- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 33 (1913) /
17

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 1. Febrauri 1913 - Musiknotiser från huvudstaden och landsorten - Kyrkosången i Sverige - Caruso som skämtare - Komponisten Josef Erikssons musik bedömd i Finland - Julia Claussen i Amerika - Violinist och kompositör

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Först stack han det i fickan men tog
strax fram det igen, sedan tänkte han
stoppa in det i sin barett men
ångrade sig, då han kom att tänka på att
Caruso säkert icke skulle underlåta
att med en vänskaplig klapp på
huvudet förvandla det till äggröra.
Scot-ti försökte att slunga det ovälkomna
ägget in i kulissen, men denna
rörelse skulle ha märkts, och så fick
han under femton minuters tid spela
och sjunga med ägget i handen, tills
iian äntligen kunde bli det kvitt.

En annan gång under denna säsong
bragte Caruso sångerskan Destinn i
icke liten förlägenhet, då han i första
akten av »Flickan från den gyllene
Västern» plötsligt energiskt började
dansa den ryktbara turkeytrot med
madame Destinn i stället för den
föreskrivna valsen. Madame Destinn
måste följa med antingen hon ville eller
ej, och publiken jublade.

Ett par dagar senare tjänstgjorde
Caruso utan vidare som
biljettförsäljare. Då han kom ut från repetitionen,
fick han se den långa kön framför
biljettluckan och fick då med ens ett
infall. Han gick in i kassarummet,
makade undan försäljaren och tog
hans plats och började sälja biljetter
och inledde samma samtal med alla
biljettköparna: Jaså, ni vill höra
Caruso? Har ni hört honom förut? Jaså,
många gånger. Känner ni igen
honom? Skulle ni känna igen honom,
om ni mötte honom på gatan? Är ni
verkligen säker på det? Anser ni
det alldeles omöjligt, att ni inte
genast skulle känna igen honom? Ja, man
kan ju inte göra något åt den
saken . . .

Och det lustiga var, att
bokstavligen ingen enda människa kände igen
honom, fast han satt en god
halvtimme och sålde biljetter.


hunnit utöva en välsignelsebringande
verksamhet.

Artikeln slutar med uttalandet av den
förhoppning, alt det vackra exempel,
Oscarskyrkan i Stockholm erbjuder ».
må bliva ett föredöme vid
förverkligandet av den behjärtansvärda idén
även i Finland.

Komponisten Josef Erikssons
musik bedömd i Finland. I senast
utkomna nummer av den finska
tidskriften Tidning för musik ägnar märket
O. A., bakom vilket döljer sig den
om Finlands svenska kultur, i
synnerhet dess svenska folkmusik, så högt
förtjänte Otto Andersson, ett
synnerligen berömmande omnämnande åt
Uppsalatonsättaren Josef Erikssons
sånger. 1 lan skriver:

»Namnet är hos oss okänt. Jag
erinrar mig icke ha sett det på något
konsertprogram. Och ändå ger
denna komponist något av det allra bästa,
den nyare svenska sånglitteraturen har
att uppvisa. Man häpnar över
originaliteten, friskheten, den rika
ingivelsen i dessa verk. Modern i bästa
mening, äger Josef Eriksson ovanligt
djupa toner i sin lyra. Han tränger
till diktens kärna, finner det rätta
uttrycket och skapar helgjutna
stämningar, än ljusa och glada, an dystra,
gri pande.

Det är onekligen något nytt och högst
betydande, Josef Eriksson tillför den
svenska musiken. Bakom allt det i
rent tekniskt hänseende förträffliga
skönjes en djup, rik personlighet. Den
vid första påseendet mången gång
skärande harmoniken visar sig aldrig
vara målet, utan blott det med
ovanlig musikförmåga funna medlet för
uttryckande av diktens innehåll.

Dessa kompositioner ha fängslat mig
i högsta grad. Det är mig ett nöje
att kunna rekommendera dem.»

I övrigt hänvisa vi till vår anmälan

av dessa sånger i förra årets sista
nummer av Svensk Musiktidning.

Julia Claussen i Amerika.
Nyårsdagen debuterade fru Claussen på
Operan i Chikago som Ortrud i
Lo-hengrin . I lon sjöng och — segrade.
Publiken hälsade henne med varma
applåder och inropningar, och
kritiken var synnerligen gynnsam. En
stor blomsterskörd kom henne även
till del, bl. a. från presidenten på
Auditorium, Rockefellers måg sarm
Svenska klubben.

Så skriver Chicago Daily Tribunes
musikkritiker, Glenn Dillard Gunn,
att »den utmärkta svenska
konstnärin-nan vann den ögonblickliga och
obetingade framgång, som endast
kommer världens största sångare och
sångerskor till det . Whitehill utförde
Telramunds roll, och kritikern
fortsätter: Tack vare dessa två
framstående konstnärers vokala och
dramatiska gåvor lyftes det stora
ögonblicket i andra akten till höjdpunkten
av konst. . .

Man hade tillfälle att konstatera röstens
överraskande omfång, ty fru Claussen
sjunger partiet såsom det skrivits och
undviker ej svårigheterna genom den
bekanta transponeringsmetod, sam
vunnit allmän sanktion.

Publiken — heter det vidare — glöm
de traditionerna på German Opera
och avbröt föreställningen med täta
och långa momenta utbrott av bifall.
Efter ridåns fall följde en hel rad
inropningar, som fru Claussen och mr
Whitehill frikostigt delade med
innehavarna av de andra viktigare
rollerna».

Vidare skriver »The Inter Ocean ,
att fru Claussen, Operans nya
kon-traalt, gjorde en ojämförlig succés vid
säsongens första framförande av
Lohen-grin. Hennes debut var mycket fram
gångsrik; trots alla de andra utmärk-



ta medverkande var det dock hon,
som hela tiden var den dominerande.
Andra akten var aftonens clou, där
fru Claussen gjorde sig riktigt
gällande med en virtuositet så mycket
mer anmärkningsvärd, som den icke
var förutsedd. Den långa scenen med
Telramund, som även för en
Wagner-opera är en betydlig longör, visade
hän på en röst med rik, jämn ton,
mäktig och med en förträfflig
resonans samt med ett omfång, som en
sopran skulle avundats henne. Den
stora kontrollen av rösten lät det
renaste pianissimo ljuda lika säkert s >m
det kraftigaste fortissimo och
bibrak-le publiken den övertygelsen, att en
verklig hjälte kontraalt nu trätt fram
bland dem.

Redan två dagar därefter ägde
hennes andra uppträdande rum som
Bryn-hild i »Valkyrian», och att döma av
de nu anlända amerikanska
tidningarna var hennes framgång därvid
ännu mera fullständig.

Sålunda skriver den ansedda »The
Chicago Evening Post bl. a.: I fru
Claussen äro förenade alla egenskaper,
ett imponerande uppträdande, en hög
och ståtlig figur med grace i varje
rörelse, ett ansikte, där varje
rörel-*se spåras med en ren ursprunglighet,
strålande ögon av obegränsat djup
samt en röst av utmärkt skönhet, som
väller fram med ett omfång, som icke
känner några gränser — — —
publiken förstod, att detta var något
enastående, och ehuru ridån föll, när
midnattsklockan slog, ville man icke
lämna teatern, förr än fru Claussen
och Wotan framkallats genom åskor
av hurrarop.

Violinist och kompositör. Vid den

senaste orkesterkonserten i I lälsingborg
spelades bland annat en ny
komposition för violin och orkester. »Tre
svenska danser», skriven av
Hälsing-borgsorkestems konsertmästare Carl
Nordberger, vilken själv utförde
violinstämman. Kompositionen, som snart
iär utkomma på Wilh. Hansens
förlag i Köpenhamn, lovordas i
lokalpressen för sin melodiska ingivelse
och skickliga orkesterbehandling; till
danserna hade hr Nordberger skrivit
tre »danspoem , som meddelades å
programmet.

Nordberger hade här själv sökt ge
en liten fingervisning om sina danser
genom att ge en poetiskt välgjord
skildring av den sägen, som följt det
välkända jämtländska temat på vilket de
voro byggda. Vi ha endast att
konstatera , skriver bl. a. Sk.
Socialdemokraten i sin spaltlånga recension, »att
danserna ha en synnerligen elegant
och logisk form, och att de för den
svenska violinrepertoaren utgöra ett
heaktansvärt tillskott. Mottagandet av
dem i söndags var det hjärtligaste
och bör sporra hr Nordberg att
fortsätta i genren.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:59:11 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1913/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free