Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4—5. 1 September 1912 - Signe Hebbe 75 år (med porträtt) - Jules Massenet † (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
systrar Fanny och Thekla att lära sig
läxorna, i det de fingo läsa dem högt
för henne tilis hon kunde dem, sA
blef nu med ens allvar i lekcn, ty nu
stod hon framför den heliga porten;
— det gällde nu för henne själf att
öppna den för att få rätt till
beträdande af konstens tempel. Från det
ögonblicket var barnets egenvilja som
bortblåst. Arbetslusten hade fått vingar,
oeh de utbredde sig med förunderlig
rörelsekraft mot det bestämda målet.
Under sådana förhållanden började då
Signe llebbe sina studier för vår
bekante sånglärare Isidor Dannström.
lifter en tids förlopp reste hon till
Berlin, där hon tog undervisning af
den kände teoretikern, komponisten
professor Richard Wtierst. Det var
emellertid Pariskonservatoriet
förbehållet att fullborda dessa af eleven
omsorgsfullt skötta studier; hon begaf sig
från Berlin till Paris, där hon i tre
år fortsatte sin utveckling för lärare
sådana som Masset (sång), Levasseur
(dramatik) och Elie (mimik och
plastik.) Hennes lärares uttalanden om
henne och den af dem visade
omsorgen om hennes ledning bära också de
vackraste vittnesbörd för Signe Hebfce.
Någonting ganska betecknande från den
tiden är, att hon en gång under
lärarens sjukdom — tämligen länge —
skötte för honom den plastiska
undervisningen, då hon hade till elever
flera, hvilka sedan som konstnärer
tillhörde Théåtre francais. Följden af
denna begåfning och allvarliga flit var
också, att hon blef Lauréate eller
tillerkänd första priset vid stora operans
afdelning för sång och dramatik. Man
kunde nu tänka, att hon i likhet med
så mänga andra trodde sig fullfärdig
ined utgåendet från konservatoriet.
Men långt därifrån. Hennes mening
var tvärtom den, att man aldrig blir
riktigt färdig. Utom fortsatta studier
på egen hand studerade hon därför
för andra konstnärer, bland hvilka den
världsberömde Adelaide Ristori, den
berömde tragikem Ernesto Rossi samt
den för sin sång och
skådespelarekonst lika bekante Gustave llippolyle
Roger samt äfven för Lamperti. Jenny
l.ind och I.ouise Ileberg utöfvade
också en väsentlig konstnärlig
inflytelse på henne och visade för henne
stoit intresse. Vidare har hon
instuderat flera af sina roller för
komponisterna själfva. Sålunda har hon för
Margareta i »Faust» samt titelrollerna
i »Lalla Rookh» och »Mignon» haft de
respektive kompositörerna Gounod,
Fé-licien David och Ambroise Thomas
till vägledare. Ifon har dessutom icke
blott nöjt sig med att studera sin roll
och den opera, hvartill den hör, utan
gått till botten med saken och
studerat allt, som kunde lända till
hjälpmedel att på bästa sätt lösa sin
uppgift. Ilon är obetingadt en af de mest
kunskapsrika artister som finnas.
Signe llebbe har fört ett rikt
konst-närslif. Hon har uppträdt så väl på
scenen som på konserter i de flesta af
Europas större städer. Utom i sitt
fädernesland, där hon upprepade gånger
varit fäst vid operan, har hon
uppträdt i Paris, Lyon, Geneve,
Palermo, Varsjav, Berlin m. fl. tyska städer,
London, Köpenhamn samt Norges och
Finlands förnämsta städer, antingen
såsom gäst, med fast engagement vid
scenen, eller såsom deltagarinna i
konsertturnéer. Af hennes repertoar må
hland de många rollerna nämnas:
Valentine i »Ilugenotterna», Margareta
i -Faust», Selika i »Afrikanskan», Alice
i »Robert», titelrollen i »Traviata»,
Julia i Gounods »Romeo och Julia»,
titelrollen i »F’idelio», »Mignon», »Lalla
Rookh»», »Carmen», »Aida»,
»Semira-mis» och »Beatrice di Tenda»,
Susanna i »Figaros bröllop», Cherubin i
d:o, Marie i »Regimentets dotter»,
Agatha i »Friskytten», Elsa i
Lohen-grin», Irma i »»Muraren», Artemis i
»Iphigenia i Aulis», 1‘amina i
»Trollflöjten», Rachel i »Judinnan», Leonora
i »Trubaduren», Donna Anna i »Don
Juan , Lucrezia i »Lucretia Borgia», Elvira
och Zerlina i » Don Juan , Orsino i
»Lucretia Borgia», Leonora i »Favoriten»,
Adalgisa i »Norma», Mathilda i
»Wilhelm Tell», Bertha i »Profeten , och
vidare Gabrielle i »Nattlägret i
Granada», Irene i Belisario», Amalie och
Oscaro i »Ballo in Maschera», Myrrha
i »Sardanapale», Kunigunda i lians
Sax», Romeo i Vacais »Romeo och
Julia», La reine de Chypre m. fl.
roller, hvilka hon, modersmålet
obe-räknadt, utfört på tre eller fyra språk.
Signe Ilebbes konstnärsnatur måste
sålunda ägt mer än blott sångens
materiel för att kunna uppbära en volym
af så stora roller och vinna det
erkännande, som har kommit henne till
del. Koloratursången har egentligen
icke, ehuru hon äfven häri visar sig
mycket respektabel, fin och distinguée,
varit hennes fack; nej, det var
snara-ic det breda, kraftiga, sanna, vi
skulle vilja säga det realistiska i
sång-dramat, som hörde henne t II. Hon var
med andra ord dramatisk sångerska.
Det var skaparkraft i det sätt, på
hvilket hon löste sina uppgifter, och hon
bevisade det med att kreera åtskilliga
roller. Hennes »Fidelio» var
gripande, och hon visade sig vara den
enda, som på vår operascen kunnat hålla
detta Beethovens mästerverk uppe; i
hennes »Margareta», »Valentine»,
.»Se-lika» och andra roller har hennes nya,
väl genomtänkta uppfattning väckt vår
beundran. Hufvudsaken hos henne var
ej blott att sjunga, utan att sjunga så,
att det blifver förstådt. Däraf också
hennes frasering och deklamation,
hennes distinkta uttal af hvarje ord och
hennes korrekta plastik. Det gällde
för fröken llebbe i konstnärligt
hänseende att gifva sin personlighet så
fullständigt i konstens tjänst, att
personen endast och allenast varder
typen för den karaktärsteckning, som
det är konstnärinnans uppgift att tolka,
icke ett jag, som syndar mot konstens
lag genom att framställa sig själf som
ett non plus ultra. Vi veta väl att
publiken ofta bildar en kompakt
majoritet, som vänder bajonetten mot det
banbrytande, men till dubbel heder
li",r fröken Hebbe länder det, att hon
ej för att vinna större glans och ära
böjde sig för en majoritetsstämning,
som ej förstått att acceptera henne,
utan höll i sig, till dess hennes konst
besegrat fördomarna. Lägger man så
till hennes sceniska genialitet, hennes
till hjärtat gående varma, sympatiska
stämma, som ägde uttryck för allt,
den högsta glädje som den djupaste
sorg, hennes utmärkta, till den finaste
nyancering behärskade föredrag och
hennes förträffliga skola, har man lätt
att förstå den framgång och de
triumfer hon vunnit öfverallt hvar hon
uppträdt.
Förutom sina egenskaper såsom
konst-närinna och lärarinna har äfven
fröken Hebbe visat sig kunna med talang
föra så väl pennan som ritstiftet, och
Svensk Musiktidning har, liksom
»Fi-garo» och flera andra, någon gång
visat prof på hennes stilistiska
förmåga. Ar 1889 blef hon ledamot af
Musikaliska akademien.
Sin födelsedag firade fröken Hebbe
i Helsingborg i kretsen af vänner och
bekanta.
Jules Massenet f.
Den berömde franske kompositören
Jules Massenet afled i Paris den 13.
augusti i en ålder af 70 år. Han är
sedan länge bekant hos oss genom
sina härstädes uppförda verk. Redan
1879 och sedan 1882 gafs nämligen
å d. v. Nya teatern hans komiska opera
I )on César de Bazano»; på kgl.
operan uppfördes vidare hans
tvåakts-opera »Navarresiskan» första gången
ar 1895, och året därpå fick man höra
hans Manon», opera i fem akter,
hvilken för närvarande jämte hans
äfven-ledes här gifna »Werther» står på
flera utländska operasceners repertoar.
Efter hvad det förljudes, kommer kgl.
operan att under detta spelår upptaga
jämväl hans lyriska treaktskomedi »Thais >.
I lessulom ha någon gång på operans
s\ mfonikonserter orkesterverk af honom
förekommit, särskildt då hans »suiter»
och scénes pittoresques . Ett större
körverk af honom, den antika idyllen
Narcissus», gafs äfven för ett tjugutal
år sedan på en konsertmatiné i
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
