- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 33 (1913) /
15

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 1. Febrauri 1913 - En femtioåring - Från scenen och konsertsalen - Rättelse - Musiknotiser från huvudstaden och landsorten - Musikaliska akademien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

roll, framför allt stämmans naturliga
välljud och det ungdomligt omedelbara
framträdandet. Det var något i stil med
hennes äldre syster, fru Valborg Svärdström.
Fröken Gelhaar, vars fotografi vi återgiva
på annat ställe i dagens nummer, hade
fått sig anförtrott Gretas parti i det
Hum-perdinckska sagospelet »Hans och Greta»,
för vilket hennes glada och hurtiga
naturell passade förträffligt. Med sin
visserligen icke voluminösa men med
omsorg utbildade stämma, som har en
vacker timbre, särskilt i höjdläget, och sin
redan förefintliga betydande scenvana
kommer hon att tillföra Operan en
välbehövlig förstärkning på spinnsidan.

Vårsäsongens långa rad av konserter
inleddes av den tyske violinisten
Wolfgang Biilau, med titeln doktor. Och
hans spel hade verkligen något av
musikdoktor över sig: ett lugnt, nästan
fleg-matiskt temperament, en vederhäftig,
ehuru ingalunda virtuos teknik och en
förnäm musikalisk smak, som helst sysslar
med de gamla klassikerna. Han väckte
ett visst intresse men ingen sensation.

Pianisten fröken Anna Ulmgren
debuterade för några år sedan med en
konsert i Vetenskapsakademien. Sedan dess
har hon studerat för Breithaupt och
Bauer. Hon visade sig ha stora
möjligheter att bli en god konsertpianist,
möjligheter, som emellertid ännu ligga i
halvslummer. Vad som mest frapperade, var
hennes musikaliskt ytterst vårdade föredrag,
så vårdat t. o. m., att man fick en livlig
förnimmelse av något inlärt och
pedantiskt. Så som hon t. ex. föredrog Liszts
stora h-mollsonat — avmätt, nästan
seriöst —, kan hon ännu ej göra anspråk
på att få sig tillagd någon personlig
uppfattning av vad hon spelar. Emellertid
— konserten gav i mycket annat goda
löften, något som man däremot ej kan
säga om den norska sångerskan fröken
Hanna Knagenhjelms konsert. Hon är
visserligen ägarinna till en stor och
kraftig mezzosopran, men dennas utbildning
lämnar ännu så mycket övrigt att önska,
att hon ej på långt när fyller måttet för
de anspråk, som man måste ställa på en
konserterande sångerska.

Säsongens största musikevenemang i
konsertsalen var väl Briisselkvartettens
fem konserter med uteslutande Beethovens
stråkkvartetter på programmet. Det är
ju icke av nöden att här på nytt gå in
på ett omnämnande av denna ensembles
förnäma konsert. Vad som emellertid vid
deras besök i år är särskilt värt att
minnas, är det mottagande, som de rönt av
Stockholms musikpublik, ett mottagande,
som utgör det mest vältaliga svaret på
vår i förra numret av Svensk
Musiktidning förefintliga rundfråga: »Äro
Stockholmarna musikintresserade?» Ty att med
ett så exklusivt program som Beethovens
stråkkvartetter kunna locka fem fulla hus
till Musikaliska akademien, det vittnar
gott icke allenast om Briisselkvartettens
konstnärliga prestationer utan och
framför allt om en glädjande smak för
verkligt god musik hos den publik, som kväll
efter kväll infann sig till de ibland nära
tre timmar långa konserterna.


Brukspatron Torsten Petre som
föddes på Hammarby den 17. januari
1863, härstammar från en urgammal
engelsk släkt, som inflyttade till
Sverige redan på 1600-talet. Familjen
inköpte år 1680 Bofors och
Hammarby bruk, vilka kvarstannat i
familjens ägo ända till 1880. Släktens
manliga medlemmar ba alltid visat
stort intresse för avhjälpandet av de
mindre lyckligt lottades svårigheter,
och särskilt är farfaderns, Tore
Pet-res, namn bekant. Han var den
förste som på sin tid intresserade sig för
tillkomsten av Gävle—Dala järnväg,
och han verkade mycket för
folkskole-idéns förverkligande — ett arbete, som
upptogs och fullföljdes av hans son,
Hjalmar Petre.

Torsten Petre uppfostrades åren
1876—1881 i Uppsala, varefter han
helt ägnade sig åt musik. Hans förste
sånglärare var professor J. A. Berg.
Efter att ha genomgått en
lantbruksskola, företog han långa resor genom
Tyskland, Frankrike och Schweiz,
varunder han sysslade åtskilligt med
sociala och litterära frågor. Hans
käraste nöje var dock musik, och sin
ungdoms minnesrikaste dagar
tillbrakte han i Frankrike under nära
kontakt med den för honom oförgätlige
Gounod, samtidigt som han studerade
sång för Faur. Under denna tid var
han anställd i flera olika tidskrifter
och deltog med liv och själ i såväl
det politiska som sociala livet i den
stora republiken. Vissa tider var han
även musikkritiker i såväl Paris som
Geneve.

Torsten Petre.
Torsten Petre.


Hans kompositioner, som äro
mycket bekanta runt hela Sverige,
kanske mest i Sydsverige, äro av en
ansenlig numerär: ett sextiotal
romanser, ballader, manskvartetter och en
del stråkmusik; för piano ha
utkommit tre häften Skizzer för piano», ett
»Ur livets saga», »Trolsk vågsång»,
»Årstiderna», »Fantasier för piano»,
»Drömbilder», två häften »Tondikter
för piano» m. m. Som ett bevis på,
hur spridda hans alster äro, kan
anföras, att han har förläggare i
Stockholm, Köpenhamn, Hamburg, London,
Genève, Paris och Filadelfia.

I det tysta har han utövat en
storartad hjälpsamhet, och mången ung,
obemedlad konservatorieelev har
honom att tacka för att vägen jämnats
under svåra år.

Ehuru han på grund av försvagad
synförmåga måste ägna sig åt en del
praktiska värv, såsom jordbruk och
mejerihantering — varvid han även
här genom förbättringar och
humanitära strävanden sökt höja sina mindre
lyckligt lottade medmänniskors väl —,
så har dock alltid musiken utgjort en
förhärskande del av hans själsliv.
Mitt musikaliska mål», skriver han
till oss, »har varit och är att i
hemmen höja och utveckla känsla och
smak för melodi i förening med
enkel harmoni.»

Rättelse.



I signaturen C. v. P:s musikbrev från Roma,
som stod infört i förra årets sista nummer,
har ett tryckfel insmugit sig. Å sid. 93, spalt
3, rad 26 uppifrån, talas om Wagners
»tropiska patos»; det skall naturligtvis vara
tragiska patos.


MUSIKNOTISER<bfrån huvudstaden och landsorten
MUSIKNOTISER
från huvudstaden och landsorten


Musikaliska akademien hade
ordinarie sammankomst den 23. jan.
under ordförandeskap av preses,
justi-tierådet Karl Silverstolpe. På därom
gjord framställning beviljade
akademien musikdirektör J. A. Johnsson, som
av k. m: t förklarats berättigad till
pension, avsked från befattningen som
lärare i spolning på biåsinstrument
av mässing. Att upprätthålla
befattningen under ledigheten förordnades
musikdirektör Ernst Willners. Vidare
beslöts att för musikkonservatoriets
behov vid uppvisningar och
musikföredrag inköpa från Abr. Lundquist
en stor konsertflygel av Bechsteins
tillverkning.

Slutligen anmäldes, att akademien
fått såsom gåva från aktiebolaget J. P.
Nyströms orgel- och pianofabrik
mottaga ett harmonium samt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:59:11 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1913/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free