Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 1 Maj 1911 - »Boris Godunow», Musikdrama i 4 akter med prolog, efter Puschkin och Karamzin. Bearbetadt och instrumenteradt af N. Rimsky-Korsakow. Öfversättning af Sven Nyblom. Textinnehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med knutpiskan för uppstudsighet,
och det uppstämmer nu åter
knäfallande sina klagoskri. Tekelkalow
inträder, kvarvid fogden ger folket
tecken att resa sig upp.
Handsekreteraren bugar sig för hopen i
det han yttrar: »Hören mig,
borgare! Boris är obeveklig. Han
vill icke, trots patriarkernas och
bojarnas böner, mottaga kronan.
Bed-jen nu Gud att han sänder det
bekymrade landet tröst!» Scenen
belyses af den nedgående solen. Man
hör sång af vandrande pilgrimer
och kyrkosångare, samt barnröster.
Amuletter utdelas bland folket, som
uppmanas att i festlig dräkt och
procession tåga zaren till mötes. Hopen
träder nu in i klostret. Ridån faller.
2:a tablån. Plats i Moskwas Kreml.
I bakgrunden den röda trappan som
leder till zarens gemak. Till höger
och vänster Uspenski- och
Archangel-ski-katedralerna. Mellan dessa ser
man folket knäfallande. Man hör
klockringning och bojarerna, de ryska
ädlingarna, tåga i festlig procession
in i den ena katedralen. Furst
Schu-iskij träder ut på trappan till
Uspen-ski-katedralen, utropande: »Lefve zar
Boris Godunow Feodorowitsch!» hvari
folket instämmer. Zaren kommer i
spetsen för ett festligt tåg ut ur
katedralen, medan polismän ordnar
folket i leder. Boris, som tycks vara
offer för en viss ängslan, nedkallar
öfver sig Guds välsignelse och riktar
mot höjden en bön om att han må
blifva en god herskare för sitt folk.
Nytt jubel och lefverop af folket för
zaren. Polisen håller den oroliga
massan i styr, och Boris träder in i
zarpalatset.
Första akten. l:a tablån. En
cell i Tchudowklostret. Pirnen sitter
och skrifver vid ljuset af en lampa.
Munken Gregori ligger försänkt i
djup sömn. Då han vaknar utropar
han: »O, denna dröm! Redan för
tredje gången har den återkommit för |
mig!» Han beder nu den gamle
Pi-men välsigna honom, och denne reser
sig, närmar sig honem, sägande: »Gud
signe dig, min käre son, nu och i all
tid!» Gregori (Dimitri) berättar nu
om sin dröm. Han tyckte sig vandra j
på en brant trappa upp i ett torn.
Djupt under honom låg Moskwa.
Liksom myror krälade folket där nere
och pekade upp till honom ander j
hånskratt. Full af ångest störtade I
han ned — då han plötsligen vaknade.
Pirnen förklara det som en fantasi af
det unga blodet och råder honom att |
fasta och bedja. Gregorij påminner
Pirnen om hur denne tillbragt sin
ungdom i lust och glädje samt skådat
zarhofvets prakt. Hvarför skulle ej
ban själf, som i stället fått vandra
från det ena klostret till det andra,
få draga ut i strid och tömma bäga- !
ren vid zarens hof! Pimon erinrar
honom om hur ofta härskarens lott är
föga afundsvärd och berättar som
exempel därpå om Iwan IV och hans
son Fedor. »Men vi ha svårt
syndat», säger han, »som valt till
herskare en mördare». Det blodsdåd
Boris begått skall han nu omtala i
sin krönika. Man hör klockorna
ringa ’ till morgonbön, och bakom scenen
sjunger en kör af munkar. Pirnen
går och Gregori följer honom till
dörren, i det han yttrar: »Boris,
Boris, ännu darra alla inför dig, men
du skull ej undgå Guds straffdom!»
2:a tublånv: Ett värdshus på
gränsen till Lithauen. Värdinnan
sjunger en visa om ankan och
ankbonden. Missail och Warlam höras
utanför dörren tigga om en skärf till
ett Guds hus. De träda in och dem
följer Gregorij. Värdinnan går ut
för att på deras begäran skaffa dem
vin. Warlam frågar Gregorij hvarför
han är så dyster, de äro ju nu vid
gränsen, till hvilken han längtat så
ifrigt. Först när han är öfvtr den,
säger han, kan han känna sig lugn.
Värdinnan inkommer med vin.
Warlam sjunger vid glaset eu sång om
zar Iwan den förskräcklige i Kasan,
då med en tunna krut Tartarerna och
halfva staden sprängdes i luften.
Gregorij sitter tyst och vill ej dricka
med de andra. Han frågar värdinnan
hvart gatan leder som han visar på
genom fönstret. »Rakt fram till
Lithau“n», svarar hon, Men hela
trakten svärmar af gendarmer, dock
kan man på en stig genom skogen
komma till Tschekansky-kapellet och
vidare till Saitse. En patrull träder
in och vill ha reda på hvilka männen
i värdshuset äro. Tiggarne säga sig
vara vandrande munkar och Gregori
förklarar sig vara en fredlig borgare,
som kommit i deras sällskap.
Befäl-hafvaren för patrullen betraktar
Warlam uppmärksamt och påstår honom
vara kättaren Otripoff, som zaren
befallt skall tillfångatagas och hängas.
Då befälhafvaren frågar om någon här
kan läsa, säger Gregorij sig kunna
det. Han får nu läsa upp zarens
ordres, innehållande att den affällige
munken Gregorij, en afkomling af
Otripoff, som genom djäfvulska
konster förvillat klostrets fromma
munkar, skall tagas till fånga. «Och
hängas» säger befälhafvaren. »Nej,
därom står det ingenting», svarar
Gregoii. »Det är ett och detsamma»,
menar befälhafvaren. Warlam gripes
nu såsom misstänkt att vara den
brottslige men han söker försvara
sig. Befälhafvaren synar åter
Gregorij, yttrande: »Till sist är det nog
den där ändå!» Gregorij rycker till
sig en knif och springer ut genom
fönstret. Alla vilja rusa efter honom
och springa till dörren, ropande: »Tag
fast, tag fast tjufven!»
Andra akten. Det inre af zarens
palats i Kreml. Xenia sitter
gråtande framför bilden af hennes döde
biudgum. Den unge Fedor Lar tagit
plats vid ett bord, betäckt med kartor
öfver Ryssland. Amman är sysselsatt
med handarbete. Hon uppmanar den
unga flickan, som klagar öfver sin
förlust att söka trösta sig och sjunger
en sång om »myggan och skalbaggen»,
hvilka lefde i fred och ro och hjälpte
hvarandra men därigenom också
blef-vo bragta om lifvet. Fedor och
amman leka handklappsleken, sjungande
i takt efter handklappningen. Boris
inträder och amman gör en djup
nig-I ning. Han vänder sig till Xenia,
ömt beklagande hennes sorg och ber
henne slå bort bekymren. Hon och
amman aflägsna sig. För Fedor, som
han ser studera kartorna, prisar han
det stora ryska rikets mäktighet,
hvilket sonen kanske snart skall vara
herskare öfver. Sedan gossen
aflägs-nat sig utgjuter Boris sitt hjärta i
ett recitativ och en aria. I sex år
kar han nu herskat, men hans kvalda
hjärta har ej funnit lyckan, som
också flytt hans hem. Sömnen flyr
honom vid minnet af hans mord på
den nioårige sonen till hans
företrädare, hvaröfver han nu uttrycker sin
fasa. En kör af tjänare hörs bakom
scenen. En hofbojar inträder,
anmälande att furst Wassaili Schuiskij väntar
därute och Boris svarar att han gerna
mottager honom och hans budskap.
Lifpagen träder närmare Boris,
bvis-kande till honom: »I natt gaf oss
Puschkins tjänare hemlig underrättelse
om att Schuiskij och Mslisslawsky
jämte bojarer samlats hos Puschkin
till ett hemligt samtal med anledning
af att ett ilbud hade anländt från
Krakau. Boris ropar till lifpagen:
»Arrestera honom! —Tänkte jag icke
det!» Då pagen går inträder Fedor.
Sedan Boris satt sig ställer sig Fedor
lutad mot hans knä och mottager
faderns smekningar. Fedor sjunger
sedan en visa om sin papegoja.
Schuiskij träder in, ödmjukt hälsande »sin
stormäktige herskare och zar».
Denne far ut i häftig vrede mot honom,
kallande honom hycklare och
förrädare, som förtjänt döden. Schuiskij
ber att han skall höra honom. Han
har viktiga meddelanden att gifva
honom. »Det är väl de, som du och
Puschkin fått från Krakau?» utropar
zaren. «Ja», svarar Schuiskij, »en
usurpator har uppträdt, konungen,
påfven och alla äro för honom».
Boris frågar oroligt efter hans namn.
Han får veta att det är Dimitri.
Boris ber sonen aflägsna sig och befaller
Schuiskij att ge ordres om att alla
gränser till Lithauer skola afspärras.
Zaren fattar Schuiskij i kragen och
nödgar honom till bekräftande af att
det verkligen var den unge sonen till
zar Fedor, som dödats i Uglitsch,
hvarom nu Schuiskij närmare
berättar. Schuiskij får afträda och Boris
är nu ensam, offer för sina
samvetskval.
Tredje akten, lista tablån. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
