- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 33 (1913) /
39

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5—6. 1. April 1913 - Om konstnärlig fostran och framtidsharmoni, av Arnold Schönberg - Aktuella sångproblem och sångens naturlagar (forts.), av Detlef Schultz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

även dc äldre konstmedlen nog. De
nyare skada likväl icke. Men de lyda
kanske under en egendomsrätt, en
mycket högmodig egendomsrätt, som
vägrar dem tillträde till vägen, som
icke själva anstränga sig. De åter,
vilka göra det, nå den trots allt och
på ett sätt, som berättigar dem att
betjäna sig av den. För dessa är den
fri, men för de andra, vilka blott vilja
«iv*a sin hand, må den förbli stängd.
Engång skall den nog bliva
allmänbesittning, men då skola de, som
färdas den, åtminstone icke mera av den
vilja lära huru man representeraren
personlighet».

De stora teorierna bilda ett system,
vari man finner det, som
erfarenheten kan beteckna som skönt. Men det
förekommer däri också något annat,
något som icke rekommenderas, ja,
som t. o. m. förbjudes. Metoden är
den: man uppställer ett antal
kombinationsmöjligheter och utesluter som
undantag de fall, vilka man anser
odugliga. Men ett system med
undantag är intet system, eller dock blott
ett otillfredsställande sådant. F. ö.
har jag beträffande undantagen
bevisat, att de motiv, som gjort dem till
undantag, för det mesta äro falska,
och att dessa undantag endast äro
uttryck för en bestämd konstnärlig
-mak, som sammanhänger med den
naturliga endast därigenom, att den
stannar bakom denna. Att dessa
undantag endast utgöra en ofubkomlig
anpassning till det naturliga, medan
en fullkomligare måste föra till det,
som denna bok uppställt som mål.
Säkert också till något ännu mer,
säkert skall den nå ännu längre. Att
reglerna sålunda i bästa fall äro
betecknande för graden av fördjupning
i det av naturen givna; att de alltså
icke äro några eviga lagar, utan
sådana, som nästa handling åter
bortsopar. Och jag skulle då själv skriva
sådana lager, eller ens företaga en
sådan värdesättning och göra undantag?
Det skall ingen fordra av mig, som
bejakande följt mig på min väg.

Jag anar, att man skall förehålla
mig: huru skiljer man den skicklige
ifrån stymparen, om man icke genom
något kan fastställa, vad som är gott,
vad ont. Jag svarar först och främs :
de! intresserar mig icke att
väsentligen skilja den mästare man här avser
ifrån stymparen. Den kunskap, som
egentligen blott består i att väl lägga
märke till och följa alla lagar,
imponerar ej mycket. Det är också ibland
verkligen svårt, att skilja förmågan från
stymperiet, liksom det är överflödigt.
Men konstnärens kunna har därmed
intet att skaffa. Konstnären gör icke
något, som andra anse för skönt, utan
endast det, som han finner nödvändigt.
Om de andra vilja pröva
skönhetsla-gar på hans verk, så är det deras
plikt - såvida de nu icke kunna leva

utan skönhetslagar — att söka efter
sådana, som äro användbara. Men äro
de verkligen nödvändiga, kan man
verkligen icke utan skönhetslagar njuta
av ett konstverk? Och vad värde ha
då lekmannens konstintryck, hans, som
intet vet om tabulaturen? Schopenhauer
förklarar mediokrernas aktning för det
stora konstverket som auktoritetstro.
Säkerligen, för såvitt vi avse de
breda lagren. Dock har jag bland
lekmän funnit personer, vilkas
upptag-ningsorgan voro mycket finare än hos
de flesta fackmän. Och jag vet
bestämt, att det finnes musiker, vilka
äro mottagligare för måleri än många
målare; likaså finnes det målare,
mottagligare för musik än de flesta
musiker. Den, som ej vill instämma häri,
måste åtminstone inse, att — ont det
överhuvudtaget är någon mening med
konstens utbredning — lekmannens
intrycks- och urskiljningsförmåga äro
oundgängligt nödvändiga förutsättningar
härför. Känner han konst, så skall
han också kunna värdesätta den; om
det är nödvändigt! Och för sig själv
kan han det, för honom äro alltså
skönhetslagarna överflödiga. För vem
äro de då till? För eleven, på det
han må veta, hur långt han får gå?
Jag har just sagt, hur långt han kan
gå: så långt han drives av sin natur,
vilken han bör bemöda sig om att
lyssna till, såvida han vill vara
konstnär! Vill han endast vara
hantverkare, så skall nog av sig själv inställa
sig ett hinder; detsamma, som
avhåller honom från konstnärskapet, skall
avhålla honom från att gå för långt.
Och skulle någon i ungdomen förirra
sig och gä längre än hans begåvning
bjuder honom? Om han icke blir
något, emedan han gått för långt, eller
därför, alt han icke kommit nog långt,
är likgiltigt. Men narrarne äro alltid
rädda för att bliva hållna för narrar.
Denna osäkerhet hos dem är det, som
begär skydd. Det synes mig nästan,
som om skönhetslagarna, då de i
denna form åtminstone icke kunna vara
självändamål, hade detta ändamål: att
hindra de ovärdiga från att bli hållna
för narrar. Eller kanske skola de
utgöra ett hemligt skydd för de
ovärdiga mot att bliva överväldigade av en
ny skönhet. Mediokren fruktar
ingenting mer än det att bliva tvungen att
byta livsåskådning. Och han har
också upprest sitt ideal, som är ett
uttryck för denna hans fruktan:
karaktären. Den karaktärfasta människan,
det är den, vars arterieförkalkning
härleder sig från hans världsåskådning.

(Forts.)

□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□
□ □

8 Arbeta för 8

□ o

g Svensk Musiktidnings §

□ □

spridning. □

□ □
□ □
□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□□

Aktuella sångproblem och
sångens naturlagar.

För Svensk Musiktidning

av

Doktor DETLEF SCHULTZ.

II.

(Forts.)

Den drivande kraften vid
sjungandet är, liksom vid alla livsfunktioner,
andan eller, vad som efter antik
uppfattning är detsamma, anden (själen).
Antiken kände ännu icke antagandet
av ett dubbelliv, av kropp och själ.
(I förbigående sagt stå de
skandinaviska språken häri på antikens
ståndpunkt, alltså på förkristlig sådan.
Atem und Geist (anda och ande)
härstamma hos dem ftån samma
begrepp.) Andan gör sig gällande i
hjärnan såsom tontanke och omsätter
sig i ton genom inverkan på de
motsvarande nerverna, musklerna och
organen.

Sjungandet är alltså icke en
meka-nisk-materiell process, såsom man
efter de flesta sångmetoder måste
antaga. Blott vår moderna
naturuppfattning är mekanisk-materialistisk, för så
vida den förväxlar de materiella
företeelseformerna med de andliga
krafter, vilka uppenbara sig däri. Vi
kunna visserligen icke andas utan lungor,
men andan är icke en produkt av
lungorna; vi kunna icke heller tänka
utan hjärna, men tanken är icke en
produkt av hjärnan; vi kunna icke
sjunga och tala utan stämorgan, men
sångtonen och talljuden (eller
vokalerna) äro icke produkter av
stämorganen.

Sångtonen och talljudet äro själsliga
krafter. De äro den mänskliga själens
naturliga medel att yttra sig och att
utveckla sig och äro därför den
oumbärliga grundvalen till all naturenlig
själsbildning. Blir den mänskliga
själen berövad dessa krafter eller
missbrukar han dem, då urartar han. I
begynnelsen var ordet och tonen. —
Genom sammanbindande med talljudet
eller vokalerna erhaller sångtonen sin
särskilda klangfärg. — Motsvarande
tonskalans sju huvudtoner, hava vi i
alla språk sju huvudvokaler; den
åttonde går åter över i den första.

Även skalan i talljudet eller
vokalljudet är i lika hög grad byggd på
själslig grund som skalan i tonerna.
Varje vokal har sin särskilda
betydelse och verkan på den mänskliga
organismen; varje sammanställning eller
räcka av vokaler verkar annorlunda på
densamma. I musiken erkänna vi
lagar för melodibildningar; men
förnimmelsen för lagarna i talspråkets
ljudräcka hava vi förlorat. Visserligen
förmå fint uppfattande öron att
urskilja den själsliga skönheten i
tal-Ijudsräckan i poetiska alster.
Diktarna i den moderna naturalistiska rikt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:59:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1913/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free