- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 33 (1913) /
42

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5—6. 1. April 1913 - Aktuella sångproblem och sångens naturlagar (forts.), av Detlef Schultz - Orgeln, av Camille Saint-Saëns

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

känslan av vanmakt hos allt det enbart
estetiska, har alltså själva mästaren
från Bayreut förnummit, då han
kände trängtan till att i sina
scenskapelser utvidga de estetiska gränserna hän
emot religionen. Detsamma kände
lbsen, då han i sitt senaste verk,
Naar vi döde vaagne , måste
tillerkänna seger åt livets majestät över
konstens sken värld.

Dock — vi vilja ju icke här belysa
den filosofiskt-religiösa sidan av den
Zarathustriska läran utan blott det
Zarathustriska singsystemet. Vi vilja
säga, att intet helhetskonstverk av
någon annan kan ersätta oss helheten
av vårt eget jag, kan ersätta oss den
tusensträngade harpan av vårt eget
inre väsen. Denna måste vi stämma
och lära oss att behärska, om vi
vilja fullkomna oss till sanna konstnärer,
vare sig till konstnärer i konstens
rike eller till konstnärer i vårt eget liv.
Till båda målen leder oss ingen
bättre väg än den hos våra ariska
förfäder, över vilka såsom en vägvisare de
djupa orden av Ainyahita stå skrivna:

1. i v e t är harmon i».

Orgeln

av

CAMILLE SAINT-SAENS.

Ur den berömde franske tonsättaren
C. Saint-Saens’ i dagarna utkomna bok
Ecole Buissonniére, notes et
souvenirs» (Paris, Pierre Lafitte & C: o,
1913) hämta vi med benäget tillstånd
av förlaget följande essay över orgeln.
Utom denna artikel innehåller det
fängslande arbetet bland souvenirs
bl. a. författarens barndomsminnen,
minnesteckningar över Victor Hugo
och Louis Gallet m. m. samt en del
uttalanden om konsten, såsom
1’anar-chie musicale», Tart pour Part», Part
decoratif», »science et art populaires»,
en avdelning om den religiösa
musiken, flera musikaliska »Portraits m
m. Den synnerligen gedigna och
spirituellt skrivna boken betingar endast
ett pris av 3 fr. 50, d. v. s. kr. 2:80,
och kan ej nog högt rekommenderas
åt vännerna av C. Saint-Saens utmärkta
penna.

•j*

När Pan, den hästhovsbeprydde
guden, genom att hopfoga olika långa
vassrör uppfann den flöjt, som bär
hans namn, skapade han i själva
verket orgeln; ty det erfordrades endast,
att man till denna flöjt fogade en
klaviatyr och en bälg för att
konstruera dessa vackra instrument, som de
primitiva målarna plägade sätta i
händerna på änglarna. Det var först
under sin vidare utveckling som orgeln,
när den så småningom blev det mest
storslagna av alla instrument, fick en

religiös karaktär, på samma gång som
katedralens resonans modifierade och
mångdubblade dess klangskönhet.

Men orgeln är mera än ett
instrument: den är en orkester, en
samling-av panflöjter av alla kalibrar, somliga
ytterst små som barnleksaker, andra
gigantiska som tempelkolonner. Var
och en bildar vad man kallar en
orgel-stämma. Dessas antal är
obegränsat.

Romarna förfärdigade orglar, som
visserligen voro mycket enkla ur
musikalisk synpunkt men likväl hade en
rätt invecklad konstruktion, de s. k
vattenorglarna. Detta
användande av vatten i biåsinstrument har
alltid sysselsatt kommentatorernas in
tresse. Cavaillé-Coll studerade denna
fråga, som han även lyckades lösa,
i det att han påvisade, att vattnet i
dessa orglar tjänade att komprimera
luften. Detta sinnrika men ofullständiga
system kunde endast användas på
mycket primitiva instrument. Tangen
terna voro antagligen mycket stora
och spelades med knytnävsslag.

Men lämnom de lärdas forskningar
för konsten, de primitiva instrumenten
för de fullkomliga. På Sebastian Bachs
och Rameaus tid var det som orgeln
fick sin storartade karaktär.
Stämmornas antal mångdubblades, organisten
får dem att fungera genom register,
som han efter behag drager ut eller
skjuter in. För att skaffa sig Ilera
möjligheter mångfaldigar konstruktören
klaviatyrerna; till dessa för händerna
kommer pedalklaviatyren. Tyskland
var vid denna tid det enda landet,
som hade pedalklaviatvrer, värda
detta namn, och som kunde tillåta
utförandet av ett något sånär intressant
basparti; i Frankrike och annorstädes
kunde de rudimentära pedalerna
endast frambringa några fundamentala
noter eller några uthållna toner.
Ingen utom Tysklands gränser skulle
kunnat utföra Sebastian Bachs
kompositioner.

Spelandet på de gamla instrumenten
var tröttande och obekvämt; touchen
var hård, och då man
sammankopplade manualerna, krävdes ofantlig
fingerstyrka för att kunna spela. Man
behövde en medhjälpare, ja, t. o. m.
Ilera, när det var fråga om så
kolossala orglar som de i Harlem eller
Arnheim i Holland. Man kunde icke
så ofta modifiera stämmornas
kombinationer; varje nyans mellan det
hårda fortet och det mjuka pianot var
omöjlig.

Cavaillé-Coll var bestämd att ändra
allt detta och öppna en omätlig
horisont för orgeln. Han införde i
Frankrike pedalklaviatyrer, som voro värda
denna benämning, och genom att
uppfinna harmoniska stämmor förlänade
han de högre tonerna en glans, som
de förut saknat, han uppfann
underbara kombinationer, som tilläto
organisten att i vilket ögonblick som helst
ändra sitt instruments kombinationer

och variera dessas tonstyrka utan att
behöva lämna klaviatyrerna eller
mottaga hjälp av någon annan. Redan
före honom hade man funnit på att
innesluta vissa stämmor i en låda med
ett lock, som en pedal öppnade och
stängde efter behag, varigenom man
kunde uppnå de finaste nyanser.
Genom olika förfaringssätt lyckades man
även göra orgelns touche lättare än
pianots.

För några år sedan uppfunno de
schweiziska fabrikanterna nya
hjälpmedel, som göra organisten till ett slags
trollkarl; det underbara instrumentets
mångfaldiga resurser stå till hans
förfogande, lyda hans minsta vink.

Dessa resurser äro ofantliga;
orgelstämmorna överträffa vida alla
orkesterinstrumenten; vilket instrument
skulle exempelvis kunna rivalisera med
32-fotspipoma, som sträcka sig två
oktaver under violoncellens stora c?
Från ett pianissimo, som närmar sig
tystnadens gräns, och ända upp till
en fruktansvärd och överväldigande
styrka äro alla nyanser möjliga för
detta sagolika instrument.
Omväxlingen i klangfärg är omätlig;
flöjt-stämmor av olika slag, gambakören, som
närmar sig stråkinstrumentens klang,
mixturerna, där varje not anger icke
allenast grundtonen utan även
övertonerna, varav ernås en säregen
klangverkan, som endast orgeln kan
frambringa; vidare imitationer av
orkesterinstrumenten, trumpeten,
klarinetten, krumhornet, fagotten, voix
celester av olika slag, den märkliga vox
humana och alla de otaliga
kombinationerna mellan dessa stämmor, alla
de nyanser, som man ernår genom
att i det oändliga blanda alla denna
underbara paletts färger.

Läggom så härtill vidundrets
outtömliga lungor, som frambringa dessa
långa toner, vilka i sitt lugna
majestät sakna varje motstycke. För att
fvlla dessa lungor hade man långe
ingen annan utväg än att anlita
or-geltramparna, som fingo arbeta i sitt
anletes svett med händer och fötter;
vi hava det bättre ställt numera.
Bäl-gen i den gigantiska orgeln i Albert
Hall i London drages av en
ångmaskin, något som ger organisten
möjlighet att förbruka så mycket luft som
helst men som på samma gång
omöjliggör ett oförberett begagnande av
orgeln. Andra instrument betjäna sig
av elektriska motorer, som ju utan
jämförelse äro de lättaste att hantera,
eller av hydrauliska system, som hava
en enorm styrka och äro synnerligen
bekväma, emedan man endast
behöver trycka på en knapp för att sätta
i gång trampinrättningen. Men dessa
mekaniska inrättningar äro icke
skyddade för missöden; så hände det
författaren en dag, när jag just skulle
sluta första frasen i Adagiot i Liszts
stora Fantasi över koralen ur
»Profeten , att det rör, som överförde
vattnet till orgeln, brast, och orgeln blev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:59:11 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1913/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free