- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 33 (1913) /
16

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 1. Februari 1913 - Musiknotiser från huvudstaden och landsorten - Musikaliska akademien - Operasångerskan Sofie Lindegrén - Operasångare Bröderman - Svensk orgelvirtuos i Köpenhamn - Allmänt musiklexikon - Järnefelt hyllad i Hälsingfors - Armas Järnefelt och Hugo Alfvén - Kyrkosången i Sverige - Caruso som skämtare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

biblioteket erhållit gåvor från musikdirektör
L. Aug. Lundh, tonsättare J. A. Hägg,
musikdirektör C. W. Rendahl samt
Abr. Lundquists hovmusikhandel.

Operasångerskan Sofie Lindegrén
fyllde den 31. jan. femtio år. Hon
är bördig från Krokeks socken i
Östergötlands län. Vid 19 års ålder blev
hon 1882 elev vid konservatoriet i
Stockholm, och sedan hon där under
några år bedrivit studier, blev hon
1888 engagerad som sångerska vid
Göteborgs stora teater, där hon
stannade i fem år. Sedan 1894 tillhör
fröken Lindegrén. Stockholmsoperans
ordinarie personal. Det är sålunda
under en tid av nära tjugo år som
fröken Lindegrén varit fäst vid vår
opera. Hon har härunder varit en
både flitigt använd och högt
värderad kraft, och både många och stora
uppgifter ha kommit på hennes lott.
Bland fröken Lindegréns bästa
uppgifter mä nämnas Mignon, Santuzza i
På Sicilien, i vilken opera hon även
sjungit Lola, Hans i lians och Greta,
Maria i Brudköpet m. fl. Under den
senaste tiden har fröken Lindegrén
även fått göra äldre figurer,
exempelvis den gamla grevinnan i
Regementets dotter.

Operasångare Bröderman tog med
Annandagens föreställning avsked ur
operakören och hyllades med
anledning därav med två större
lagerkransar, den ena från teaterdirektionen,
den andra från kören, samt ett
flertal blombuketter från kamrater och
vänner.

Svensk orgelvirtuos i Köpenhamn.
Den 13. jan. gav domkyrkoorganisten
i Visby Herman Lindqvist en
instruk-tionskonsert, huvudsakligen för en
inbjuden krets sakkunniga, i den
svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn.
Enligt Politiken visade sig hr Lindqvist
snart vara en orgelvirtuos av rang.
Han hade, heter det, just denna
klarläggande, redogörande förmåga, som
är den verklige orgelspelarens första
och största egenskap. Rytmiskt och
melodiöst stod kompositionernas
teckning klart och skarpt, och den
färg-givande registreringskonsten
utnyttjade han så, att den aldrig grumlade
resultatet, utan insatte färgerna så fint
och harmoniskt, att det musikaliska
solljuset ohindrat kunde skina genom
koloritens brokiga rutor. Hr
Lindqvists manuella färdighet säges tävla
med hans pedalteknik, liksom han över
huvud var en av de mest
välutrustade orgelspelare, man på länge hört
i Köpenhamn.

Allmänt musiklexikon av Tobias
Norlind är i Rivista Musicale Italiana
föremål för en mycket sympatisk
anmälan, varur må anföras: Detta verk
är den första självständiga svenska
musikaliska encyklopedi, som
redigeras efter verkligt vetenskapliga
grunder. Att särskilt uppskattas förtjäna
artiklarna över folklore, vilka äro
frukten av författarens personliga studier.
Doktor Norlinds verk är det mycket
förtjänstfulla arbete av en kompetent
och samvetsgrann forskare.

Järnefelt hyllad i Hälsingfors.
Den 21. jan. gav Filharmoniska
sällskapet i Hilsingfors en konsert under
ledning av hovkapellmästaren Armas
Järnefelt. Denne blev därvid föremål
för livliga hyllningar. Vid inträdet
hälsades hr Järnefelt av publiken med
en lång applåd samt av orkestern,
som reste sig till hyllning, med
fanfarer. Första och huvudnumret var
Berlioz’ symfoni Harold i Italien»,
vilken under hr Järnefelts ledning gavs
med en ypperligt utformad detaljering
och en överlägsen säkerhet.
Altviolinsolot utfördes av den franske
violinisten H. Casadesus. Efter
symfoniens olika satser föll bifallet starkt,
och efter dess slut överräcktes till hr
Järnefelt en magnifik lagerkrans. Även
efter slutnumret hyllades hr Järnefelt
entusiastiskt och fick emottaga
ytterligare en stor lagerkrans.

Konserten omnämnes med
superlati-va lovord i de finska tidningarna.

Armas Järnefelt och Hugo Alfven
äro engagerade som gasterande
dirigenter vid av Filharmoniska
sällskapet i Hälsingfors under vårsäsongen
anordnade symfoniska elitkonserter.
Även I lalvorsen är engagerad såsom
dirigent för en av dessa konserter.

Kyrkosången i Sverige är rubriken
på en uppsats i nyårsnumret av den
i Hälsingfors utgivna tidningen Dagens
Tidning, vilken sympatiskt framhåller
den betydande utveckling
kyrkosången och kyrkomusiken i Sverige på
senare tider gjort. Bland annat talar
författaren, vilkens namn är Joel
Löf-strand, om det varma intresse den
här i landet existerande kantors- och
organistföreningen senast visat nu
genom föranstaltande av sommarkursen
för kyrkomusiken i Stockholm 1912.
Vidare framhålles, huru som särskilt
Stockholm förfogar över flera
framstående krafter inom den kyrkliga
körsångens fält, varvid
artikelförfattaren i synnerhet tycks hava fäst sig
vid kyrkosången i Oscarskyrkan. I
ampla ordalag prisar han den
framsynthet och offervillighet församlingen
där lagt i dagen, i det den årligen
anslagit dels 3,000 kr. till den
gudstjänstliga sängen, dels 1,000 kr. till
motettaftnarnas underhåll samt
markerar den stora insats, kyrkosången i
Oscarskyrkan redan gjort. Därjämte
omnämnes det därstädes nybildade
kyrkomusikbiblioteket, vilket redan

Caruso som skämtare.



En, som känner den store tenoren
Caruso och förhållandena bakom
kulisserna i Metropolitan-operan närmare,
har i en Newyorksddning berättat en
hel del om de små skämt, som
sångarna och sångerskorna roa sig med,
utan att publiken märker något.

Curoso är den mest uppsluppne och
i sina mest tragiska roller inflickar
han någonting lustigt, och det händer
ofta, att han framkallar förlägenhet
och tvingar till improvisationer. För
icke länge sedan blevo Carusos
medspelare ytterst häpna, då vid
supéscenen i Bohéme en väldig tallrik
rykande spaghetti med tomatsås
uppenbarade sig i stället för den sedvanliga
rätten, som libretton föreskrev. I
föregående mellanakt hade Caruso
skämtat med sina medspelare — de voro
A mato, Segurola och Didur — och

talat om spaghetti, och Segurola
förklarade sig skrattande beredd att sätta
i sig ett stort fat spaghetti, men ingen
hade tänkt på att Caruso kunde ta
skämtet på allvar. Att äta spaghetti
är en konst, men hur mycket
svårare är det icke att sjunga och äta på
samma gång, i synnerhet då den
läckra rätten kommer rykande het på
bordet. Men sångarna funno sig i
situationen, och nu började en rad
improvisationer. Caruso tryckte
räkningen i handen på sin medspelare
Segurola och sade med förändring av
librettons ord: »Och här Andrea har
du nu räkningen, du måste genast
betala den». Hans medspelare var
först alldeles häpen, men därefter fann
han sig och protesterade alltjämt
sjungade, tills Caruso förklarade sig
villig att lägga ut beloppet, som
uppgick till 6 dollars och 5 cents. Då
senare den komiska duellscenen kom
mellan Didur och Segurola, hade ar-

tisterna svåit att hälla sig
allvarsamma, då Caiiiso förfärad slog med
händerna och halvsjöng: »O, döda ho-

nom icke, döda honom icke, han är
skyldig mig 6 dollars och 5 cents!
Men det lustigaste var, att publiken
icke märkte något av dessa
improvisationer, då de spelande strängt höllo
sig till den musikaliska delen av rollen.

Ett annat lustigt påhitt av Caruso
sågs av flera och gav anledning till
stor munterhet. Det var under
uppförandet av Gioconda. Denna gång
hette offret Scotti. I den scenen, då
Scotti står inför Venedigs
marmorlejon, brukade han i ett bestämt
ögonblick lägga ena handen halvöppen på
ryggen. Då Scotti med en
hjälteåtbörd började sjunga, kunde icke
Caruso motstå frestelsen att sticka eti
ägg i hans halvöppna hand. Det som
nu följde var oemotståndligt komiskt.
Scotti var förtvivlad, hur skulle han
inför öppen ridå bli av med ägget?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:01:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1913/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free