- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 33 (1913) /
10

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 1. Febrauri 1913 - Två gamla musikaffärer i nya händer - Aktuella sångproblem och sångens naturlagar (forts.), av Detlef Schultz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Teresina Tua, Emile Sauret, Pablo
Sarasate, lady Ilallé, Petschnikoff,
Murmester, Marteau, Ysaye, Mischa
Elman, Kreisler. Bland konsertgivare,
som anlitat Lundquists musikhandel,
äro även att nämna våra musiksällskap,
varjämte större välgörenhetskonserter
anordnats genom samma byrå.

I detta sammanhang må även
erinras om firmans omfattande
förlagsverksamhet. Nästan alla våra mera
framstående kompositörer, äldre som
yngre äro upptagna i forlagskatalogen.

Pianoaffären liar också vuxit till en
av våra största, och bl. a.
representerar den firman Bechstein.

*



Några biografiska data angående de
nämnda affärsmännen torde hava sitt
intresse.

Georg Abr: son Lundquist är född
den 16. januari 1860 och blev student
1887. Efter att hava praktiserat i
Leipzig 1888—1889 och i Paris 1889
— 1890, övertog han, som sagt, efter
faderns död affären. Ilan är riddare
av Vasaorden, innehar medaljen
Lit-teris et artibus m. m.

Carl Fredrik Svala är född den 7.
maj 1858 och började efter avslutade
skolstudier sin verksamhet i
ovannämnda affär. Ilan är sedan 1898
innehavare av Pro Patrias stora
guldmedalj. Livligt intresserad för
Bok-och musikhandels- medhjälparnes
Förening, är han en av dennas stiftare
och sedan flera år ordförande i dess
sjukkassas styrelse. Musikhandelns
konsertbyrå har ordnats av hr Svala,
som alltjämt förestår densamma.

Carl Axel Söderlund är född den
20. februari 1857 och började även
han efter studieåren 1873 i samma
affär. Ilan innehar sedan 1898 Pro
Patrias stora guldmedalj.

Samtidigt övertogs förlags- och
handelsfirman i musikalier Elkan &
Schildknecht av dess mångåriga biträde, den
speciellt inom huvudstadens
sångar-kretsar kände och uppburne hr Emil
Carelius.

Firman grundades redan 1858 av N.
lilkan, som till sin medhjälpare tog hr
Albert Schildknecht. Sedan Elkan
avlidit, övertog hr Schildknecht 1880
ensam affären, som först var belägen
b’redsgatan 17 men år 1897 flyttades
till den nuvarande lokalen,
Drottninggatan 28. År 1909 ombildades
affären till aktiebolag varuti
musikhandlarna Georg Lundquist och Otto Ilirsch
voro huvuddelägare. Ilr Carelius, som
sedan 15. april 1896 varit anställd i
firman — under de senare åren som
första man — kommer att helt
övertaga affären, som sålunda upphör som
aktiebolag och fortsattes under det
gamla firmanamnet Elkan &
Schildknecht.

Emil Carelius.
Emil Carelius.


Emil Carelius är född den 21. febr.
1878 och började redan vid sju års
ålder spela violin samt vid nio års
ålder piano. Sedan han som 18-årig
erhållit anställning hos firman Elkan
& Schildknecht, fortsatte han, livligt
intresserad för musik som han var,
studierna under flera år och kallades
1906 till ledare av
kvartettsångareför-bundet och Allmänna Sångföreningen
samt året därpå till dirigent i
Sällskapet W 6 sångkör. 1 dessa körer
kvarstår han ännu som ledare samt
är för i år vald till förste dirigent
för Stockholms Sångarförbund.

Aktuella sångproblem och
sångens naturlagar.



För Svensk Musiktidning

av

Doktor DETLEF SCHULTZ.

(Forts, från föreg. n:r.)

Konsten för konstens skull», år vår
tids lösen. Likaledes stiga
fordringarna på absolut frihet i konst och
vetenskap.

Denna utmanande fordran på en fri
konst och en fri vetenskap kan vid ytligare
betraktande förefalla som charlatanen men
är dock i grunden endast ett uttryck för
vår tids centrifugaldrift.

I och för sig och lösgjord från andra
civilisationens områden, blir
vetenskapen till en vrångbild och konsten
blodlös och onaturlig. Vetenskapen är
icke endast till för vetenskapsmännen,
liksom ej heller konsten endast för
konstnärerna; ett verkligt syfte ha de blott,
när de var pä sitt sätt tjäna
mänskligheten i dess helhet. Att anse att
konsten endast år till för sig själv år
ett misskännande af konstens väsen.
En ensidigt estetisk civilisation måste
föra till missräkningar och till
jagandet efter falska ideal. En sådan
civilisation motsvarar ej människans
verkliga bestämmelse. Greklands kultur
visar först i sitt förfall en ensidigt
estetisk tendens; då den stod på sin
höjdpunkt, var Tragedien ännu genom-

trängd av en religiös ande, stod
alltjämt, såsom vi ovan bevisat att det
förhöll sig med den grekiska
musikuppfattningen, i hela mänsklighetens
tjänst. En ensidigt estetisk civilisation,
en konst som endast är till för sig
själv, överensstämmer blott alltför väl
med hjärteköld, gränslös inbilskhet
och kiinslolöshet. Det är en
erfarenhet, som vi lära ej blott av vissa
tendenser ur den s. k. Renaissansens
tidevarv, utan även av vår tids
konstliv och den ytlighetskultur, som
i synnerhet uppenbarar sig i
levnadssättet och tänkesättet inom vissa
kretsar i våra stora världsstäder.

Och såsom det är ställt med
konsten i sin helhet, så förhåller det sig
ock med de enskilda konstgrenarna, i
vårt fall med sångkonsten. Och så
som det är med konsten över huvud
taget, så är det med de enstaka
konstgrenarna: de kunna ej lösgöra sig

från sambandet med andra livskrafter
och livsgrenar utan att förfalla. Ej
heller får en gren av konsten förlora
sitt samband med de andra grenarna,
om den ej skall bli ensidig och i
or-deis sämsta betydelse konstlad.

De egentliga syskongrenarna af
sångkonsten äro musik, talkonst, mimik
och plastik. Icke blott sångkonstens
egna självständiga utveckling utan till
största delen även dess förhållande
till dessa tre syskongrenar,
bestämmer dess tillstånd, dess förfa’l eller
dess uppblomstring. Italienarens bel
canto måste förfalla, trots sin
förvånande konstnärliga fulländning, därför
att han i operan slutligen använde de
dramatiska och musikaliska faktorerna
endast som en förevändning för
sångarna att briljera.

I Tyskland har ett motsatt
förhållande inträtt. Sången blir där förkvävd
av musiken och språket.
Sångstämman blir i många moderna tyska
komponisters verk endast en kontrapunkt
till melodien, vilken nästan
uteslutande befinner sig i instrumenten. Dessa
komponister äro utan förståelse för
sångens egenart, de behandla den
rent instrumentalt, ja ofta endast som
fyllnadsmaterial. Därtill kommer, att
den till ytterlighet chargerade
klangmassan och de många olika
stämmorna i orkestern icke lämna mycken
plats kvar åt sångstämman, för vilken
det är en omöjlighet att timme efter
timme kämpa emot hela denna här
av larmande instrument.

Det inre sambandet emellan en
enstaka konstgren och syskongrenarna
måste upprätthållas, om konsten i sin
helhet skall kunna utveckla sig till
sunt och harmoniskt liv. Denna
tanke år det värdefullaste i Richard
Wagners reformidéer. Men vi finna
inte endast denna tanke hos Wagner,
utan fröet därtill finna vi t. o. m.
redan i folkvisan. T den äkta folkvisan
finna vi tydligen fröet till
idealkonstverket sång, musik, deklamation,
mimik, plastik eller dans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:59:11 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1913/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free