Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10—11. 15 November 1912 - Musikbref från Moskwa, av Ellen von Tideböhl - Esther Ericson (med porträtt) - Från scenen och konsertsalen (med fyra porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pet hade för sin första symfonikonsert
som dirigent engagerat Alexander
Glaxou-now, hvilkens verk stodo på
programmet. Ovationer af alla slag med
festtal och blomsterhyllningar ägnades
honom med anledning af hans
trettioårs-jubileum som tonsättare. Hans nya
pianokonsert spelades härligt af Nicolai
Orlow, en helt ung pianist.
Kompositionen i fråga hör till de mest
betydande pianoverken af detta slag.
Filharmonikerna hade till dirigent
för de två första konserterna Sergei
Rachmaninow, som höll sin orkester i
sträng rytmik och sporrade den till
ett förandligadt och eldigt spel.
Solister voro violoncellisten Anton
Hek-king och pianisten Josef Hofmann,
hvilka ju båda hafva stora namn.
Synnerligen intressanta voro de
sön-dagsmatinéer, som anordnats af Sergei
Wassilenko, hvilken ställt som sin
uppgift att arrangera sina konserter i
historisk ordningsföljd, ett företag som
nu upplefver sjätte året af sin tillvaro.
Han började äfven denna säsong med
de gamla mästarna. Vid den andra
konserten föredrogos trubadurernas och
minnesångarnas kompositioner för luta
från i4:de, I5:de, och i6:de
århundradena. Wassilenko hade funnit
manuskripten i arkiv och arrangerat dem
för en orkester af stråkinstrument och
harpor. Understundom klingade
musiken något hård för våra öron, men
den hade äfven en del musikaliska
skönheter, som uppväckte beundran.
Särskildt fäste man sig vid den
underbara »Weihelied an die heiligen
Maria.»
Dessa Wassilenkos symfonimatinéer
ha stor kulturell betydelse för de unga
åhörare från skolorna, hvilka på
söndagarna i stora mängder strömmade till
konserterna.
Kussewitzki hade för sin
symfonikonsert valt Beethovens sjunde; som
solist medverkade en verklig storhet
— pianisten Bnsoni hvars framstående
egenskaper knappast kunna
uppskattas tillräckligt, så uppfylld af djup
förståelse är hans interpretation, något
som särskildt kom till synes vid hans
pianoaftnar. — En extra
symfonikonsert under Rachmaninows glänsande
och stilfulla ledning ägnades helt åt
kompositioner af Edvard Grieg. Hans
pianokonsert föredrogs mästerligt af
vår inhemske pianovirtuos Mark
Meyt-schick, en konstnär som är i besittning
af temperament och stor musikalisk
ingifvelse samt utmärkt teknik. Våra
inhemska konstnärer förtjäna
erkännande, något som tydligen framgår af
deras konserter under den
innevarande säsongen: pianisten Behlemischew
med en Brahms- och en Grieg-afton,
Const. Igoumnow med Beethovens
sonater, Nic. Orlow med ett blandadt
program. Den sistnämnde är en utmärkt
talang, som har en stor framtid för
sig.
Utmärkta voro sonataftnarna
aiMark-Meytsckick (pianist) och Alex. Mognilewski
(violin), hvilka konserter voro ordnade
historiskt och nådde fram till Beethoven.
Med anledning af att fem år förfl utit sedan
Griez afled, ägnades honom af dem en
afton, vid hvilken hans tre
violinsonater utfördes. Griegs musik är här
mycket omtyckt och utöfvar en stark
dragningskraft.
Den utmärkte violinisten B. Sibor
och pianisten Al. Goldenmciser
uppträdde likaledes med en rad sonataftnar
och gjorde oss förtrogna med denna
kompositionsgenre. Härliga voro i
deras tolkning Grieg och César Franck.
En ny konstnärsförening må
dessutom omnämnas, hvilken kallar sig
»Beethoven-Studie», och som har till
ändamål att framföra denne den
störstes bland de störste verk. Redan har
man gifvit några af mästarens
ungdomsverk. Företaget ledes af
musikpedagogen och pianisten D. Schor, som
till medarbetare har violinisten D.
Krein och cellisten R. Ehrlich. Detta
är en trio, som förut under många år
varit verksam i vår stad och kunnat
glädja sig åt lifligt intresse.
Sångerskan I. Ruban och flera andra
konstnärer hafva utlofvat sin medverkan.
— Det symfoniska kapellet i Moskwa
under ledning af B. Bulytschew uppför
oratorier och sånger af äldre mästare.
Haydns »Skapelsen» har redan
annonserats.
Vidare böra omnämnas: i. En
sammanslutning för kammarmusikens
befrämjande under ledning af Eugen
Gunst; 2. En Brahmsförening; 3. »La
maison du Lied» under ledning af
Teresa Olenin d’Alheine för
romanssång.
Häraf framgår, att musiken på alla
områden går en blomstringstid
tillmötes i vår stad.
Om operan skola vi tala utförligare
under den närmaste framtiden. Det är
mycket att säga i detta ämne, ty
operaföreställningar äga rum i tre olika
teatrar. De kräfva därför en speciell
artikel, för att man skall få en
öfver-blick öfver deras verksamhet.
Ellen von Thdeböhl.
Esther Ericson.
ili’ en ung sångerska, som debuterade
ined en lyckad konsert i
Vetenskapsakademien den 11. april i år.
Kritiken var enstämmig i sina loford och
såg i henne en god tillökning i våra
så fåtaliga romanssångerskors led. Nu
senast har fröken Ericson, som är
bördig från Uppsala, och som
studerat dels vid konservatoriet och
dels för doktor Gillis Bratt, afslutat en
längre, framgångsrik konsertturné i
norra Sverige, från hvilken turné hon
medför idel lofvande recensioner, af
hvilka vi här återgifva några.
Västernorrlands Allehanda skrifver
(märket K. P.): — — »Hvilken glans
i den unga sångerskans föredrag! Och
den glansen betingades icke enbart af,
Esther Ericson.
själfva sångkonsten, det gör den
aldrig, utan — med tekniken som
medel — främst af den
uppfattningens intelligens och bildning, som
föredraget gaf till känna. — —»
Sunds vallsposten säger: — — »Hvad
som måhända mest fängslar och
tilltalar i fröken Ericsons sång, är
hennes härliga legato, hvartill man ej
ofta hör ett motstycke. Ej minst
betagande är också hennes sätt att
uppträda — enkelt, flärdlöst och utan
poser. Och för sitt sällsynt tydliga och
vårdade textuttal, förtjänar hon en
särskild éloge. — —»
I 1 ludiksvallsposten läste man:––
»den unga sångerskans rykte visade
sig ingalunda öfverdrifvet, och man
kan efter konserten med det bästa
samvete instämma i de loford, som
ägnats hennes med kultiverad smak
behandlade »blonda, skimrande» röst af
vacker klangfärg och hennes
musikaliskt vårdade, af känsla och
själfullhet präglade föredrag. 1 fröken
Ericson se vi en konsertsångerska af rang,
som har hela den rika framtiden för
sig. - -»
Från scenen och
konsertsalen.
16. oktober—IO. november.
Operan.
Okt. 16. Wagner: Mästersångarna i
Niirnberg.
17. Verdi: Den vilseförda.
(Violetta: M:me Edith de Lys, gästspel).
19. Donizetti: Regementets dotter.
Mascagni: Po Sicilien.
20. d’Albert: Izeyl.
21. 23. H. W. von Waltorshausen:
Öfverste Chabert. Musiktragedi
i tre akter. (Rosina: frkn Signe
Rappe; Chabert: hr Carl Lejdström;
Ferraud, Deiwille: hrr Stockman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
