- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 32 (1912) /
56

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8—9. 15 Oktober 1912 - Från scenen och konsertsalen (med fyra porträtt) - En uppmjukningskur, af Ernst Jotson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Donizetti.

Oscarsteatern.

Sept. 21.—26. Edmund Eysler:
Kvinnohataren.

27. Sept.—15. Okt. Leo Fall: Den käre
Augustin. (Bogumil, t. f. regent
i Tessalien: hr Ringvall; Helene,
hans niéce: frkn Grönberg; Nicola,
furste af Mikolics: hr Textorius;
Augustin, pianolärare: hr
Barck-lind; Jasomirgott: hr Lund; Anna:
fru Meissner; Matheus: hr Ralf;
Gjuro: hr Svensson; Sigillotf: hr
Allum; Mirko, Burko: hrr
Wick-bom, Jacobson; Pips: frkn
Lind-zén; Pasperdn: hr Schröder; m. fl.
Regi: hr Linden. Dirigent: hr
Tropp).

22. o. 29. Sept., 6. Okt. Hervé: Lilla
Helgonet. (Mamzell Nitouche). Matiné.

Musikaliska akademien.

Sept. 26. o. 30. samt Okt. 3. Ignaz Fried mans
konserter. Program 1: Roger
Henriksen: pianosonat i f; en
Chopin-afdelning, Mendelssohns Variations
sérieuses, Liszts Mefistovals samt
tonsättningar af Alfvén, Wiklund
och Lennart Lundberg. — Program
2: Chopinafton (sonaten op. 58, 12
etyder m. m.). — Program 3:
Beet-hovens Pastoralsonat samt
Kreut-zersonat (medverkande: hr Emil
Telmänyi), en Chopinafdelning,
Liszts Tarantella di Bravura m. m.

Sept. 25 Alexander K i r c h n e r s
af-skedskonsert. Program: Arior ur
op. i.Trollflöjten», »Pajazzo»,
»Tos-ca»,» Trubaduren» och »Lohengrin»;
sånger och romanser af Brahms,

Dahl, Hildach, Rubinstein, Sjögren
och Strauss. Vid flygeln: hr Adrian
Dahl.

Okt. 2. Doktor Ludwig Wullners
tredje konsert. Program: sånger
af Schubert, Schumann, Brahms,
Hugo Kaun, Theod, Streicher och
Chr. Sinding.

7. Violinvirtuosen Emil
Tel-m å n y i s konsert. Program: Bruch:
Violinkonsert i g; Lalo: Symphonie
Espagnole; Debussy: En bateau;
Hubay: Zephir; Kreisler: Caprice
Viennois; Paganini: Hexentanz.

Vid flygeln: hr Natanael Broman.

10. Kam mar musikföreningens
första konsert. Program: Schuberts
stråkkvartett i a, Haydns
D-dur-kvartett, op. 76 N:o 2, samt
Schu-manns sångcykel »Dichterliebe».
Kjellströmska kvartetten samt hr
Carl Lejdström.

14. Hofsångaren John Forsells
första konsert. Internationellt
program. (Bl. a. Sjögrens sex sånger
ur Drachmanns »Tannhäuser»),
Vid flygeln: frkn Märtha Ohlson.

15. Violinisten Gösta Björcks
konsert. Program: J. S. Bach:
Sonater i h och c, Chaconne för
soloviolin och Consert i E. Vid
flygeln: hr Natanael Broman.

livad Operan beträffar, är under
denna period främst att minnas den
amerikanska sångerskan Madame Edith
de Lys’ gästspel som Aida, Mimi,
Violetta och Butterfly. Hon hör till
dessa kontinentala operavirtuoser, som
fara från scen till scen och med
ett mindre antal roller på
repertoaren förstå att hålla sig i främsta
planet, åtminstone hvad själfva den
sceniska framställningskonsten beträffar.

Här några uttalanden om henne ur
dagskritiken: »Sångerskan hör
måhända icke till den vokala konstens
största stjärnor, men hennes röst har
tonfall af en personligt egenartad klang-

förberedd, att han ej helt och hållet
blef öfverraskad. Det blef han
däremot, när han efter att i tamburen
hafva lagt af sig ytterrocken trädde
in i salen och fick se, hvem det var
som satt vid pianot. Det var ett barn,
en elfva åi’s flicka med ett par
underbara ögon, som lyste af
konstnärlig glöd och helig, barnsligt helig
hänförelse. I lon reste sig upp vid det
buller den inträdande gjorde. Hon
både såg honom och såg honom icke.
Hon befann sig ännu i drömmarnas
värld, och där, endast där hade hon
förut mött Hoffman.

— Hvad heter du, flicka, frågade
Hoffman upprörd. En sällsam aning
uppsteg i hans själ, och han erinrade
sig vissa häntydningar, som hans
hustru hade gjort vid skilsmässan, men
som han då ej förstått.

— Margit förstås, pappa, svarade
hon en smula undrande, i drömmen
brukade eljest alltid fadern veta, hvad
hon hette. Men nu gjorde drömbilden
något, som Margit fann vida
förnuftigare. Den bredde ut armarna. Hon
närmade sig sakta, mycket sakta, hon
visste ju, att bilden snart skulle
fördunsta, och hon ville så länge som

möjligt njuta af sin dröm. Men
plötsligt stannade hon häpen, hon hade
känt en svag doft af tobak, och
drömbilder bruka, som bekant, sällan röka.
Margit tog ytterligare ett par steg
framåt och for försiktigt med handen
öfver den ena af rockärmarna som
voro gjorda af cheviot, ett onekligen
mera praktiskt än luftigt tyg.

— Pappa! Min egen pappa! Min
lefvande pappa! utropade hon och
kastade sig hysteriskt i de utbredda
armarna, som så ömt slöto sig om den
nyfunna dottern, att Margits sista
tvif-vel försvann.

I Ivad Margit kände sig jublande glad,
där hon låg tätt tryck intill faderns
hårda, men dock sä uppmjukade bröst,
och det ehuru hon ej fick ligga där
länge. Eller kanske just därför, där
låg snart en annan i stället, en annan
som hade äldre rättigheter.

— Kan du förlåta mig, Gunborg,
frågade Hoffman hustrun, sedan den
första sinnesrörelsen lagt sig.

— Lifvet har lärt mig att döma mildt,
svarade hon. Och dessutom, tillade
hon med en glimt midt bland tårarna,
tenorer äro ej annat än stora barn.

— Och stora barn hehöfva ledas li-

kaväl som små, sade han och kysste
tacksamt den hand, som fostrat hans
Margit.

Margit hade taktfullt dragit sig
tillbaka till pianot och satt där, med
ännu en längtan i hjärtat, och
prelu-derade, när fadern kom fram till
henne och smeksamt strök henne öfver
det blonda håret.

— Sjung, pappa! Sjung mammas
sång! bad hon bevekande, och åter
tog musiken form. Och Hoffman sjöng
därtill, sjöng vekt och känsligt, sjöng
som man sjunger för ungdomens vår.
Men rösten . . . bad, det var ju hans
dotters första bön.

För öfrigt framträder nu regissören,
han som bakom kulisserna med säker
dramatisk blick styrt det hela.

— Uppmjukningskuren har lyckats,
märker jag, yttrade doktor Stinde
leende till Hoffman. Du är ju ej ens
hes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:01:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1912/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free