Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12—14. 20 December 1912 - Gustaf Nordqvist (med porträtt) - Thaïs - Konsertlifvet i Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Nordqvist.
styckena och sångerna har Gustaf
Nordqvist komponerat orgel- och
pianosaker, stycken för violin och piano
samt ett flertal sånger.
J1 tm 1
THAIS.
Lyriskt drama i tre akter.
Text af
LOUIS GALLET efter Anatole Frances
roman.
Musiken af JULES MASSENET.
Vi lämna här en redogörelse för
textinnehållet i denna opera, som
hade sin premiär å Kungl. Teatern i
Stockholm den 2. december. Om
själf-va musiken och utförandet få vi
tillfälle att yttra oss i annat sammanhang.
Från sina hyddor samlas
cenofoi-terna vid Nilstranden för att intaga
sin enkla måltid. De invänta en af
brödrakretsen, Athanaél, som vandrat
till Alexandria, men nu återkommer
uppgifven af trötthet. Han har i
staden sett en Venusprästinna vid namn
Thais, som på det skamlösaste
uppeggat mängdens lidelser. I drömmen
ser Athanaél henne åter och tror sig
kallad att omvända henne. För detta
ändamål ger han sig åter af till
Alexandria, trots den gamle Palemons
varningar.
Cenobiten uppsöker en af sina förra
vänner, Nicias, i hvilken han finner
Thais för tillfället mest gynnade
beundrare, och lånar af denne en rik
dräkt för att deltaga i dagens fest för
Thais. Thais kommer, Athanaél
träffar henne, och båda söka vinna den
andre för sin åsikt. Men förfärad
öf-ver kurtisanens djärfva ord och
åtbörder flyr Athanaél bort.
Efteråt beger han sig till Thais’
palats och kämpande mot sig själf
predikar han för henne om ett evigt lif.
Thais fruktar döden oeh Ath maéls ord
tränga till hennes hjärta. Ett rof för
stridiga känslor hänger hon sig åt
för-tviflan, medan Athanaél går för att
lämna henne tid till besinning.
Efter någon väntan utanför palatset
uppsökes Athanaél af Thais, som vill
börja ett nytt lif och gör allt hvad
han ålägger henne. I*å Athanaéls
befallning beslutar hon sig för att
förstöra allt, som kan erinra om hennes
föregående. Athanaél sätter palatset i
hrand och vill sedan draga bort med
Thais för att föra henne till ett
kloster. Folkmassan, som samlats, hotar
deras lif, men lugnas af Nicias, som
strör guldmynt omkring sig. Ilan kan
ej glömma denna kvinna, som en gång
varit hans älskade.
Asynen af den bedårande kurtisanen
har fyllt Athanaél med en aldrig förr
anad ångest, mot hvilken han
förgäf-ves kämpar. Till och med i
drömmen kan han ej bli fri från tanken
på Thais och en syn förkunnar för
honom att hennes död är nära. Han
skyndar till klostret.
Här finner han henne döende.
Under den korta tid, som förflutit sedan
han fört henne dit, har hon sonat
sina synder i tårar och böner och
skiljes nu hädan i helig hänryckning.
Under det Athanaél hviskar varma och
lidelsei ulla kärleksord i hennes öra,
utandas hon sin sista suck, i
dödsminuten seende himlen öppen.
Konsertlifvet i Berlin.
Som en komplettering till vår
artikel i förra numret om konsertlifvets
reformering taga vi oss friheten att
relatera en korrespondens, som den
Göteborgske musikanmälaren Hr C.
ii. Marcus, som för närvarande
befinner sig i Berlin, insändt till
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, och
som för öfrigt kan äga tillämpning på
hvarje musikcentrum af större
betydelse.
Den, som för första gången kommer
till Berlin, säger han, för att studera
musik och besöka konserter, blir snart
nog yr i hufvudet. I lan öppnar
tidningen och finner där vissa dagar
hela blad fulla med annonser om alla
tänkbara musiktillställningar, han
vandrar till Bote & Bock vid
Leipzigers-trasse eller Wertheims palats och får
ondt i ögonen af alla de gula plakat,
som kanta ingångarna. Är han eller
hon en klok person, så fäster man sig
blott vid redan berömda namn och
lämnar alla de andra åsido. Men det
blir i alla fall en risk, ty dels finns
det kvartetter och triosammanslutningar
af förträfflig art, ehuru de blott ge
konserter i Berlin, dels kvarstår
alltid den farhågan: finns det då bland
alla dessa hundratals musiker inte en
eller annan, som det lönar sig att
höra?
Själf känner jag till musiklifvet en
smula här nere i jättegrytan, men jag
har den första tiden företagit en del
experiment för att undersöka
genomsnittet af konsertfloden. På de olika
konsertbyråerna har jag vågat mig och
i egenskap af kritiker anhållit om
fribiljetter till deras konserter, hvilket
med stor beredvillighet lofvats mig,
ehuru man ju ej kunde undvara några
platser för de stora konserterna.
Snart nog började det rägna
biljetter i breflådan, alltid två och två i
taget, hvilket gjorde ett godt intryck,
ehuru jag från början hyste vissa
misstankar, hvilka tyvärr besannade sig i
allra högsta grad. Jag måste därför
som resultat af en hel rad.
konsertbesök förklara, att man får resa land
och rike omkring för att få höra en
musik så dålig och framförd med en
sådan anspråksfull yttre apparat.
Sceneriet är för öfrigt alltid
enahanda. Det kommer en publik med
tvifvelaktiga musikintressen och
placerar sig på några stolar, och det hela
ser ut som en skara kameler i öknen,
hvilka råkat bli ovänner. Ty för att
maskera tomheten ha konsertbyråerna
hunnit synnerligen långt i konsten att
möblera salongen, så att det på afstånd
ser ut, som om där verkligen sutte
en skara människor. Det är då att
märka, hur flertalet är utrustadt med
fribiljetter, ja, det finnes konserter,
där jag skulle kunnat öka de
musikaliska prestationerna med att stånda
upp och högtidligen svärja vid Allahs
skägg att inte en själ förskaffat sig
biljetter på hederligt vis, d. v. s. för
pengar. För mig och troligen äfven
andra är det därför snarast en
pinsam förnimmelse, när delikventen
ändt-ligen inträder för att aflossa sitt
program. Det hör till situationen, att
medan publiken aldrig fyller salen,
skitll konsertgifvaren alltid ensam fylla
hela programmet, stundom assisterad
af en orkester.
Jag vill ta ett par exempel ur
högen. En ung violinist ger en konsert
samman med Bluthner-orkestern. Han
är blek och mager och har en lugg i
pannan. Han spelar Mozart och
annat. I lan spelar utan det minsta
sinne för rytmisk precision, utan kraft,
utan djup i tonen, han sluter ögonen
och sannerligen är det inte som om
han spelade allt i sömnen.
En något äldre herre med en
ober-kellnerfysionomi har en pianoafton i
Beethovensalen. Han har ett otroligt
hårdt, klanglöst forte, han spelar en
Beethovensonat och börjar utan vidare
anledning, om inte för att komma till
slutet, dunka en underbar
allegrettofinal i galopptakt. Då flydde jag, ty
för att undvika missförstånd ber jag
få nämna, att jag vet bättre än sitta
kvar och spela publik en hel dylik
afton.
Det brukar ju eljes vara så, att man
inte kan upptäcka garderobiärerna för
idel kläder, nu sutto de som
drottningar i ett öfvergifvet rike och sågo lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
