Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Skåne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skåne
1059
Skåne. Motiv från Skånes urbergsterräng vid Höör.
lande till urbergsområdet och ha en djupare
och bördigare jordmån.
Skåne uppvisar således i sin nordöstra del
en urbergsterräng, som uppemot
smålandsgränsen är helt och hållet av samma
karaktär som den vi möta inom Smålands och
Blekinges skogsbygder. Inom åsarnas
område har den fått en oroligare relief genom
att berggrunden brutits sönder och
bergblocken ställts på kant. Dessa delar av
Skåne ha prägel av det sydsvenska
höglandets kärva fattigdom, men denna mildras
på grund av ett bättre klimat och en rikare
vegetation. Skånes urbergsterräng hör till
lövträdens område. Endast i N närmast
gränsen är granen stadd på segerrikt
framträngande.
Inom dessa urbergsplatåer finnas Skånes
högsta områden. Dess högsta punkt ligger
på Hallandsås, 206 m ö. h., men inom
Halland når denna ännu tjugo m högre,
Lin-derödsåsens högsta buckla är 195 och
Söderåsens 188 m ö. h. Slätterna vid dessa
"horstars" fötter ligga från 0 intill 40 m
över havsytan. De nordväst-sydostliga
förkastningarna och spricklinjerna sätta sin
prägel på horstarnas topografi, men de
genomsättas av sprickdalar även i andra
riktningar. En sådan är den dalgång, som
följes av Västkustbanan över Hallandsås.
Skäralids dalgång, vilken vid mynningen
når ett djup av 60 m, är anlagd efter
spricklinjer och överskär hela berget. Dess
väldiga klyftbranter och raskäglor äro vittnen
om bergets stora sprickfullhet och
frostsprängningens förödelse i dess sidor.
Hovshallar på Hallandsås och Kullens grottor
och klippelare vittna också om havets
väldiga arbete i dessa av sprickor och klyft
genomsatta bergjättars branter. Den
nordöstra sidan av horstarna är vanligen den
brantaste, mot SV bilda Nävlinge- och
Lin-derödsåsarna långsluttande platåytor.
Hallandsås (till större delen) och Söderåsen äro
även i S begränsade av branter.
En orolig topografi har urbergsområdet i
Villands hd mellan Immeln och Ivösjön.
Här höja sig isolerade berg med
nord-syd-lig längdriktning och betydande höjd.
Isolerade utposter ligga även på
Kristianstadsslätten och höja sig ur kritavlagringarna.
Krithavet slog mot deras branter, så gamla
äro dessa bergformer. Även de nyssnämnda
horstarna äro gamla drag i det skånska
landskapet.
En i smått oroligare topografi, än eljest
horstplatåerna erbjuda, får deras mellersta
del mellan Ringsjön och Finjasjön på grund
I
Foto H. Nelson.
Skåne. Sydvästslätten N om Jordholmen med en av
de talrika mossjöarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
