Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10—11. 15 November 1912 - Sällsamma musikfenomen - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Musikaliska akademien - Samfundet för unison sång - Sunnanfärd - Wagners taktpinne till Musikhistoriska museet - Tony Nyquist död - John Forsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då huru pigornas ögon vidgades af
förvåning.
De hade nämligen älven upprepade
gånger hört den i slottet om nättema.
Men som de hlifvit så vanda vid
detta ständiga musicerande, ägnade de
det för öfrigt ej någon vidare
uppmärksamhet — på ett undantag när
likvisst, en helt ung flicka, hvilken
— enligt hvad författaren skref —
’ blef sa nervös af musiken, att hon
flyttade till Stockholm och föredrog
en sergeant vid andra gardet framför
de harpospelande grefveskuggorna .
Mitt intresse för historien var dock
ej ännu tillfredställdt.
Jag ville gärna ha en uppteckning
af melodien också.
Författarens välvilliga tolerans för
min besvärlighet var verkligen
obegränsad. Han svarade lika välvilligt,
att det var litet svårt med den saken,
då hans fru, som var musikaliskt
bildad, rest bort. Själf kände han
knappast till noterna och hela melodien
kunde han ej som sin fru, då de
första takterna redan passerat, innan han
vaknade.
Då det var ovisst när hans fru kunde
komma igen, och jag var angelägen
få musiken så snart som möjligt, om
ock blott ett fragment af den —
meddelade jag detta. lian tillmötesgick
lika välvilligt äfven denna anhållan,
och upptecknade melodien så godt han
kunde. Det var en sällsam musik, och
vid en analys af densamma befanns
det, att den var byggd på en af de
gamla medeltida kvrkotonarternas
skalor — den s. k. mixolydiska skalan, som
var författaren alldeles obekant — —
Må nu de lärde — till hv.ilka jag
tyvärr ej kan räkna mig — som
möjligen göra sig besvär med att läsa
dessa mina anspråkslösa relationer
förklara deras gåtfulla art.
Måhända skola de då endast bli
föremål för en viss negligerande
öfver-lägsenhet, en axelryckning — ett
leende .
Men kanske gåtorna äga något af
den association, som osökt leder
tanken till detta ända till banalitet
utslitna citat från Hamlet:
Det finnes mycket emellan himmel
och jord som aldrig filosofien kunnat
drömma om.
Musiknotiser
från hufvudstaden och landsorten.
M usikaliska akademien hade ordi
narie månadssammankomst den 31. okt.,
hvarvid förvaltningsutskottet beviljades
ansvarsfrihet för det gångna årets
förvaltning. Läraren vid
musikkonservatorium musikdirektören J. A. Johnsson
beviljades på grund af sjukdom
tjänstledighet till utgången af innevarande
termin. Musikdirektör Ernst Willners
förordnades att under ledigheten
upprätthålla befattningen. Sedan tilltrå-
dande läraren i tyska språket vid
musikkonservatorium pastor F. Ilartmann
beviljats begärdt entledigande på grund
af afflyttning från hufvudstaden
förordnades lektorn vid
handelshögskolan fil. dr E. A. Meyer att under
återstoden af terminen upprätthålla
befattningen.
Vid sammankomsten föredrogs
reseberättelse från violinisten fröken Ebba
Johanson, som på ansökan beviljats
Jenny Linds stipendium för ytterligare
ett år.
Vid val af ledamöter och associeer
invaldes til) svenska ledamöter
sånglärarinnan fröken Anna Bergström,
pianisten fröken Sigrid
Carlheim-Gyllensköld, operasångerskorna
fru Julia Claussen och
friherrinnan M agna S k o g m a n,
tonsättaren K n u t B ä c k, läraren vid
musikkonservatorium Ernst E 13 b e r g,
violinisten Sven Kjellström,
läraren vid musikkonservatorium
violinisten Julius Ruthström och
läraren vid musikkonservatorium
musikdirektör E d u a r d S t a n e k. Till
utländska ledamöter valdes pianisten fru
Teresa Carreno, tonsättarna F.
B. B u s o n i, E n g e 1 b e r t H u
m-perdinck, Max von S c h i
1-1 i n g s och Giovanni Sgambati
samt k. musikdirektör Georg H il
11-n e r.
Till associeer valdes pianisterna
A u r o ra M o 1 a n d e r och M ä r t h a
O h 1 s o n, läraren vid
musikkonservatorium, ledamoten af hotkapellet M a
g-n us A h 1 b e r g, violinbyggare R
o-b e r t Be y e r i Berlin, redaktören dr
John F r i d o 1 f H a g f o r s i Abo
samt harmoniumfabrikanten Th.
Mann-borg i Leipzig.
Slutligen anmäldes gåfvor till
akademiens bibliotek från fru Anna
Alm-quist, fru Ida Aqvist, fröken Alice
Lcnnmark, tonsättarna J. A. Hägg och
P. Vretblad, Abr. I lirschs
musikförlag och Franz Berwald-stiftelsen.
Samfundet för unison sång hade
den 7. nov. en stämningsfull
sångarfest i Östermalms läroverks aula. En
jättekor af 600 ungdomar från
Östermalms skolor sjöng med kraft och
precision under ledning af direktör D.
Åhlén de på programmet upptagna
sångerna, som respektive sånglärare
förut inöfvat. Operasångerskan fröken
Karin Branzell bidrog med några
folkvisor, och lektor Enar Sahlin höll ett
anförande om sångens betydelse.
Sunnanfärd, Peterson-Bcrgers andra
symfoni för stor orkester, har
utkommit på Abr. I lirschs förlag i
orkesterpartitur. Verket, som uppfördes
första gången i Göteborg våren 1911, men
ännu icke spelats i Stockholm, utgör
N:o 2 i den serie af svenska
orkesterverk som det nämnda förlaget
börjat utge, och som är en för svenska
förhållanden högst ovanlig och
betydelsefull företeelse. Början gjordes
nyligen med Benvalds Tragische Ou-
verture (förspel till operan Estrella
de Soria») och de närmast följande
numren bli Alfvéns tredje symfoni och
N. Bergs Traumgewalten, båda senast
utförda vid den svenska musikfesten i
Dortmund juni 1912.
Wagners taktpinne till
Musikhistoriska museet. Grefvinnan de
Casa Miranda har som gåfva till
Musikhistoriska museet öfverlämnat en
taktpinne af ebenholts med
silfverbe-slag och däri ingraveradt R. \\\, som
tillhört Richard Wagner.
Tony Nyquist död. Den 12. okt.
afled i sitt hem här efter lång och
svår sjukdom en inom musikaliska
kretsar mycket känd person,
musik-och sånglärarinnan fru Tony Josefina
Nyquist, född Boutzelle, vid omkring
60 års ålder. Hon var dotter till
framlidne musikdirektören Boutzelle
och änka sedan flera år efter
grosshandlaren Rudolf Nyquist.
Den aflidna hade genomgått
Musikaliska akademien och under många
ar meddelat undervisning i musik och
sång samt äfven varit verksam i
skolor. Så ställde hon sig i spetsen
fölen svensk damkvartett som
konserte-rade såväl här i Sverige som i
utlandet och väckte mycken anklang. Själf
var hon begåfvad med en vacker röst
och när hon uppträdde offentligt
hade hon att glädja sig åt lifligt bifall.
Konung Oscar II förärade henne ock
medaljen Literis et artibus.
Närmast sörjes hon af tre söner och
tre döttrar. En son är den unge
lof-vande skådespelaren Yngve Nyquist,
som numera tagit engagemang i
Finland.
John Forsell har i början af denna
månad åter gästat Köpenhamn, där
han med vanlig framgång konserterat.
»Politiken» skrifver sålunda, att hr
Forsell i bortåt två timmar icke blott
höll publiken i spänning utan
genomförde äfven till dess belåtenhet och
förtjusning ett program på bortåt 30
sånger. Det sträckte sig till och med
öfver alla musikens fält från det stilla
lyriska till det skarpt dramatiska, från
det gamla cirklade till det mest
moderna. »Särskildt intresse hade man»,
skrifver den nämnda tidningens
recensent, märket Ch. K., »af
bekantskapen med fyra visor af en af Sveriges
unge, hr T. Rangström (som själf
ackompanjerade). Det var fantastiska
texter af August Strindberg, han
hade satt i musik. Språngvis, hastigt
skiftande musik — med deklamerande
sångstämma — närmast som något af
Debussy, öfversatt på svenska. Och
dock — trots allt — har äfven den
mest nymoderne svensken så mycket
medfödd vokal instinkt, att äfven hans
vildaste ting kunna sjungas — särskildt
då af en konstnär som Forsell, som
här var alldeles sublim. Den nästan
häxbesvärjande »Semele! Semele!» och
den förtjusande »Villemo, Villemo»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
