Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 12—14. 20 December 1912 - Edgar Tinel † (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dubbeln.r, pris 40 öre.
N:r
12—14.
Redaktör och utgifvare:
GUNNAR NORLÉN.
Riks 647. UPPSALA. Allm. 248.
NORDISKT MUSIKBLAD.
Uppsala den 20. December 1912.
Expedition: Eriksgatan 15, Uppsala,
’ris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Dubbelnummer 40 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad.
32 årg.
EDGAR
Som vi i löna numret i korthet
omnämnde, afled den bekante belgiske |
kompositören, konservatoriedirektören i
Briissel Edgar Tinel den 28. oktober.
Därmed förlorade Belgien sin främste
samtida tonsättare, och dä Tinels namn
är kändt för hufvudstadens
musikvänner — hans mest bekanta verk,
oratoriet »Fransiscus», uppfördes
nämligen första gången i Stockholm af
-Filharmoniska sällskapet» år 1907 —,
torde följande, delvis på en några år
gammal Tinel-studie i »Die Musik» af
professor Fierens-Gevaert grundade
monografi hafva sitt intresse.
Edgar Tinel föddes i Sinay, en
ost-flandrisk by i närheten af St. Nicolas
den 27. mars 1854. Hans far var en
anspråkslös byskollärare och organist,
som själf gaf sonen den första
undervisningen i musikens elementära grun-
TINEL t-
der. Gossen visade tidigt rika anlag:
vid sex års ålder komponerade han
små stycken, vid sju år spelade han
orgel i kyrkan, och som åttaårig lät
han höra sig som pianist. Tre
gånger i veckan begaf han sig till
musikskolan i den närbelägna staden St.
Nicolas, lian kunde snart mera än
sina lärare, och år 1S63, då han var
nio år, sattes han i lära i
konservatoriet i Briissel. Fetis var direktör
här vid denna tid. lian fick genast
ögonen upp för den unge Tinels
be-gåfning. »Han kommer att blifva sin
tids störste klaverspelare», profeterade
han. Och den bekante orgelvirtuosen
Lemmens förklarade sig ej kunna
lära gossen mera på orgeln, förrän
hans fötter nådde ned till pedalen. I
stället fick han då börja i Fétis’
kontrapunktklass. Samtidigt bevistade hans
yngste broder konservatoriet, och
Edgar var till stor del dennes mentor;
de båda bröderna delade troget ljuft
och ledt med hvarandra och hade ofta
nätt och jämnt så mycket att lefva af,
att de kunde stilla sin hunger. För att
kunna hålla sig uppe gaf Fdgar
pianolektioner och tog anställning som
solosopran vid en sångskola. Under allt
detta arbete fick han icke försumma
studierna vid konservatoriet. Och
dessa skötte han med glans. Ar 1873
crölrade han första priset i
pianospel-ning i Brassins klass och hade
en ofantlig framgång vid ett offentligt
uppträdande med ett verk af Chopin.
Efter någon tids studier i
komposition under Gevaert, som just
ef-terträdt Fétis, begaf han sig på en
kortare studieresa till Tyskland. Vid
hemkomsten till Briissel fann han sin
fader död och såg sig nödsakad att
lifnära sig med att spela dansmusik
för 2 francs pr afton. Med okuflig
energi fortsatte han emellertid sina
studier för Gevaert och tog vid
tju-gutre års ålder Rompriset (1877) med
en kantat, »De Klokke Roeland»,
behandlande den bekanta stormklockan i
Gent. Från denna tid ägnade han sig
uteslutande åt komposition, ehuru han
kunnat skapa sig en lysande framtid
som pianist. Snart följde en annan
kantat, »Kollebloemen»
(Vallmoblommorna), uppförd i Stockholm år 1900
af »Filharmoniska sällskapet».
1881 blef han sin lärare Lemmens’
efterträdare som direktör för
kyrkomusik-institutet i Mecheln. Hår skref
han sitt oratorium »Den helige
Fran-ciscus», som gjorde hans namn
världs-berömdt. Ett annat oratorium, »Den
heliga Godo leva», vann icke samma
berömmelse. 1896 blef han lärare i
kontrapunkt vid Brtissel-konservatoriet.
Under denna tid tillkom en hel rad
nya och värdefulla arbeten, bl. a. en
femstämmig »Mässa till ära för
jungfru Maria af Lourdes» och ett Te
Deum för nationalfesten 1905. Ar 1909
försökte han sig som dramatisk
kompositör med operan »Catharina», som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
