Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 2 Oktober 1911 - Åke Wallgren (med porträtt) - Albert Lortzing (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lombergs operasällskap gästade, Zizel
i »Konung för en dag». På detta
sällskaps turnéer utförde han sedan
Mefistofeles i »Faust», EscamiUo i
»Carmen», Lothario i »Mignon», Alfio i
»På Sicilien», Prinsen i »Per
Svinaherde». Vid denna trupp var då under
spelåret 1898—99 jemte ett par
främlingar, tenoren signor Mauri och
bassångaren Gandolfi, sångerskorna frk
Mathilda Keyser och Magna Lykseth
samt altsångerskan Ester Wallgren
anställda.
Den 1 maj 1900 blef hr Wallgren
stipendiat vid Kgl. teatern och gjorde
der sin första debut som Lothario den
12 maj med god framgång. I sept.
samma år utförde han såsom 2:a
debutroll Mefistofeles i »Faust». Vi yttrade
då derom. »Denna debut var en bland
de bästa som på senare tid
förekommit. Herr Wallgren är i besittning
af en ypperlig basbaryton, i höjden
ovanligt kraftig och säker, den sköts
ock med omsorg, om än en och annan
guttural ansats emellanåt förspörjes,
hvilken torde kunna bortarbetas. Herr
Wallgren äger dertill en ståtlig
teaterfigur och för sig ledigt».
Efter dessa båda debuter erhöll hr
Wallgren engagement på tre år,
hvilket sedan förnyats. Granska vi nu
sångarens repertoar efter hans
debutroller, hvilka han, såsom ofvan synes,
utföit innan han kom till kgl. teatern,
så kunna vi i kronologisk ordning
uppräkna följande roller: 1900:
Eremiten i »Friskytten», Escamillo,
Melch-thal i »Wilhelm Teil», Meru i
»Huge-notterna»; 1901: Mefistofeles i Boitos
opera, Bazil i »Figaros bröllop»,
Edmund i »Tifania», Härroparen i
»Lo-hengrin», Wotan i »Rhenguldet» och
»Valkyrian», Colline i »Boheme»; 1902:
Konungens sändebud i »Gillet på
Sol-haug», Oberthal i »Profeten»; 1903:
Dagons öfverste präst i »Simson och
Delila», hertig Alfonso i »Lucretia
Borgia», Ramphis i »Aida», Ulf Tuveson
i »Ran», Furst Gremin i »Eugen
One-gin», Walther Fürst i »Wilhelm Teil»,
Germont i »Den vilseförda»; 1904:
Ebn Jahia i »Jolantha», Utolal i
»Josef i Egypten», Den gamle fursttn i
»Vikingablod»; 1905: Capulet i
»Romeo och Julia», — efter C. F.
Lund-qvist, som lämnade operascenen 1904
— Vandraren i »Sigfrid»; 1906:
Talaren i »Trollflöjten», Rugyiero i
»Judinnan», Pogner i »Mästersångarne»,
Borgmästaren i »Valdemarsskatten»;
1907: Jacob i »Josef i Egypten»,
Fa-solt i »Rhenguldet», Günther i
»Ragnarök», Ottavio i »Nyfikna fruar»,
Qrefven af Monterone i »Rigoletto»,
Landtgrefve Hermann i »Tannhäuser»;
1908: Ludovico i lOtello», en nazaré i
»Salome», Herr Page i »Muntra
fruarna», Peter Michaeloff i »Nordens
stjärna», Pietro i »Den stumma från
Portici»; 1909: Samt-Bris i
»Huge-notterna»; 1911: Odyssers i »Telemaka
fiiarefärd», titelrollen i Boris Godunow
och nu senast Peter Michaelow, den till
timmerman i Sardam förklädde tsar
Peter I.
Efter C. F. Lundqvists afgång har
hr Wallgren i flera roller blifvit hans
efterträdare likasom äfven hr
Seller-grens, då han våren 1908 lemnade
Operan. Tå konserter har hr
Wallgren ofta medverkat, särskildt i
solopartier i större vokalverk, uppförda af
hufvudstadens stora musiksällskap.
––Nr––
Albert Lortzing.
Efter 20 års hvila har Lortzings
komiska opera »Tsar och timmerman»
åter gått öfver scenen på vår
kungliga teater, 60 år efter tonsättarens
frånfälle. Efter Dittersdorf var
Lortzing den förste tyske kompositör, som
med lycka egnade s:g åt den rent
komiska operan. I sitt fädernesland är
han fortfarande mycket högt
uppskattad och ärad, om än utom detsamma
hans namn mera sällan förekommer på
operarepertoaren, det är då vanligen
»Tsar och timmerman» som återkallar
hans minne, hvilken opera hos oss
första gången uppfördes 1843 på vår
första lyriska scen under titel »Czar
och timmerman eller Borgmästaren i
Sardam» (öfvers. af J. M. Rosén).
Denna efterföljdes der 1849 af hans
opera »Tjufskytten eller Naturens röst»
(»Der Wildschütz», öfvers. af G. L.
Silverstolpe). I Tyskland gifves ock
ännu, såsom hörande till hans
förnämsta verk på scenen, »Undine» (1845)
och »Der Waffenschmied» (1846),
hvilken opera, »Vapensmeden», öfversatt
af E. Wallmark, i slutet af 1885
uppfördes här på Nya Teatern.
Af »Tsar och timmerman» egde på
vår Opera en repris rum i mars 1864
med följande rollbesättning: Tsar
Peter (Michaelow): hr Arlberg; Peter
Ivanow: hr Dahlgren; Borgmästaren
van Bett: hr Uddman; Marie: fru Ch.
Strandberg; fru Browne: M:lle Fundin;
Amiral Lefort: hr Behrens; Markis
Chateauneuf: hr Stenhammar; Lord
Sydenham: hr Willman. Operan
åter-upptogs sedan 1866 med hr Weiss
som van Bett och senast 7 jan.
1891, då tsaren utfördes af hr
Johanson, borgmästaren af hr Strömberg,
Marie af fru Edling, fru Browne af
fru W. Strandberg, de tre gesandterna
af hrr Edling, Lundmark och
Seller-gren, Iwanow af hr M. Strandberg.
»Tsar och timmerman» gafs för öfrigt
på Mindre teatern (Hammers) år 1876
af Hennebergs tyska operasällskap.
Gustav Albert Lortzing föddes
den 23 okt. 1801 i Berlin, där hans
fader var läderhandlare och sedan
skådespelare. I fädernestaden erhöll han
något undervisning i musik af
Run-genhagen, men måste snart sluta
dermed sedan fadern började ett rörligt
teaterlif och draga ut i Tyskland fiån
scen och till scen. Icke desto mindre
lärde unge Lortz:ng att traktera flera
orkesterinstrument och började tidigt
sj-ssla med komposition. Derjemte
uppträdde han på scenen, först i
barnroller, men utbildade sig sedan till
sångare och skådespelare och 1823
gifte han sig med skådespelerskan
Regina Ahles. Aret derpå fick han
i Köln uppförd sin första opera Ali
Pascha von Janina, tog 1826
engagement vid hofteatern i Detmold och
gjorde sig ett namn som skådespelare.
Ett oratorium Die Heimmelsfahrt
Kristi, fick han uppfördt 1828. Af
direktör Ringelhardt anställdes han i
Leipzig som tenorist. Redan förut
hade två sångspel af honom, Der Pole
und sein Kind samt Szene aus Mozarts
Leben gjordt sin rond öfver flera tyska
scener, hvarpå han vann en stor
framgång med sin opera Die beiden
Schützen 1837. Redan året därefter
framträdde han med sitt mästerverk Zar
und Zimmermann, som i Leipzig
mottogs tämligen kyligt men i Berlin
väckte stor entusiasm. Med en del
efterföljande operor misslyckades han
deremot. Dessa voro Die
Schatzkammer des Inka (ej uppförd), Caramo
oder das Fie sherstechen 1839, Hans
Sachs 1840, Casanova 1841. Men efter
dessa följde 1842 ett af hans bästa verk
Der Wildschütz, som af många räknas
för hans förnämsta och mest originella
operaverk, ehuru det till en böljan
ieke vann afgjord framgång.
En kort tid fungerade Lortzing som
teaterkapellmästare i Leipzig 1844
men kom i delo med direktionen och
förde derefter en osäker existens,
hvarunder Lans lefnad förbittrades af
näringsbekymmer för hans talrika
familj. I Hamburg fick han 1845
uppförd sin opera Undine, som snart
banade sig väg till flera operascener, i
Wien följde sedan 1846 Der
Waffenschmied på Theater an der Wien; i
Leipzig framträdde han 1847 med
Zum Grossamiral och 1849 med Die
Rolandsknappen, hvilka båda hade god
framgång. Der fick han ånyo
anställning men stötte sig på nytt med
teaterstyrelsen och tillbragte slutligen
sina sista år, kroppsligt och andligen
förtröttad i Berlin såsom kapellmästare
vid den nya
Friedrich-Wilhelms-stadt-teatern. Han sista arbeten voro
Die Berliner-Grisette (Posse) och
operetten Die Opernprobe. Lortzing afled
i Berlin den 21 januari 1851. Den
20 januari 1901, sålunda aftonen före
Lortzings död, uppfördes i Frankfurt
a. M. för första gårgen hans sista,
nyssnämnda verk, enaktsoperetten »Die
Opernprobe», och har sedan uppförts
flerstädes i Tyskland. Vi vilja tillägga
att till Lortzings ungdomsverk kan
räknas hans bearbetning af J. A.
Hil-lers populära sångspel »Die Jagd» (fr.
1771), hvartill Lortzing komponerade
en uvertyr som slutade med
folksången »Heil dir im Siegeskranz». Bland
hans kvarlåtenskap fanns en opera
Regina, först uppförd 1899 i Berlin
en veaudeville Der Weihnactsabend,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
