Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 2 Oktober 1911 - Melodramen och Humperdincks »Königskinder», efter A. Ingman - Musikpressen - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu en sista ton förkliDgar.
För-hiinget faller.
Det hela bär öfvertygelsers styika,
och ger intrycket af någon
personligt gecomlefvad, djupt känd tragisk
tilldragelse. Såsom musiker är
Hum-perdinck Wagnerian af renaste
vatten. Utan att direkt låna af den
store mästaren går Lans inspiration och
hans både originella och individuella
dramatiska skaparetalang i Wagners
fotspår. Utrymmet förbjuder
detaljskildringar af musiken, som når
höjdpunkten i den storartade stegringen
vid klockringningen och tolfslaget (på
djupa Ess) i andra akten, hvilken
nära på feberaktigt håller åhörarne i
spänning, samt i inledningen till
tredje akten, kallad »Gestorben-Verdorben»
— överhufvud taget i hela 3:dje
akten med dödsscenen »Spielmanns
letz-tergang» och barnkören. Liksrm i
Wagner förekomma ledmotiv. Af
dessa äro de imposantaste:
konungasonens och spelmannens motiv samt det
ständigt återkommande
»Ringelreiha»-motivet. Också den så kallade »Ii
o-senringel» scenen mellan
kouuugaso-nen och det lilla barnet är hänförande
i sin rörande enkelhet.
Otvifvelaktigt hafva de talrika
missgrepp, som dock förekomma i denna
melodram, — t. ex. bristen på körer
i stället för folkhopens unisona
deklamation, etc. etc. föranledt
kompositören att utarbeta verket till opera.
Utan musik kan man alls ej tänka
sig dnnna dikt, så att frågan
angående melodramens berättigande i
»Königskinder» egentligen fann en den
lyckligaste lösning. Hufvudorsaken
till dess framgång låg i det kongeniala
sambandet mellan ord, ton och bild
samt i det rent tekniska
fullkomnandet af materialet, främst i den
metriska indelningen af språksatsen, som
för skådespelaren är angifven i så
kal-laoe »Sprechnoten», tryckta öfver
orkesterstämmorna. I stället för sång,
deklamation, indelad i takter, pauser
elc., så att solisten och orkestern
alltid följas åt.
Huruvida verket såsom opera blir
ett framsteg skall framtiden utvisa.
Enligt hvad som förmäles, har
kompositören bibehållit mycket af
musiken i melodramen. Endast
ouvertyren är ändrad till ett kort »förspel».
Musiken före sista akten skall hafva
genomgått vissa förändringar o. s. v.
Skulle också operan icke verka så
mäktigt som denna melodram, så står
denna ju dock alltid kvar såsom
kanske det förnämsta och mest
betydande arbete, som härtills riktat
melodram-konstgrenens utveckling.
Förläggaren till klaverutdragfct — gjordt
af Leo Blech — är Max Brockhaus i
Leipzig. Tyvärr innehåller det icke
Rosmers fullständiga dikt utan endast
den med musiken förbundna texten.
Denna ger emellertid en klar bild af
melodramen i dess helhet. Denna
uppfördes, om vi rätt minnas, första gån-
gen i München 1807. Omarbetad till
opera gafs densamma först i
New-York, och snart därefter under januari
i Berlin, samt vidare på andra tyska
operascener. Operan lär lida af
lon-görer men utmärker sig för glänsande
instrumentation och många vackra
melodiska nummer.
(Efter A. Ingman T. f. M.)
_____vj^___
Musikpressen.
På Carisch & Jänichens förlag
(Milano och Leipzig) har utkommit:
för piano, 2 händer:
1’oSsi, M. Enrico: Minialures. H. I
och II å Mark 2,50.
Chimeri, Paolo: Fet ile Suite. N;o 1:
Valse; n:o 2: Gavotte; n:o 3: Petit
Nocturne; n:o 4: Mazurka-Caprice,
å Mark 1,30.
Tar enghi, Mario: 10 Variazioni, sul
tema delta Canzone popolare
Napoli-tava op. 50. Mark 2,50. — Cini/
Morceaur, n:o 1: Doux Souvenir;
n:o 2: Bagatel’e; n:o 3: Berceuse;
n:o 4: Petit Caprice; n:o 5:
Nocturne.
Enrico Bossi hör, som bekant, till
Italiens nuvarande förnämsta tonsättare,
och vi ha förut haft tillfälle att
omnämna flere af hans mindre
pianokompositioner. Äfven sådana af Tarerghi
ha sändts oss till anmälning. Chimeri
är deremot mindre känd. Bossis
likasom Tarenghis små styckeu, af omkr
4 sidor hvardera, är nätta och lätta
kompositioner, lämpliga för elever,
den senares äro också försedda med
fingersättning. Samme kompositörs
»10 Variazioni» öfver den bekanta
sången »Santa Lucia» har större
fordringar på pianisten, såsom brukar vara
fallet med »vaiiationer». De äro också
tillegnade en sådan pianovirtuos som
Raoul Pugno. Styckena i Chimeris
»Suite» höra till de mera briljanta
sa-longsstyekena och äro såsom andra
sådana mera roande att spela än till
det musikaliska innehållet
intresserande.
–––m––––
Från scenen och konsertsalen.
Kungl. teatern.
Sept. 15. Bizet: Carmen. (Carmen: fru
Sigrid Avnoldson, gäst; Don
José: hr Schweback.)
16. Puccini: Tosca.
17. Wagner: Den flygande
holländaren.
19. D o n i z e 11 i: Regementets dotter.
(Marie: fru Sigrid Arnoldson,
gäst.) — l.eoucavallo:
Pajaz-zo. (Nedda: fru Arnoldson, gäst;
Tonio: hr Augustin Kock, l:a
debut; Canio: hr Nyblom.)
20. Tschaikowsky: Eugen One-
gin. (Olga: frk Astrid
Svärdström, debut; Tatjana: frk Lar-
sén.)
21,24,28. Alb. Lortzing: Tsar och
timmerman, opera 1 3 akter. Text
af tonsättaren. (Tsar Peter I,
under namn af Peter Michaelow:
hr Wallgren; Peter Ivanow: ryss,
timmerman: hr Malm; van Bett,
borgmästare i Sardam: hr
Stie-bel; Marie, lians niece: fru Oscar;
fru Browne: fru Jahnke; Amiral
Lefort, rysk gesandt; hrHerou;
markis de Chateauneuf, fransk
gesandt: hr Stockman; lord
Sy-denham, engelsk gesandt: hr
Sjöberg; en officer, en
stadstjä-nare: hrr Mandahl, Ericson.)
22. Wagner: Lohengrin.
23. G o u n od: Faust.
25. D o n i z e 11 i: Regementets dotter;
Mascagni: Pä Sicilien.
27. Verdi: Aida. (Aida, Amneris:
frk Larsén, fru Claussen,
Radames: hr Kirchner; Amonasro: hr
Carl Richter, l:a debut;
konungen, Ramphis: hrr Sjöberg,
Wallgren — 200:de gången.)
29. Weber: Friskytten. (Agatha: frk.
Linnander, Max: hr Lennartsson.)
30. Bizet: Carmen. (Escamillo:hr
C. Lejdström.)
Oscarsteatern,
Sept. 15. J e a n G i 1 b e r t: Kyska Susanna.
Operett i 3 akter af Georg
Okon-kowski; öfvers. af Bj. Halidén.
(Conrad Aubrais, Dr Pliilos: hr
Textorius; Delphine, hans fru:
fru Bodén; Jacqueline. Hubert,
deras barn: frk Kårsell, hr
Schröder; löjtnant Boislurette: hr
Al-lum; Pomarel: hr Ringvall;
Susanna, hans fru: fru Meissner;
Charencey: hr Lund; Rose, hans
fru: Anna Lisa Lindzén; Älexis,
En hofmästare: hr Ralf.)
Intima teatern.
Sept. 23— Invigningsföreställning. Prolog;
Ok t 2. Renässans, skådespel i 3 akter
af H. Drachmann, musik af P.
E. Lange-Miiller.
Musikal, akademien.
Sept. 21,25. E.Jacques-Dalcrozes
föredrag och uppvisning i
rytmisk gymnastik, solfege,
improvisation.
22. Soaré af kgl. solodansösen
Ellen Price de Plane.
29. Konsert af pianisten fru
Maria Carreras och ital.
sångerskan Ebe Colombo.
Vetenskapsakademien.
Sept. 26. Sonatafton, för violin och piano,
af dir. Patrik Vretblad och
fru Karin Vretblad. 1. Jean
Marie Leclair (1697-1769) Sonat
(Le Tombeau); 2. Fr. M.
Vera-cini (1685—1750): Konsertsonat;
3. W. A. Mozart: Sonat, B-dur.
Om början af fru Sigrid Arnoldsons
senaste gästspel här yttrade vi oss i
förra numret. Hon uppträdde efter
däri nämnda roller som Carmen, äfven
denna förut gifven af henne på vår
Operascen, och slutligen d. 19 sept.,
för första gången här som (Marie i
»Regementets dotter» och Nedda.
Carmens parti ligger ej så väl för hennes
röst och naturel och äfven
»regements-dottern» kräfver mera röststyrka och
varmkänslighet. Med Nedda i »Pajaz-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
