest Moussorgski, hvilka sedan
bildade en vänkrets af lika stor kärlek
till tonkonsten. Man genomgick hela
den existerande musiklitteraturen och
kritiken fick fritt lopp. Hvad som
mest sysselsatte dessa musikers tankar
var den dramatiska musiken, som skulle
bafva ett inre värde som absolut
musik, helt och hållet bortsedt från
texten. Man förkastade Italiens och
Frankrikes gamla operaformer och hade ej
heller full sympati för Wagners
musikdramer. Det är efter Cuis bok »La
musique en Russie» man har dessa
meddelanden.
Modest Petrowitsch Moussorgski
föddes d. 16 mars 1839 i Toropez
(guvernementet Pskov) och dog på sin
födelsedag å ett hospital i Petersburg
1881. Han egnade sig först åt
militärståndet men öfvergick snart till
musikstudiet och nationell rvsk kom-
position. Hans opera Boris Godunow
uppfördes först 1874 i Petersburg och
har sedan där hållit sig uppe. Vid
Nikolaus II:s kröning 1896 var
emellertid »Boris Godunow» på förslag att
uppföras, men blef af höga vederbö
rande struken på programmet. Två
andra operor af honom, föga bekanta,
äro (med tyska titeln) Die Chovanski
in Moskau och Die Messe von Sarotsehin.
Af dessa blef Boris Godunow
sommaren 1908 uppförd af en rysk trupp på
Stora operan i Paris och väckte
mycken uppmärksamhet. Samma år utkom
en liten bok »Le Legs de
Moussorgski» (Moussorg8kis testamente) af Marie
Oléuine d’Alheim med 2 porträtt af
honom, det en från 1864 det andra
från dödsåret 1881. Denna bok
omnämner af hans kompositioner 2
operor, 2 operafragmenter, några
orkesterstycken, omkring 40 sånger samt
pianostycken, bland de senare »Danse
macabre russe», »Scéne d’enfants».
Af sångerna äro mest betj’dande
samlingarne »Sans soleil», »La
chnrn-bre d’enfants», »Chants et danses de
la mort» och »Chants populaires. Man
anser Moussorgski vara Rysslands mest
realistiskt nationella tonsättare.
Boris Godunow.
Musikdrama i 4 akter med prolog
efter A. S. Puschkin och N. M. Ka
ramzin af Modest Moussor gski. Be~
arh. och inslrumenteradt af N.
Jdimsky-Korsakow.
Text in ne håll :*
Personerna: Boris Godunow, rysk
zar; Fedor, Xenia, bans barn;
Kenias amma; Furst Wassili
Iwano-witsch Schuiski; Tchelkalow,
dumans sekreterare; Pimen,
krönike-skrifvare, munk; Den falske Dimitri
(kallad Gregor!); Marina Mnichek,
dotter tili Vojwoden af Sandomir;
Rangoni, hemlig jesuit; Warlam,
Missail: vandrande tiggare; Nikitsch,
fogde; Eq värdshusvärdinna; En
sin-uessvag; en hofbojar; bojaren
Chruschtschow; Lowitsky, Tschernjakowski,
jesuiter. — Tiden för handingen
1598—1605.
jj*
Prolog. l:a tablån. En gård i
ett kloster dit Boris dragit sig undan.
En hop folk rör sig lungt åter och
fram på gården. Fogden uppträder
förargad öfver deras ringa vördnad
för platsea och befaller folket att
falla på knä. Bönderna och
bondkvinnorna klaga öfver sitt öde och
bedja den gudomlige fadern att hjälpa
dem i sin nöd. De tala äfven om att
en zar nu skall väljas och komma
småningom i gräl med hvarandra.
Fogden och en polisman hotar folket
*Efter klaverutdraget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
