- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 33 (1913) /
37

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 5—6. 1. April 1913 - En rysk balettreformator vid Operan (med två porträtt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dubbeln:r, pris 40 öre.
N:r 5-6.Redaktör och utgivare:
GUNNAR NORLÉN.
Riks 647. UPPSALA. Allm. 248.
NORDISKT MUSIKBLAD.
——
Uppsala den 1. April 1913.
Expedition: Eriksgatan 15, Uppsala.
——
Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Dubbelnummer 40 öre.
Annonspris 20 öre pr petitrad.
33. årg.

En rysk balettreformator vid Operan.





Michel Fokine.

Det var säkerligen mycket länge
sedan som den koreografiska konsten
vid vår opera varit så
uppmärksammad som vid de trenne
föreställningar, som preparerats och till stor del
utfördes av balettmästaren Michel
Fokine och hans maka från kejserliga
operan i Petersburg. Tvenne utsålda
hus med dubbla biljettpriser — det är
ju ett faktum, som talar ett tydligt
språk; därtill kom att bifallet från
såväl publik som kritik var det allra
varmaste — sällan ha vi läst en så
samstämmigt entusiasmerad musikkritik
i den annars i det avseendet rätt
egendomligt utrustade huvudstadens
dagliga press, och såväl de båda ryska
gästerna som den av dem inspirerade
svenska baletten hyllades av de
förtjusta åskådarna med ovationsartade
applåder.

Vari bestod då det nya och
egendomliga, som kunde medföra en så

avgjord framgång för sin upphovsman,
och efter vilka principer arbetade han?

I en publikation, benämnd Balettens
renässans», utgiven genom operans
löranstaltande och författad av
signaturen E. P., lämnas en kortfattad
redogörelse härför. »Den gamla skolans
dans har ju så småningom urartat till
att bliva enbart akrobatik; den kan
icke längre sägas hava något högre
raison-d’étre», då den endast går ut
på uppvisandet av de eller de stegen,
av den eller den koreografiska
finessen. Denna den tekniska
skickligheten bör endast vara medlet för
uppnåendet av målet, som är »le drame
choréopaphique», le ballet-drame»,
där själfva uttrycket är
huvudsaken. Balettens uppgift bör vara att
genom dess stämningssammanhang
med den opera, i vilken den är
inlagd, öka ensemblens illusionskraft.

För att man skall kunna uppnå detta,
fordras ett intimt samarbete mellan
balettmästaren, kapellmästaren och
dekorationsmålaren. Rörelser, musik, den
dekorativa utstyrseln, dessa tre
huvudfaktorer måste förena sig för att
skänka ett enhetligt levande konstverk.

Man måste säga, att Fokine i de
uppförda baletterna, »Kleopatra» och
»Sylfiderna» på ett helt enkelt
idealiskt sätt lyckats lösa detta svåra
problem. Det var rent av förvånande,
vad han på den korta tiden av en
månad lyckats åstadkomma av vår
balett. Visserligen spårade man här och
där en benägenhet att negligera
musiken — för övrigt är det nog det
svåraste kravet i det nya systemet,
denna absoluta samverkan mellan den
koreografiska och den rent
instrumentala konsten —, men man kan ej fordra
allt på en gång. Makarna Fokine
hade med sin energiska entusiasm

M:me Fokine.

lyckats få med sig allt och alla
till en verkligt hängiven och lysande
prestation. Vissa moments
skönhets-verkan trotsar varje beskrivning, och
säkerligen skola alla, som fått vara
med om dessa underbara
representationer, bevara ett minne av dem för
livet. Man kan icke gärna tänka sig
något mera graciöst och på samma
gång överväldigande än makarna
Fo-kines konst. Och man fick även
tillfälle att beundra den i alla dess faser.
De båda baletterna, som kommit till
utförande, äro varandra diametralt
motsatta. I den förra, »Kleopatra», är all
den traditionella koreografien
bannlyst: ingen tåspetsdans, inga -tutus»

(de stärkta, korta balettkjolarna) och
förbud för de uppträdande att under
styckets gång tacka för applåderna.
Allt är stiliserat, studerat efter
gammalegyptiska mönster. Den andra
baletten åter, »Sylfiderna» eller, som den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:59:11 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1913/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free