Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 1 Juni 1911 - Internationella musikkongressen i Rom D. 4—11 april, af Olallo Morales - Musikbref från Nürnberg, af V. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stort antal konserter med klassiska
och moderna verk; förra säsongen gafs
bl. a. Beethovens nio symfonier.
Fe-deli gaf en öfverblick af den italienska
musikens utveckling under de sista 50
åren och dess ställning för
närvarande samt önskemålen för framtiden.
Man beslöt efter en liflig diskussion all
till den italienska musikens höjande hos
regeringen begära en omreglering af de
italienska konservatoricrna,
upprättandet af en nationalopera i Bom och
införandet af cantus choralis i skolorna.
Såsom utländsk delegerad protesterade
jag mot detta allt annat än
internationella beslut, och anmälde, all jag ej
kunde deltaga i en dylik resolution.
Ett liknande icke internalionellt
förslag af Andolfi om en obligatorisk
musikkurs i skolornas primära och
sekundära klasser samt om
upprättandet af en professur i musik vid
universitetet i Rom, blef äfven antaget. Af
allmännare intresse var prof. Adlers
föredrag om Corpus scriptorum de
mu-siea, hvarvid han uppmanade de
italienska musicologerna att understödja
ut-gifvandet af delta betydelsefulla verk.
dels finansiellt, dels genom alt för
forskare underlätta tillträdet till bibliotek
o. d. samt slutligen att bidraga därtill
med egna arbeten. Musikdirektör
Ves-sella höll ett kort föredrag om vikten alt
uppnå enhetlighet i partituren för
militärorkester och framlade tre olika
schema för stor, medelstor och liten
orkester. Man biföll hans förslag att för
vederbörande i de olika länderna
framlägga en plan till uppnående af
enhetliga partitur för militärorkester.
Torre-franca lämnade en fängslande
redogörelse för den moderna
instumentalmusi-kens ursprung och särskildt den
ve-netianska skolans insats därvid genom
komponisten Platti, hos hvilken man
finner fröet till den senare tyska
orkesterskolans uppspirande. Andersen höll
föredrag om den danska musiken och
Liapunoff om den ryska. Mitt eget
bidrag till kongressen bestod i en
framställning af den svenska musikens
historia med särskild hänsyn till dess
utveckling under de sista 50 åren. Vid
sista allmänna sammanträdet förevisade
Andolfi ett nytt instrument för
miiitär-orkestern vid namn Rothfon, ämnadt
att ersätta den franska sarrusofonen,
som på grund af dess dyrbarhet och
besvärliga mekanik ej erhållit den
väntade spridningen. Rothfonen finns i
fem storlekar. Dess teknik kan på
några dagar läras af den, som förut
behärskar klarinett, saxofon, oboe eller
fagott. Klangen är en blandning af
engelskt horn och fagott, dock ej af större
välljud, hvarför den väl knappast har
utsikt att uttränga sarrusofonen.
Instrumentet är konstrueradt af firman
Fratelli Botlali i Milano.
Omväxling i kongressarbetena
bereddes genom åtskilliga foranstaltningar
och fester, bland hvilka en
mottagnings-fest å Capilolium intog främsta rummet.
Malicen berättar, att värden, Roms älsk-
värde borgmästare Nathan, begagnat
tillfället att samtidigt bereda några tusen
af sina valmän en förströelse. Men
det gaf i så fall blott ökadt iif åt den
lysande festen i de härliga praktsalarna,
hvari finnas samlade antikens och
renässansens skaller. En festföreställning
å Costanzi-teatern, hvarvid uppfördes
Vilhelm Teil, en vokalkonsert i
Ago-steo, en utflykt till Tivoli i förening
med en konsert till minne af Palestrinas
samtida Nanino. som föddes därstädes
1544, samt några privata fester voro i
öfrigt de hufvudsakliga nöjena. En
konsert för 8!) blåsinstrument i en liten
sal med Schuberts H-mo!lsymfoni,
Cho-pin-noclurner o. dyl. på programmet
var mer Ivifvclaklig som nöje betraktad.
Roms Regia aecademia e liceo
musi-cale di Santa Cecilia, grundadt 1570
af Palestrina, gaf med egna krafter en
festkonsert för kongressisterna,
vittnande om, att konservatoriet intar en
mycket hög ståndpunkt. På grund af den
intressanta konserten beslöt jag att
närmare lära känna anstalten, hvarför jag
aftalade med dess direktör alt ägna det
en dag efter påsken, då det åter
öppnades. Under påsken besökte jag Roms
förnämsta kyrkor och kloster för att
konstatera, att kyrkomusiken i
påfve-staden fortfarande står ganska lågt.
Gynnsammare blef intrycket af besöket
i den gamla akademien, som är inrymd
i ett f. d. kloster. Akademiens
hederspresident är konungen och dess
president grefve San Martino. Dessutom
iinns två vicepresidenter, fyra censorer,
tio styrelsemedlemmar, en jurist och en
sekreterare samt en jury af sju
medlemmar, en pröfningskommitté af tolf
personer, tre revisorer och en
biblioteks-kommittc af sju personer.
Examens-kommissionen är delad i en allmän,
bestående af tolf medlemmar, och en
speciel för hvarje klass.
Kompositionsklassen har således en kommission af
sex ledamöter, pianoklassen tolf,
sångklassen sju, o. s. v. i de öfriga femton
klasserna. En särskild kommitté står
i spetsen för akademiens konserter.
A-kademien förfogar öfver en ypperlig
orkester af 87 musiker och en stor
blandad kör. Konserterna äga rum i
Ago-steo, kejsar Augustus’ mausoleum, som
omvandlats till en magnifik konsertsal,
hvars akustik dock lämnar öfrigt att
önska. Här gifvas öfver 30 konserter på
säsongen under medverkan af Europas
främsta dirigenter och solister. Under
operasäsongen spelar orkestern i
Costanzi-teatern.
Akademiens bibliotek har en mängd
salar och’ läsrum till sitt förfogande och
innehåller de dyrbaraste skatter såväl i
tryck som handskrift. Bl. a. såg jag
de första upplagorna af Monteverdis
operor och Palestrinas verk samt
vackra prof på de tidigaste nottrycken. 1
en sal förvaras uteslutande manuskript
såsom Bellinis, Donizetlis och Rossinis
egenhändiga operapartitur m. m.
Tyvärr är biblioteket ännu ej på långt när
ordnadt. Till dess riktande anslår sta-
ten årligen 2,500 lire och dessutom 300
lire till kopiering för bibliotekets
räkning af outgifna italienska verk,
befintliga i utländska och inhemska bibliotek.
Il I.iceo musieale står i samma
förhållande till la Regia aecademia som
Musikkonservatoriet i Stockholm till
Musikaliska akademien. Anstalten
under-stödjes af staten, kommunen och staden
med 120,000 lire om året. Ledaren för
lyceet är sedan 1002 direktör Ealchi, en
god dirigent, ansedd komponist samt
synnerligen sympatisk personlighet.
Professorn i den högsta pianoklassen är
Giovanni Sgambati, för närvarande
nestorn inom ej blott Roms utan hela
Italiens tonkonst. Att utmärkta
lärarekrafter äfven finnas i de öfriga klasserna,
därpå gaf akademiens festkonsert ett
öf-vertygande bevis. Med den gedigna
utbildning det unga Rom numera åtnjuter
i Roms Liceo musieale, har man all
anledning hoppas på en musikalisk
renässans i detta tonkonstens hemland.
Olallo Murales.
5Ni
Den gamla vackra
Mästersångarsta-den i Bayern hör ju ej till Tysklands
musikcentra, men som dess musiklif
dock är ganska rikt, och jag under en
tids vistelse i Nürnberg blifvit satt i
tillfälle att få en inblick däri, tillåter
jag mig härmed lämna Eder värda
tidning några meddelanden om detsamma.
Nürnberg har en ny, modernt utstyrd
och inredd Stadt-theater, som kostat
staden c:a 7 millioner Mark i
uppförande. Den utarrenderas f. n. till en rik
Liebhaber», Hofrat R. Balder, som
e-mellertid ingalunda lär göra några
lysande affärer på företaget.
Repertoaren utgöres omväxlande af operor,
operetter samt skådespel af olika art.
Detta teaterns mångsidiga syfte hindrar, att
den egentliga operaverksamheten
tillräckligt kan tillgodose, men den
förfogar dock öfver — särskild på
spinnsidan — god sångarpersonal, och
orkestern har en alldeles utmärkt 1 :ste
dirigent i kapellmästaren Bernhard
Tit-tel. Under dennes ledning uppfördes
i början af april för första gången i
Tyskland Massenel’s nya opera Don
Quixote , som med sin sångbara,
verkningsfulla musik och tacksamma
libretto, blef till en succés för både
kompositören och teatern. En aktningsvärd
andel i framgången hade hufvudrollens
innehafvare, bassångaren Paul Bender
från Münchens Hofopera, hvilken,
gynnad af ett härligt röstmaterial och en
idealisk figur, utförde en genomgående
konstnärlig prestation. Samma
utmärkte sångare hade jag äfven nöjet höra
som »Ochs von Lerchenan i
Strauss’famösa nyskapelse »Rosenkavaliern», som
gafs för utsåldt hus och belönades med
rikliga ovationer. Operan ifråga har
ju såväl hvad ämnet som behandlingen
af detsamma beträffar, föga gemensamt
Musikbref från Nürnberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
