Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 2 September 1911 - Litteratur - Souvenirs musicaux et dramatiques, af Charles de Platen - Berlioz och Gounod - Felix Motti och drottning Victoria - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Charles de Plåten: Souvenirs iiirni-
raux et ibnmatiques. Pris 7 francs.
— är titeln på en ny likt illustrerad
bok af vår landsman baron < ’arl von
Plåten i Rom. Boken är tillegnad »A la
mé-moire du rossignol suédois Jenny
Lind et en hommage dune autre
»Norma» idéale GiaEnina Russ» och
är i början illustrerad med det bekanta
porträttet af Jenny Lind i sittande
ställning. I ett kort företal, med
för-f:s porträtt, nämner han att boken är
en resumé af de talrika uppsatser, som
han under en tid af tolf senaste åren
lämnat denna tidning (under
pseudonymen »Anteros») rörande musik och
dramatik i åtskilliga land, här
åtföljda af monogratier öfver en del de
mest berömda artister och kompositörer
med porträtt. Han vill såsom gammal
»habitué» öfverlämna i denna bok sina
efemera intryck åt en kosmopolitisk
publik. Boken innehåller först
Sd-honettes biopraphii/iies med porträtt, af
Filippo Marchetti (byst), Adelaide
Risto-ri (m. facsim. 1892), Tommaso Salvini
(m. facsim.), Sigrid Arnoldson (som
Manon), Antonio Cotogni (portr. som
Hamlet och Ernani, med facsim.,
till-egn. förf.), Albert Darmont (i »Antoine
et Cléopåtre»). Därefter följer en
af-delning. Instantanés sceniques: 1.
Cal-derön: > Le juge de Zalaméa»; 2.
Shakespeare: »Roi Lear»; 2. Mozart:
»Cosi fan tutte», »L’Enlevement du
serail»; 3. Beethoven: IX Symphoni;
4. R. Wagner: »Les maitres chan
teurs», »Tristan», »Parsifal»,
»Siegfried» (portr. af Er. Schmedes som
Parsifal och Siegfried, Leo Slezak som
Siegfried), Une soirée Wagnerienne:
5. A. Bubinstein: »Ferramors», G.
Berlioz: »La damnation de Faust» ; 7.
Massenet: »Cendrilion», »Thais»; S.
Nougés et son »Quo vadis» (portr. af
G. Ovido som gladiator och scenbild
ur 4:e akten); 9. De Lara: »Messaline»;
iO. Hirschmann et son opera »La
danseuse de Tam’tgra» (m. portr. af
Dav. Devriés-Silius); 11. Catalani:
»Loreley» (portr. af Eugenia Burz.io); 12.
Cimarosa et son »Matrimonio segreto»
— Pacini: »Saffo»; 13. Spontini et
son »Vestale», 14. Verdi: »Nabucco»,
15. Puccini et son opera »Tosca»; 16.
Perosi: »Il giudizio universale»; 17.
Mascagni en qualité de chef d’orchestre,
Iris», »Araica», »Le mi’ischere», (med
porträtt och karrikatyr (portr. af Piero
Sehiavazzi, s Giorgio i »Amica», med
tillegn. t. förf.); 18. Mancinelli: »Ero
e Leandro», 19. Leoncavallo: »Boheme»,
»Il Rolando»; 20. Giordano:
»Fedo-na», »Andrea Chenier»; 21. Galli:
»David», 22. Franchettt: »Germania»,
»La figlia di Jürio», »Colombo»; 23.
d’ADnuncio: »La nave» (med porträtt
af Evelina Paoli-Basiliéla). Bokens
sista afdelning är ett Apendice,
innehållande: 1. Jenny Lind-Goldschmidt
Gioannina Cerri-Russ (båda m. portr.
som Norma) — Emma Carelli; 2.
Iln autographe de Boito; Emma Ca-
relli, Salomca Eruscenischi (s.
Val-kyrian), Fanny Toresella (s. la Fée i
Massenets »Cendrilion»; 3. Deux petit
virtuoses du piano: Miecio Horszovski,
Dante Alderighi (med porttätter); 4.
Juan Raventos (Siegfried), Fredrico
Carasa (Lohengrin), Giuseppe Anselmi,
(som Maurice de Saxe i Ciléas
»Adri-enne Lecouvreur» och Borneo); 5. Les
jeux de la Passion d’Ober-Ainmergau
med korsfästelsescenen och den som
utför evangelisttn Johannes, i kostym);
G. De L’Horizon de Rome au
prin-temps 1911: Verdi: Macbeth»,
Doni-zetti: »Don Pasquale», Rossini:
»Gug-lielmoTell», Bellini: »La sonnambula».
Vidare innehåller boken följande
porträtt: Rudolf Christians (s. Shakespeares
»Romeo»), Adolf Sonnenthal (s.
Schillers Wallenstein) Maurice Renaud (Don
Juan), Carmen Melis (s. Thais), Mattia
Battistini (s. grefve Tomsky i »Pique
dame», Emma Calvé (s. (’armen), Maria
Farneti, Pasquali Amiito, Eugeuio
Gi-raldoni (titelrollen i Rubinsteins
»Dämonen») Francesco Marconi (1910),
Ernst Kraus (Lohengrin); Karl Jörn
(s Chevallier des Grieux i »Manon af
Massenet), George Dalman (s. Achilles
i »Sköna Helena») Oskar Beregi och
Alfred Gerasch (båda som Romeo i
Shakespears dram.) Giannina
Cerri-Russ (s. Leonora i »Trubaduren». De
fina porträtten äro helsides på
glanspapper, en del af dem utan text.
Inuti texten finnas medaljongporträtt af
M:me Ristori, Giordano, Mascagni och
Giuseppe Borgatti: Dårjemte finnas
bilder af Verdis mausolé i hans Casa
di riposo och af Arrigo Boito i sitt
arbetsrum. Boken afslutas med ett
namnregister och rättelser.
Berlioz och Gounod.
»Berlioz», yttrar Gounod i sina
memoarer, »har varit en af dem, som på
mig gjort det största intryck. Han
var redan 34 år, då jag var en
ungtupp om 19, sålunda 15 år yngre.
Jag studerade komposition på
konservatoriet för Halévy. Jag kommer väl
ihåg hur betagen jag var i Berlioz
och hans verk, med hvilka lian ofta
gjorde repetitioner i konservatoriets
konsertsal. Knappt hade Haléy
korrigerat mitt pensum under lektionen,
förr än jag i hast lämnade klassen för
att smyga mig in i ett hörn af
konsertsalen och där tjusades jag af denna
egendomliga, passionerade,
konvulsiviska musik, som för mig uppenbarade
så nya och brokiga horisonter. En
dag, bland andra, hade jag bevistat
repetitionen af hans symfoni
»Romeo et Juliette», ännu outgifven,
och som Berlios några dagar senare
skulle låta utföra offentligt. Jag blef
så frapperad af den storartade finalen
»Réconciliation des Montaigus et des
Capnlets», att jag på hemvägen i
minnet återkallade frére Laurents präktiga
fras: »Jourez tous par Languste
Symbole».
En dag derefter, innan för3ta
uppförandet, sammanträffade jag der med
Berlioz, då jag satte mig vid pianot
och spelade den nämnda frasen
alltigenom.
Beilioz gjorde stora ögon och
fixerade mig skarpt. »Hvar tusan har ni
fått det därifrån?» utropade han. —
»Från en af edra repetitioner»,
svarade jag honom. Han kunde ej tro
sina egna öron.
––-
Felix Mottl och drottning
Victoria.
Den nyligen aflidne
hofkapellmästa-ren Felix Mottl hade nyss blifvit
såsom sådan kallad till Karlsruhe, då
vlr nuvarande konung och lians gemål
firade sin förmälning där såsom kron
prinspar. För denna förmälning hade
Mottl skrifvit en liten opera »Eber
stein», hvartill Gus’av zu Putlitz
författat texten. Dikten var lämpad för i
festligheten och Mottl hade
komponerat en täck, fast anspråkslös musik
dertill. Under tiden, då Mottl »på
allerhögsta befäl» skulle skrifva denna
tillfälligbetsmusik uppehöll han sig i
Baden Baden. Han påstod att han
behöfde »motiv» derför i de härliga
skogarna, emedan sådana annars icke
skulle ingifvas honom och intendenten
hade förklarat, att han först sedan
han slutat kompositionen fick begifva
sig till Wien att der afsluta sina
ferier. I sällskap med en bekant sökte
han sålunda under mången härlig
sommardag »motiver». De foro till
slottet Eberstein, till den gamla ruinen
Yburg, till Favorite eller Hohen Baden,
njutande af den sköna försommaren,
men komponerandet blef emellertid
uppskjutet. Operan blef det oaktadt
färdig i rättan tid. Den vann bifall
och uppfyllde fullkomligt sitt ändamål.
–––m–––
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Aug. 14,21.
10, 24.
18.
20.
23.
25.
27.
28.
30.
31.
Verdi: Aida. (Aida, Amneris:
frk. Linnander, fru Claussen;
Radames: hr Kirchner.)
Gounod: Faust. (Margareta,
Martha: frk.Larsén.fruJahnke;
Faust: hr Stockman.
Puccini: Tosca.
Puccini: Bohime. (Mimi: fru
Oscar; Rodolphe: hr Nyblom.)
Moussorgski: Boris
Godu-now.
Lohengrin.
Gounod: Romeo och Julia.
Bizet: Carmen.
Wagner: Den flygande
Holländaren. (Senta: fru Astrid
Lous, gäst.)
Verdi: Trubaduren.
Oscarsteatern,
Aug. 31. Joh. Strauss: Wienerblod.
Operett 3 akt. af Victor Leon
och Leo Stein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
