Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 o. 20. 13 December 1911 - Ludwig van Beethoven (med afbildning af hans nyaste staty i Heiligenstadt) - César Thomson (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beethovens »Fidelio». — Vi ha vid
tiden för hans födelsedags inträffande
velat påpeka detta.
* *
Det Beethoven-minne hvarmed vi
nu illustrera detta nummer — flere
porträtt och andra afbildningar af
mästaren ha förut varit synliga i denna
tidning — ha vi reproducerat i mindre
skala från en tysk tidskrift så till vida.
att endast pelarne närmast bakom
honom i midten af den halfrundel, som
omgifver statyn, här äro synliga,
hvarjämte piedestalens trappa sträcker sig
nedåt i flere afsatser. En artikel i
detta nummer om »Beethoven i
Heiligenstadt i samband med denna nya
staty lämnar vidare upplysningar om
densamma.
❖ *
Utförligare Beethoven-biografier ha
förut varit införda i deuna tidning.
En lefnadsteckning i största korthet
må dock här följa.
Ludwig van Beethoven föddes i
Bonn 1770, såsom nu antages, den 16
dec., ty man vet att han döptes d. 17:de,
hvilken dag länge ansetts som
födelsedagen. Hans far, Johann B., var
tenorist vid kurfurstliga kapellet. Af
honom fick han sin första
musikundervisning, sedan af oboisten Pfeiffer,
hoforganisten van der Eden och hans
efterträdare C. G. Neefe. Beethovens
hem var ej det lyckligaste, ty fadern
var brutal och oordentlig, däremot hade
han en förträfflig mor, som han var
mycket fästad vid, och genom
förhållandena i hemmet blef Ludwig, mera
känslig äu sina båda bröder, sluten och
dj’ster till lynnet. Redan 1783 blef
den unge Beethoven, hvars talang,
som klaverspelare tidigt utvecklades,
anställd såsom cembalist i kurfurstliga
kapellet. Såsom lärare kom han i den
angenämaste beröring med hofrådet
Breunings familj i Bonn. I grefve
von Waldstein fick han sedan en stor
gynnare. Dessa hade stort inflytande
på hans allmänna bildning, och från
dem spredo sig de få solstrålar som
ee-nomblixtra Ludwigs ungdom. Då 1792
Josef Haydn kom från England och
i Godesberg mottogs af Bonn-orkesteru
hade Beethoven tillfälle att visa den
berömde Wiener-mästaren en af honom
skrifven kantat, som vann Haydns stora
uppmärksamhet. Nu beslöts att
Beethoven skulle flytta till Wien, där han
redan förut varit 1787 på
rekommendation af kurfursten till hans bror
kejsar Josef II. Vid detta besök hade
Mozirt få t höra honom och förespått
bonom stor framtid. Beethoven var
22 år då han flyttade till Wien, där
han först ett par år studerade teori för
fader Haydn och Schenk och sedan
komposition för den lärde
Albrechtsberger samt dramatisk komposition för
Salieri. Beethovens op. 1 utgör 3
Pianotrior, komponerade 1791 — 92. Som
opus 2 finna vi de tre första
Pianosonaterna, tillägnade Haydn.
Den österrikiska hufvudstaden blef nu
hans ständiga hemvist, undantagandes
hans sommarvistelser i stadens närhet
och några andra kortare utflykter.
Med goda rekommendationer kunde
det icke fela att han i Wien kom in
uti konstsinnade höga kretsar, så hos
furst Karl Licbnowski, grefve Moritz
Lichuow-iki, grefve Rasoumowski etc.,
hvilka han ock tillägnade flere af sina
verk. I dessa kretsar var den
snillrike pianisten och komponisten högt
ärad, och man öfversåg gärna med den
originelle musikerns friheter och
egeu-domligheter. Kretsen af Beethovens
musikvänner ökades vidare af grefve
Franz von Brunswick, baron von
Gleichenstein och hans vän från Bonn
Stephan von Breuning m. fl. Trots dessa
förhållanden till högt stående personer
blef Beethoven aldrig hofman, snarare
demokrat och republikan. Då han af
beundran för republikanen Napoleon
tillegnade honom sin >. Eroica»-symfoni,
slet han i vrede hort titelbladet på
densamma, när Napoleon tog sig
kejsar-titeln. I afseende på religion var han
äfven rätt frisinnad, om han än för
kyrkan skref sitt oratorium »Christus
på 01 joberget», rnessor och hymner
samt andliga sånger. Beethoven med
sin höga, rena estetiskt anlagda natur
och lifliga själ under en sträf yta,
kunde ej undgå att svärma för sköna
och ädla kvinnor. Man känner jn
hans svärmeri för grefvinnan Giulietta
Guicciardi som han tillägnade sin
härliga Ci8S-moll-aonat, »Månskens
sonaten», han var då ungefär 30 år
gammal. Hans kvinnoideal s-odo honom
för högt, att det skulle kuuna leda till
äktenskap med någon af dem, hur
mycket de än beundrade hans
musikaliska snille och konst. Beethoven
lef-de och dog ogift. I Wien bytte han
ofta om bostad och hans våning
företedde, opraktisk som han var i
egenskap af musiker och ungkarl, just
intet mönster af ordentlighet.
Beethoven arbetade flitigt och stod i rätt
liflig korrespondens med hans verks
förläggare i Wieo, Leipzig etc. Han
fick äfven rätt goda honorar, och för
att betrygga hans ekonomi och fästa
honom vid Wien erhöll han af furst
Lichnowski ett årsunderhåll af 600
floriner och fr. 1809 till 1811 ett
underhåll af 4000 floriner årligen af
ärkehertig Rudolf samt furstarna
Lob-kowitz och Kensky. Det oaktadt.
oroades han ofta af penningebekymmer,
därtill kom ledsamma
familjeförhållanden, i det han efter brodern Karls död
åtog sig att vara förmyndare för hans
unge son, en lättsinnig yngling, som
gjorde honom stor sorg och för hvilken
han ock fick göra ekonomiska
uppoffringar. Redan 1800 började Beethoven
lida af en besvärande döfhet, som
alltmera tilltog och hvilken för honom som
musiker gjorde lifvet tungt och dystert.
Han måste då alltid medföra en
anteckningsbok för mottagande af svar
på sina förfrågningar. Han arbetade
dock fortfarande med att komponera
och den sista violkvartetten skref han
året innan han dog.
Svårt angripen af Vattusot afled
Beethoven den 26 mars 1827 i Wien
och blef högtidligen begrafven på
Wä-riuger-kyrkogården, där året därpå en
enkel minnesvård prydde grafven. Ar
1827 upprestes en staty öfver honom
i födelsestaden Bonn.
Det kan här ej bli fråga om att
uppräkna Beethovens kompositioner.
Endast de med opustal försedda uppgå
till 138, hvartill korama en stor mängd
andra instrumental- och
sångkompositioner för kör eller solostämma. Af
hans odödliga verk må här blott till
slut påpekas hans 38 Sonater för pia
nosolo, 10 Sonater för piano och
violin, 5 Pianokonserter och andra
pianosaker, de 9 symfonierna, de 16
stråkkvartetterna och annan kammarmusik,
uvertyrer och annan orkestermusik samt
en del solosånger däribland hans sköna
»Adelaide».
–––m–––
César Thomson
och hans första konsert i Stockholm.
Ehuru vi i våras, då den berömde
violinmästaren Thomson väntades hit
för att konsertera — en sak som
upp-skjutits till dessa dagar — här intogo
hans porträtt jämte biografiska notiser,
ha vi ansett det äfven nu värdt att
införas, sedan vår publik vid senaste
operakonserten fick det oskattbara nöjet
att göra bekantskap med hans
öfver-lägsna konstnärsskap. Många, som
icke höra till våra prenumeranter, torde
ock just nu vilja ha ett minne af ho
nom genom Sv. Musiktidning, helst
som vi funnit porträttet särdeles
lyc-kadt. Äfven konserten och
mottagandet här anse vi oss nu här böra
redogöra för.
César Thomson är född i Liége
d. 18 maj 1857. Efter att först af
fadern ha undervisats i violinspelet,
blef han redan vid 7 års ålder elev
vid fädernestadens konservatorium.
Depuis och sedan Leonard blefvo hans
violinlärare. Vid 11 år hade han
hemma fullbordat sina studier och begaf
sig till Italien, där han blef
kammar-musikus hos baron von Dervies i
Lugano. Han gifte sig här 1877. Från
Italien, där han för sin enorma
virtuositet blef jämförd med Faganini, begaf
han sig till Berlin och blef
konsertmästare i Bilses berömda kapell. 1883
till 1897 Verkade han sedan i Liége
som förste violinprofessor. 1898
flyttade han till Brüssel, grundade där
en violinkvartett och efter Ysaye, som
1897 lämnade sin plats som professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
