- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 32 (1912) /
64

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10—11. 15 November 1912 - Beethovens nyfunna symfoni - Musikbref från Moskwa, av Ellen von Tideböhl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na symfonier från slutet af 1700-talet
äfven de skrifna orkesterstämmorna
till en symfoni i C-dur, hvilken han
på grunder, som han närmare
utvecklar, i en längre artikel i ett af det
Internationella musiksällskapets
sam-melband (XIII: 1), finner vara ett
ungdomsverk af Beethoven.

I förordet till den hos Breitkopf &
Härtel tryckta editionen säger han
härom bl. a. följande:

»Detta partitur till en obekant
C-dur-svmfoni har blifvit sammanställdt
efter handskrifna orkesterstämmor,
funna i »Akademische Konzerte’s»
notarkiv i Jena. På andra
violinstämman är antecknadt: »Par Louis van
Beethoven , violoncellstämman har
öf-verskriften: Symphonie von Beetho-

ven , och denna öfverskrift är icke
ett senare tillägg, utan är tydligen af
samma hand, som skrifvit noterna.

Af papperets beskaffenhet liksom af
hela skrifsättet framgår med tämlig
säkerhet, att stämmorna tillkommit i
slutet af 1700-talet. Då Beethovens
namn vid tiden för stämmornas
ned-skrifvande ännu var obekant i vidare
kretsar, — först efter 1800 började
hans rykte spridas — torde en
afsikt-lig förfalskning, ett bedrägligt
missbrukande af ett berömdt namn, icke
kunna misstänkas. Antagandet att
symfonien är af Beethoven är således
metodiskt väl motiveradt och minst
lika välgrundadt som vid åtskilliga
andra Beethovenska verk, hvilkas yttre
autencitet liksom hår grundats endast
på en notskrifvares anteckning.

Den yttre antagligheten för
Beethovens författareskap höjes nära nog
till visshet genom tungt vägande inre
grunder. Talrika ställen i partituret
bära en så oförtvdbar Beethovensk
prägel, att misstanken om en annan
författare synes utesluten.

Bortsedt från sådana, lejonklon
förrådande partier, ansluter sig
symfonien till tydliga förebilder, och
sär-skildt påfallande märkes bredvid
Mo-zartska vändningar inflytandet af Haydn,
hvilkens London-symfonier i D-dur och
C-dur synas ha tjänat kompositören som
direkta mönster, öfver hufvud
framgår af mångt och mycket, att här
föreligger ett arbete af en i tekniskt
hänseende ännu omogen konstnär. Då
vi icke känna någon efterföljare till
llaydn och Mozart vid slutet af 18: de
århundradet, hvilken kunde
tillskrif-vas ett verk, som så tydligt hänvisar
på den blifvande mästaren, då
slutligen till alla vttre och inre skål, som
tala för Beethovens författareskap,
kunna läggas de talrika i symfonien
förekommande direkta reminiscenserna
från andra mästarens verk, så torde
man med största sannolikhet kunna
antaga, att den nyupptäckta
Jenasym-fonien är en ungdomssymfoni af
Be-thoven, om hvilken man genom
bibehållna skisser vet, att han redan
innan han skref sin »första symfoni»
umgåtts med symfoni planer.»

livad som särskildt är af intresse
för oss i samband med denna
symfoni är, att den uppfördes i Göteborg
af Orkesterföreningen därstädes den
25. oktober under Wilhelm
Stenham-mars ledning. I fråga om det
mottagande, symfonien härvid rönte, tillåta
vi oss citera följande recension ur
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
(signaturen J. A.):

»Det var ju för hvarje
Beethoven-dyrkare — och hvilken musikvän är
icke det! — af stort intresse att här
erhålla en föreställning om den
blifvande mästarens sätt att komponera
under det skede, då han så att säga
ännu sysslade med själfva
grundlägg-ningsarbetet till den väldiga
symfoniska byggnad, han sedermera under
storvulen kamp mot höga mål reste.
Denna C-dur-symfoni visar tydligt, i
hvilken stor skuld Beethoven för sin
utrustning stod till sina föregångare.
I de första två af hans nio symfonier
förnimmes ju äfven detta, men icke
på långt når så starkt. Beethovens
musik bär i det ifrågavarande
ungdomsverket ännu skolans prägel och
bindes af tidstypiska drag, som
egendomligt kontrastera mot den
utpräglade individualism, för hvilken
Beethoven efter genombrottet står som den
store, oöfverträffade målsmannen.

De, hvilka närmare sysslat med
partituret, intyga emellertid, att i denna
ungdomssymfoni jämväl finnas flera
drag, som icke kunna förklaras
annorlunda än såsom härstammande från
Beethoven, infall och grepp af en
för honom karaktäristisk egenart.
Därom har man heller igen anledning
att tvifla, om än det nog behöfdes
vetskapen om, att det verkligen var
en Beethoven-symfoni, för att den icke
djupare invigde skulle af detta första
framförande låta öfvertyga sig om, att
det var Beethoven, som talade genom
den musik, man här fick njuta af.

Man var emellertid nu satt på
spåret, och då kunde det icke slå fel,
att ett eller annat drag väl lät
förena sig med den tron, så att man
icke lämnade konserten som en
agnostiker». För min del medtog jag
det starkaste intrycket af finalen, som
i sin eldiga stegring tycktes svälla
af ung dådkraft, en bankande puls,
som icke länge hade lust att binda
sig vid studiet af andras verk, utan
brann af ifver att gå egna banor.
Ut-gifvaren, d:r Fritz Stein, håller
också före, att finalen tillkom afsevärdt
senare ån de föregående satserna.

Ett särskildt intresse erbjuder ju
detta tidiga Beethovenska aktstycke
därigenom, att det bildar en ganska
åskådliggörande bakgrund, mot
hvilken mästarens kommande utveckling
kraftigt framstår. Det visar oss
påtagligt, huru oriktigt det vore att
betrakta Beethovens geni som något med
ett slag fullvuxet, till stark
personlighet färdigdanadt. Man är eljes gärna
benägen att på stora snillen mer
eller mindre tillämpa myten om Pallas

Athene, som sprang fullrustad fram
ur Zeus’ hufvud.

Beethovens ungdomssymfoni kan
hjälpa oss att mäta storheten i den
fördjupnings- och utvidgningsprocess till
suverän konstnärspersonlighet och till
vidtfamnande mänsklighet tillika, som
Beethoven måste genomgå för att
blif-va hvad han blef. Den hjälper oss
att fatta, i hvilken grad han själf
främjade sina gudagåfvors växt. Och
att få detta så tydligt klargjordt, är
icke blott mänskligt intressant, utan
får djupare sedt också en
uppfostrande innebörd.

Det var emellertid äfven rent
musikaliskt sedt ett nöje att lyssna till
denna lättflytande och melodiska
ungdomssymfoni.»

Före konserten i fråga tillkännagaf
äfven Wilhelm Stenhammar i samma
tidning följande uttalande:

De af professor Stein berörda inre
grunderna för antagandet, att här
verkligen föreligger ett verk af den store
symfonikem, synas mig efter ett
noggrant studium af partituret så
öfver-väldigande, att de för mig utesluta
hvarje tanke på möjligheten af en
annan upphofsman.

1 sina stora grunddrag ännu
ganska opersonlig och formellt och
moti-viskt nära anslutande sig till Mozart
och framför allt Haydn, innehåller
symfonien detaljer af en sådan
öfver-dådig djärfhet, modulationer och
plötsliga öfvergångar af en så äkta, fast
ännu icke fördjupad Beethovensk
mystik, att jag icke tvekat att på
Orkesterföreningens program utan
reservation beteckna lena-symfonien såsom
komponerad af Beethoven.»

För dem, som närmare vilja taga
del af symfonien i fråga, kunna vi
meddela, att den utkommit i såväl
partitur (12 M.) samt tvåhändigt och
fyrahändigt klaverutdrag (3, resp. 2
M.) hos Breitkopf & Härtel.

Musikbref från Moskwa.

Tvenne månader af musiksäsongen
äro nu förbi, och man måste tillstå,
att de varit synnerligen rika på
mu-sikevenemanger. Symfonikonserternas
rad öppnades af Sergei Kusserwitxki med
en Tschaikowsky-cykel; symfonierna
»Manfred», »Francesca» och »Romeo
och Julia» framfördes. Af solister
utfördes: Tschaikowskys pianokonsert af
professor Const. Igonmnow, mycket
gedigen; violinkonserten föredrogs med
eldig entusiasm af den nye
violinvirtuosen Alex. Magnilewski. Den högt
begåfvade ryske tondiktarens hela rika
själslif afslöjade sig för dessa
oförgätliga aftnars åhörare. Den utmärkta
orkestern under Kussewitzskis ledning
stod på höjden af sitt konstnärsskap.
En utmärkt njutning af sällsyntaste
beskaffenhet!

Det käjserliga Ryska Musiksällska-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:01:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1912/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free