Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 1. Februari 1913 - John Forsells triumfer i Berlin - Hjalmar Frey †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med världsstjärnor som Caruso och
Frida Hempel i juni skall anordnas
å hovoperan.
Till en början ställde sig några
kritici tveksamma. Sålunda skrev Voss.
Zeitung vid Forsells uppträdande som
Don Juan den 4.:
»Hans framställning är bekant sedan
föregående år, och något nytt kan
knappt sägas härom, lian kommer
kanske att lära ännu en del vid
behandlingen av sin praktfulla baryton,
men den sångliga och sceniska
gestaltningen av partiet kommer icke att
väsentligt ändras, den ande, ur vilken
denne Don Juan fötts, skall om tio år
vara densamma som i dag och som
den varit från början. Hr Forsell
förfogar över en stämma, som man blott
sällan finner, stor, kärnfull,
bärkraftig, och besitter en ej oansenlig
sånginstinkt, som tekniskt låter honom
finna det ungefär riktiga. Intelligensen,
det konstnärliga medvetandet att helt
finna det riktiga fattas honom. Så stå
bredvid ädla toner oädla, bredvid
lugnt utströmmande sådana, vilkas
verkan riskeras av ett dåligt tremulo. I
det dramatiska, som visar hän på den
berömdaste av alla
Don-Juan-framstäl-lare, Francesco d’Ändrade, fastnar
han i det lågt komediantmässiga;
särskilt betänkligt är hans stumma spel,
som saknar all den spanska ädlingens
förnämhet. En bravurbragd var
liksom förra året föredraget av
champagnearian, som väckte ett spontant
och ytterst livligt bifall.»
Men redan vid den andra
föreställningen, då hr Forsell uppträdde i
»Den flygande Holländaren», var
framgången otvetydig; den fulltaliga
publiken med kejsaren i spetsen
inropade honom gång på gång, och når
han den 18. spelat sin gamla
glansroll som Almaviva i »Figaros bröllop»,
skrev den nyss citerade
musikanmå-laren:
»Han använder svenska språket,
efter att som Don Juan ha sjungit på
italienska och som Flygande
holländaren på tyska; det synes som om
svenska språket ligger båttre för honom
än de båda andra. Ton och ord
sammansmälte förträffligt, och de små
brister i tonbildningen, som annars här
och var framträda, voro utplånade.
Stämman klingade underbart smidig
och fast samt av en böjlighet och
livfullhet i det dynamiska och själiska
uttrycket, som nu för tiden höra till
sällsyntheterna. Det var en sång, som
beredde oblandad glädje. Prestationens
totalintryck påverkades ytterst
gynnsamt genom hr Forsells präktiga
apparition och att han spelte med en
fullkomlig och naturlig nobless, som
man knappt kunnat vänta efter hans
Don Juan.»
Den 20. avslutade hr Forsell sitt
gästspel med utförandet av Telramunds
parti i »Lohengrin».
 |
 |
| Hjalmar Frey † |
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
