Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kattegatt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
Kattegatt
ning), som uppträda i fjordar eller
avgränsade havsbäcken. Därvid pendlar hela
vattenmassan fram och åter, och samtidigt stiger
och faller vattenytan inom området med en
viss bestämd rytm, som kan beräknas ur
bäckenets form och dimensioner. Den stående
vågen inom
Älvsborg—Rivö—Danafjordarnas bäcken har sålunda en period av omkring
90 minuter, en vågrörelse som ofta är
märkbar i vattenståndsdiagrammen från Göteborgs
hamn. Seichen i den avsevärt större
Gullmarsfjorden har en period på omkring 110
minuter eller nära två timmar. Våglängden
uppgår därvid till ej mindre än 120 km.
Tidvattnet i Kattegatt är genomgående svagt
utvecklat, något som för skeppsfarten på
hamnarna därstädes är till stor fördel.
Skillnaden i vattenstånd mellan låg- och
högvatten vid normal springflod är i
Fredriks-havn något över 30 cm, i Göteborgs hamnc:a
20 cm, i Varberg endast 10 cm. De
oregelbundna ändringar i ytans vattenstånd, som
växlingar i lufttrycket (högt vatten vid lågt
barometerstånd och vice versa) samt i vinden
framkalla, äro betydligt större och maskera
i regel den dagliga ebben och floden, som
därför endast vid stabila
väderleksförhållanden blir uppenbar. Orsaken till denna i
jämförelse med Nordsjö-hamnar minimala
utveckling av tidvattnet i Kattegatt anses
bero på interferens, d. v. s. samverkan
mellan två olika system av tidvattensvågor, som
ömsesidigt försvaga varandra.
Sti ömningar till följd av tidvattnet äro
inom Kattegatt för svagt utvecklade för att
kunna direkt iakttagas bredvid de långt
kraftigare vindströmmarna. Genom en analys av
långvariga strömmätningar, utförda på en
och samma plats med en särskild, av svenska
hydrografer utvecklad, teknik har man i
Kattegatts centrala del, nära Fladens fyrskepp,
kunnat konstatera, att den av månens
huvudperiod M» förorsakade tidvattensströmmen
ger en maximal ändring i strömhastighet med
omkring en tredjedels meter i sekunden.
Vindströmmar, som förorsakas av ihållande hård
vind till storm, kunna uppnå betydligt större
hastighet i samma del av Kattegatt, ända till 2
meter i sekunden, motsvarande 4 knop i
timmen och däröver. Ännu starkare
ström-hastigheter förekomma tidvis vid Kattegatts
norra gräns, speciellt vid Skagens Rev och
långs Bohusläns kust, där den nordgående
Baltiska strömmen, förstärkt av hård sydlig
vind kan löpa med upp till 5 à 6 knop i
timmen. Dessa starka strömmar kunna bli
hindersamma för sjöfarten, särskilt därigenom att
fartyg på väg från Skagen till Göteborg bli
försatta ur kursen. För fisket, speciellt
sillfisket med de stora och djupgående
sillvadarna, kan stark ström bli mycket hindersam
och tidvis omöjliggöra fisket, t. o. m.
medföra förlust av redskapen, då, såsom ofta är
fallet, underströmmen löper i motsatt
riktning till ytströmmen, så att vaden vränges.
Reaktionsström är ett intressant lokalt
strömfenomen, som uppträder i älvmynningar
såsom vid Göta älvs utlopp. Det
utåtrinnan-de sötvattnet i ytan släpar genom ömsesidig
friktion med sig det översta lagret från det
underliggande saltvattnet, varigenom
skiktgränsen mellan de båda lagren oupphörligen
kommer att sänkas. För att ersätta
förlusterna tillströmmar saltvatten utifrån långs
bottnen, så att en s. k. reaktionsström inåt
av salt vatten uppstår, vars rörelseenergi
tages från det utåtrinnande älvvattnet,’ vilket
liksom genom en friktionskoppling suger upp
havsvatten ganska högt upp i älvloppet. Vid
tilltagande intensitet hos ytströmmen ökas
också reaktionsströmmens hastighet och kan
vid vissa tillfällen föra havsvatten av ända
till över 30 °/oo salthalt så långt uppåt land
som till ovanför Hisingsbron. Diagrammet
Fig. 3. Reaktionsström under Göta älv.
i figur 3 giver en schematisk bild av
reaktionsströmmen under Göta älv. I viss grad
kan den salta underströmmens inträngande
över Östersjöns trösklar vid Bälten anses
såsom en slags reaktionsström, aspirerad av det
utåtrinnande baltiska ytvattnet.
Navigationen genom Kattegatt är högst
betydande, eftersom den, bortsett från
Kielkanalen, utgör den enda infartsporten till
Östersjön. Så gott som hela Baltikums,
Nordrysslands, Finlands, Sveriges, Danmarks,
Nordtysklands och Polens transmarina
import söker sig denna väg utåt mot havet.
Stora stråkvägen för denna trafik går över
de danska fyrskeppen Skagens Rev, Læsö
Trindel, V om Fladens fyrskepp och förbi
Svinbådans fyrskepp in genom Öresund.
Fartyg, för djupgående, över 7 m, för att kunna
passera genom Flintrännan, välja en
västligare väg, ledande in genom Stora Bält.
En avsevärd del av trafiken väljer vägen
långs svenska kusten, d. v. s. Ö om
Fladens fyrskepp. Till ledning för denna
trafik tjäna utom Svinbådans och Fladens
fyrskepp även Vingas fyrskepp jämte de fasta
fyrarna långs svenska kusten: Kullen,
Nidin-garna, Vinga, Hamneskär och, N om
Kattegatts nordgräns, Måseskär och Hållö.
Isen i Kattegatt kan utgöra ett allvarligt
trafikhinder under vissa år. Sålunda har under
vintrarna 1916—17, 1921—22 och 1928—29
Kattegatt tidvis varit blockerad av is, varvid,
såsom 1922 i januari, ett hundratal ångare
sutto fast under flera dygn, i vissa fall under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
