Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ebba Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
tog en ömmare karakter, och förvandlades till en
varm och innerlig kärlek. Den älskade ynglingen
blef redan tidigt en hjelte, och vid sitt sjuttonde
år upphöjdes han på thronen. Viss om hans
kärlek, hänförd af dessa lysande utsigter, som
lofvade allt hvad jorden har skönast att gifva för den
ömmaste känsla och de stoltaste förhoppningar,
ristade den lyckliga Ebba en gång på en glasruta i
»lottet de bekanta orden:
Jag är förnöjd med lyckan min^
Och tackar Gud for nåden sin.
Hennes fostermoder, som under tiden blifvit enka,
som nu icke hade andra mål för sina önskningar,
än beredandet af sin sons storhet och ära, hade
med hemligt missnöje länge märkt hans tillväxande
böjelse för Ebba Brahe, och fördrag ej tankan, att
se en undersåtes dotter uppsliga på den thron, hon
nödgats lemna, samt intaga de företräden,, hvarpå
hon ej mer kunde göra anspråk. Då hon blef
varse det ofvannämnda disticon, och deri fann en
bekräftelse på sin fosterdotters högtsväfvande beräkn
ningar, gaf hon sin förtrytelse luft i följande
kärf-va fras, som hon skref derunder:
Det ena du vill, det andra du skälig
Sa plägar mäst gä i sådana fall.
JJtn glasruta, som härigenom vunnit en slags
historisk ryktbarhet, bibehölls i helgd och fanns ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
