- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 31 (1911) /
91

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 2 September 1911 - Georges Beer † (med porträtt), af F. H. - António Cotógni (med porträtt), af Anteros - Wagner-festspelen i Bayreuth 1911. »Parsifal», af Anteros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ludv. Norman och förvärfvade en rätt
vacker talang som smakfull pianist.

Af sjukligket måste han vid 18 års
ålder afbryta den tillämnade
artistbanan och tick anställning i Stockholms
Handelsbank, där han tjänstgjorde ett
par år. Lockad af sin last att åter
komma i beröring med musik- och
konstnärsvärlden, företog han sig att
här, efter förstudier i Beilin och
Leipzig, grunda tillsammans med nuvarande
ntgifvaren af Svensk Musiktidning,
musikhandelsfirman Hubs i<- Beer,
hvilken affär han efter ett år ensam
öfver-tog, men som efter åtta år af
ekonomiska skäl upphörde. Under tiden
hade han emellertid från 1881 börjat
utgifva »Svensk Musiktidning». Vårt
land hade länge saknat en sådan till
följd af bristande intresse hos vår
musikpublik för en publikation af detta
slag. 1880 utgafs dock en mera
anspråkslös musiktidning under namnet
»Necken». Denna efterträddes nu af
»Svensk Musiktidning», som erhöll
till hufvudredaktör vår framstående
musikteoretiker och kritiker dr Adolf
Lindgren och till medredaktör (ehuru
för helt kort tid) den
musikintresserade Fr. Vult von Steijern. Tidningen
öfvertogs sedan 1884 af dr Lindgren
och nuvarande utgifvaren.

Som musikförläggare, nnder den tid
han hade musikhandeln, inlade Beer ej
ringa förtjänst i att ha beredt
framgång åt Emil Sjögren och hans då
föga förstådda kompositioner, samt att
ha publicerat verk af Ludv. Norman,
äfven några Aug. Södermans posthuma
verk m. m. Han verkade äfven för
att till vår hufvudstad vinna såsom
konsertgifvare storheter sådana som
Ant. Rubinstein, H. v. Bülow, Sofie
Menter, Dav. Popper, Nav. Xarvencka,
Em. Säuret m. fl. Efter att ha
lämnat musikhandelsaffären sökte Beer
ett par år verka som musiker i
New-York och London. Under Aug.
Lindbergs sista säsong som operadirektör
i Göteborg (1890 — 93) tjänstgjorde
Beer vid Stora teatern där som
repe-titör och kormästare, och då han
lämnade denna plats förärades honom en
silfverbeslagen taktpinne med
inskrip-ten: »Till kormästaren G. Beer med

beundran och tacksamhet från
Göte-borgs-operans artister och körpersonal
säsongen 1892—93». Beer har också
som värderad pianoaccompagnatör
deltagit i åtskilliga konsertturnéer. Beer
var en god stilist, såsom han visat i
ledigt och humoristiskt skrifna
uppsatser till Stockholmstidningar och hvilka
behandlat lefnadsminnen, särskildt från
hans samvaro med musikaliskt framstå
ende personligheter. Under flera år
med sin familj bosatt i landsorten och
under de seuaste i hufvudstaden, har
han lefvat tillbakadraget utan närmare
beröring med musikvärlden.

F. H.



Antonio Cotögni

Efter en den mest lysande
konstnärsbana firades denne Italiens allmänt
vördade och älskade samt isynnerhet i sin
färdernestad Rorne. högst populäre
sång-arveterans — af sina landsmän utmärkt
med hederstiteln »sovråno dei baritoni»
(barytonisternas konung), liksom under
deras glansperiod benämningen »il
triumviruto romåno» tilldelades honom
själf jämte tvenne andra celebra
lyriska konstnärer af romersk extraktion,
basisten Romåno Nannetti och tenoren
Francesco Mur cd ni — åttioårsfest
därstädes den 1 ang. i år under stor
tillslutning från när och fjärran; äfven
aftonen förut blef han vid en af sioa
bästa nuvarande elevers, Valentino
Giorda, vackra debut å Quirino teatern
såsom Figaro i »Barberaren»
föremål för en varm hyllning. Enär
han i Sverige torde vara relativt föga
bekant, begagna vi härmed tillfället
att introducera honom hos Sv.
Musiktidnings läsare.

Född 1831 i det af Romas fattigare
befolkning bebodda
Trastévere-kvarte-ret, begynte Antonio Cotdgni redan
vid tolf års ålder med sin fars yrke,
»maiolicåro». Genom bemedling af en
kardinal Tosti, som frapperats af
gossens härliga stämma, fick han tillfälle
att utb’lda densamma vid den på
1840-talet florerande sångskolan i S.
Michéle-hospitset, tills målbrottet nödgade honom
att afvakta det ögonblick, då hans
altröst förvandlats till baryton. Ar 1849
blef nämnda hospits romerska
republikens högkvarter, och (ötögni kämpade
då i likhet med den berömde
skådespelaren Tommåso Salvini i Garibaldis
leder. Efter stridigheternas slut
återvände han till sin »första kärlek»; en
alltmera eftersökt sångare på den
andliga musikens område, framkallade han
under tolkningen af oratoriet »S.
Eu-ståchio» i en af Romas kyrkor
verklig .. . skandal, i det att den
hän-rvckta publiken gaf sig till att
frenetiskt applådera honom, något
isynnerhet på den tiden oerbördt! Under dylika
auspicier tillråddes Cotögni allmänt
att egna sig åt operan, hvarföre han
efter mycken tvekan på grund af den
för hans karaktär städse utmärkande
blygsamheten slutligen bestämde sig
och gjorde en särdeles lyckad debut
såsom Bélcore i »Kärleksdrycken» å
den lilla Metaståsio teatern den 20
december 1852.

Sedan Cotögni efter sin första
säsong gjort ett års uppehåll för att
skaffa sig en repertoar, öfvergick
han under växande bifall så
småningom till alltmera betydande scener.
Afgörande för hans karriär blef
uppträdandet i Nizza såsom fadern i
»Linda», där han formligen
entusiasmerade åhörarne, icke minst sin gamle
general Garibaldi, som djupt rörd
omfamnade och komplimeuterade honom
i hans klädloge. Nya glansroller fick
Cotögni i »Afrikanskan» och »Don

Carlos», Neluskos och markis Rosas,
äfvensom i »Don Juans» och
»Hamlets» titelpartier, men det torde utan
öfverdrift kunna förklaias, att samtliga
lians prestationer — ej mindre än ett
150 tal olika uppgifter på såväl den
stora som den komiska operans
område — voro i allo mönstergiltiga.
Efter turnéer till Spanien och Portugal
samt Paris och Wien gasterade han i
London oafbrutet under 23 och i
Petersburg under 26 säsonger . . . det
bästa vittnesbördet om hans artistiska
renommé! Dessutom hafva Englands
och Irlands, Finlands, Polens och
Rysslands öfriga städer, i hvilka
Cotögni gaf otaliga välgörenhetskonserter,
största orsak att välsigna den
romerske konstnären, som städse varit en
sannskyldig barmhärtighetens och
människokärlekens apostel.

En utomordentlig föreställning af
»Don Pasquille»,. med honom själf
såsom protagonist vid sidan af sådana
storheter som Sigrid Arnoldson, Mattia
Battistini och Angelo Masini, å kejs.
operan i sistnämnda lands metropol
afslutade hans konstnärsbana, men
sedan dess uppgår han, alltjämt
outtröttligt hängifven sin konst och
besjälad af en verklig »feu sacré», helt
i sin sångundervisning, från 1895
till 1899 vid Petersburgs
konservatorium och därefter, då hans hälsa ej
längre uthärdade det ryska klimatet,
vid Romas musikaliska akademi.
Co-tögnis för hans ålder ypperliga vigör
skänker oss förhoppning om att ännu
länge få behålla den icke minst på
grund af sina rika minnen och sin
stora lifserfarenhet högst intressante
åldringen, en ädel föresyn och en
kär-1 eksrik försyn för det unga släktet,
särskildt bland musikens adepter.

Anteros.

Wagner-festspelen i
Bayreuth 1911.

»Parsifal. »*

Liksom i Italien Verdi, så har
namnet Wagner blifvit Tysklands
musikaliska »lösen». Också utgör Bayreuth,
denne musiktitans sannskyldiga
helgedom, alltjämt det förnämsta målet för
hans anhängares »pilgrimsfärder», n. b.
för så vidt de resp. tillgångarne förslå,
enär platserna, till »prix unique» af
20 mark, alltsom oftast äro utsålda i
själf va »Festspielhaus», och dylika i
andra hand ej stå att erhålla för
mindre än tre- eller fyrdubbla beloppet.
Fribiljetter äro här i princip okända,
till och med vis-å-vis den tyska pressen.

Arets föreställningar, som pågå
omkring en månad, inleddes med Mäster-

* Enär festspelen den 1 sept. redan
tillhöra det förflutna torde böra bemärkas
att efterföljande intryck nedskrefvos redan
omedelbart efter förf:s Bayreuth-besök.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1911/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free