Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 17 Januari 1912 - Wagner och Liszt. Ur “Kåserier“ af Andreas Hallén - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigaste ocli mest betydelsefulla, som
min begåfning tillåtit mig att
producera”.
Han flydde som sagdt- 1849 från
Dresden öfver Weimar, hvarest lian af
Liszt och flere andra beundrare fick
medel att fortsätta flykten till Schweiz
och sedan till Paris, i hvilken stad han
tänkte genom Liszts
rekommendationer få uppförd någon af sina operor,
helst ”Rienzi”. Snart insåg han dock
att Paris ännu mindre än hans
fädernesland skulle komma att förstå liouom,
hvarför han återvände till Schweiz och
tog sin bostad i Ziirich, i hvilken stad
han, med undantag af några kortare
utflykter till England, Italien och
Frankrike, vistades till dess han efter
14 års landsflykt fick återvända till sitt
fädernesland.
Liszt var under hela denna tid hans
ende vän och t röstare i detta ords
egentliga bemärkelse. Lika outtröttlig
i sin begäran om hjälp som Wagner
var, lika outtröttlig var Liszt att
hjälpa, och detta i angelägenheter af de
mest olika slag. Oftast var det
penningbekymmer, och man kan af
bref-växlingen lätt förstå, hur ädel och
uppoffrande Liszt visade sig för att
befria Wagner från dessa för en konstnär
mest nedtyngande och besvärande
sorger. Men Liszt anlitades äfven för
att hjälpa Wagners operor fram på
andra scener än Weimars, eller att få dem
förlagda, och äfven som förmedlare hos
regerande tyska furstar för erhållande
af amnesti för Wagner togs hans
inflytande i anspråk. Wagners tacksamhet
är ock rörande, och villigt erkänner
han alltid, att han ingenting vore utan
Liszt, att dennes vänskap och odelade
förtroende till hans skaparförmåga
vore hans enda iifsvillkor.
Redan under sista åren af Wagners
verksamhet, i Dresden hade han
fullbordat sin ”Lohengrin”. Liszt var
den förste som hade mod att draga
fram detta mästerverk i ljuset, och
detta var en gärning så epokgörande,
att de båda vännernas namn därefter
alltid skola nämnas i förening med
hvarandra. Liszts bref till Wagner
några dagar efter det första
uppförandet, som egde rum den 28 augusti 1850
på Goethes födelsedag, var så
entusiastiskt, att man å hvarje rad märker den
djupa verkan, som detta, ett af de
härligaste mästerverk för alla tider, gjort
på honom. Han skrifver:
”Din ’Lohengrin’ är från början till
slut ett upphöjdt verk. Vid flera
ställen kommo tårarne i mina ögon.
Hela operan är ett enda odelbart under
––-och hvad den stora publiken
beträffar. 6å skall den nog räkna sig som
en ära att finna det skönt och
applådera äfven hvad den icke förstår.”
Liszt var emellertid till en början
den ende, som förstod detta verks
innersta betydelse, hvilken Wagners
andra beundrare ej så klart fattade.
Att den tidens kritik, på några få
undantag när, utgöt sig i ilska och
dumhet öfver verket, förargade Wagner
mindre än den absolut ensidiga
beundran, som några få anhängare, bland
dem Dingelstedt, egnade speciellt åt
musiken. Detta gaf anledning till två
längre bref, ett till Liszt, ett till
operans intendent, herr von Zigesar, i
hvilka Wagner bestämdt uttalar sina
åsikter om musikens ställning i
musikdramat. I det senare yttrar han:
Detta verks autor vill icke glänsa
genom verkan af något enstaka
musikstycke, utan musiken är för honom
öfver hufvud blott det mest stegrade och
alltomfattande uttrycksorgan för det
han vill uttrycka, eller för dramat. —
–––Den publik, som i allmänhet till
teatern medför en fördomsfri vija, är
genast tillfredsställd, så snart den klart
och tydligt förstår de sceniska
tilldra-ge’jserna; det är en falsk åsikt, om
man tror, att publiken måste sarskildt
första musiken för att riktigt kunna
tmottaga intrycket af ett musikaliskt
drama. Till denna falska åsikt är man
kommen till följd däraf, att musiken i
en opera blir uppfattad som afsikt,
dramat däremot endast som medel för
musiken. I omvändt förhållande skall
musiken blott i högsta måtto därtill
bidraga att dramat ögonblickligen och
pä det tydligaste blir begripligt, på så
sätt, att man vid åhörandet af en god,
det vill säga förnuftig opera så att säga
ej behöfver tänka på musiken utan att
densamma ovillkorligen går öfver i
känslan, hvaremot vårt största
deltagande desto mer uteslutande egnas den
sceniska tilldragelsen. Hvarje publik
är mig därför välkommen, som kar
ofördärfvadt sinnelag och mänskligt
hjärta.”
Goda och för alla tider
efterföljans-värda äro ock de råd och
fingervisningar, han i brefvet till Liszt gifver
sån-garne och regissören. Ett tydligt och
klart uttalande af språket anser han
vara första förutsättningen för att få
texten begriplig under sången, hvarför
det vore önskvärdt att hvarje sångare
först lärde sig att riktigt deklamera sin
roll, innan han började med
sångpartiet o. s. v. Fortsättningen af det i
dessa bref antydda förhållandet af
musiken till dramat gaf anledning till
Wagners stora teoretiska verk "Opera
och drama”, hvilket kan anses vara
närmaste följden af "Lohengrin”.
Efter flera års uppehåll kunde
Wagner först 1851 å nyo upptaga sin
produktiva verksamhet som skald och
tonsättare. Han började detta år sitt
stora festspel "Nibelungenring”, ti’il
hviket jätteföretag Liszt uppmanade
honom, citerande de ord med hvilka
domkapitlet i Sevilla öfverlämnade till
arkitekten byggandet af den stora
katedralen därstädes:
Rygg oss ett sådant tempel, att
framtida generationer skola komma att
säga: domkapitlet var så narraktigt
att företaga något så utomordentligt
— och ändå står katedralen där fär-
Från scenen och konsertsalen*).
Kungt, teatern.
.lan. 1. <i, 7, 14. Vermländingarne.
1. Thomas: Mignon. (Mignon,
Philine: frkn E. Nyström, miss
Essie Case: debuter; Meister,
Lothario, Laertes, Jarno: hrr
Stockman, Wallgren, Stiebel.
Clrafström: Fredrik: fru
Haussen.)
2. Ralet t : Askungen.
3. Hallén: Harald Viking.
4. Gounod: Romeo och Julia.
(Julia, Gertrud, Stefano: frkn
Linnander, fruar Rartels,
Jahn-ke; Romeo. Capnlet, pater
Lo-renzo: hrr Kirchner, Wallgren,
Svedelius; Tybalt, grefre
Paris, Mercutio, Benvolio: hrr
Lennartsson, Herou, Oscar,
E-ricson; hertigen af Verona: hr
Sjöberg.)
5. Bizet: Carmen.
<>. Iv. Hallström: Den
förtrollade katten. (Prisesssan,
Katarina, Perlfeernas drottning,
Alison: frk. Hörndahl. fruar
Oscar, Högberg, Bartels;
Kejsaren, Kristan, Lucas,
Babo-lin: hrr Stiebel, Malm,
Ericson, Oscår; skogskungen: hr
Sjöberg.) 26:e gang.
7. Wagner: Lohengrin. (Elsa,
Ortrud: frk. Larsén, fru
Järne-felt; Lohengrin, Kungen,
Tel-ramund, härroparen: hrr
Kirchner, Sjöberg, Oscår, Wallgren;
fyra brabantska ädlingar: hrr
Lennartsson, Ericson, Mandahl,
Arrhenius; fyra s venner: frkn.
Linnander, Hörndahl,
Lindegren, Hulting)
!). Balett: Barnetts juldröm;
D o n i z e 11 i: Regementets
dotter. (Marie, hertiginnan: fruar |
Oscar, Haussen; Tonio, Sulpiz,
Hortensio: hrr Malm,
Svedelius, Grafström).
10. Gounod: Faust. (Valentin:
hr Lindstedt.)
11. Wagner: Tannhäuser.
(Elisabet, Venus: frk Larsén, fru
Järnefelt; Tannhäuser,
landt-grefven, Wolfram: hrr Nyblom,
Wallgren, Oscår; Walter;
Bite-rolf, Heinrik, Reinmar: hrr Malm,
Mandahl, Ericson, Sjöberg; en
herdegosse: frk. Hörndahl.)
12. Baletter: Barnens jnldröm;
Askungen.
13. Rossini: Barberaren i Sevilla.
14. Donizetti: Leonora.
15. Weber: Friskytten.
Oscarsteatern.
Jan. 1,6,14. Georg Jarno: Till kejsa-
ren (matiné).
1, 2. 3. .T. Gilbert: Kyska Susanna.
(V, 75:te gång.)’
*) Denna redogörelse, som vi anse vara
af betydelse för vår konsthistoria, fortsattes
såsom förut, hufvudsakligen afseende ope- |
ran och konsertväsendet i hufvudstaden.
Fullständigare rollförteckning lämnas endast
då en operas eller operetts uppförande först
nämnes i årgången; sedan angifves blott
viktigare rollbesättningar och
personalförändringar. — Dramatiska pjeser med mera
betydande musik omnämnas äfven. Hithörande ^
musikkritik kan naturligtvis endast blifva
kortfattad, såsom omfattande ett par veckors
musiktilldragelser. Då musikpjes och
dramatisk pjes stå på samma proeram,
omnäm-nes endast den förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
