- Project Runeberg -  Svenska orter : atlas över Sverige med ortbeskrivning / Del I : ortbeskrivning /
1467

(1932) Author: Karl D. P. Rosén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ö - Östersjön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Östersjön

1467

ytlagret med salthalten mellan 7,5 och
8,5 "Ioo ned till omkr. 30 m, bottensalthalten
i den djupaste delen, c:a 45 m, brukar hålla
sig mellan 15 och 18 °/oo, ehuru såväl något
högre som åtskilligt lägre värden iakttagits.
Genom den höga salthalten i Östersjöns
djupaste partier får djupvattnet så mycket högre
specifik vikt än ytlagret, att ej ens vid den
strängaste vinterkyla detta senare kan bli
tillräckligt tungt för att sjunka ned genom
skiktgränsen. En genomgående, ända till
bottnen nående vertikal cirkulation, sådan
som inträder i ett från ytan till bottnen
nästan homohalint vatten, kan därför ej uppstå
i Östersjön. I stället begränsas den termiska
cirkulationen vid avkylningen från sommar
till vinter uteslutande till täckskiktet, d. v. s.
ned till skiktgränsen; djupvattnet bildar ett
system för sig, som icke kan komma upp till
ytan, utan endast kan förnyas resp.
ventileras genom rörelser i horisontell led. Denna
omständighet är av genomgripande betydelse
för Östersjöns hydrografi och har viktiga
konsekvenser både i fråga om dess termiska
förhållande och dess innehåll av organiskt
liv, såsom i det följande skall visas.
Temperaturförhållandena inom Östersjön är
lättast att överblicka för dess homohalina
täckskikt och likna i många avsenden
dem, som skulle förefinnas inom ett
innanhav med färskvatten. Uppvärmningen genom
instrålning under våren och sommaren
åstadkommer en temperaturstegring, som i främsta
rummet omfattar ytlagret men som genom
av vågrörelser och strömmar framkallad
omrörning meddelar sig till de närmast
underliggande lagren. På övergången mellan
juli och augusti månader, då ytlagret
vanligen når sin högsta temperatur, 15—18°,
beroende på instrålningens styrka under våren
och försommaren, visar denna ett till en
början långsamt avtagande med ökat djup. De
översta 20 till 25 m, d. v. s. så långt ned som
den ovannämnda omblandningen är fullt
verksam, ha nära homotermt vatten. Mellan 20
och 30 m inträder i regel ett snabbare
avtagande i temperaturen med ökat djup, ett
avtagande som brukar fortsätta med minskad
snabbhet ned till 40 m, där nära nog
vinter-kallt vatten med endast 3 till 6° temperatur
uppnås.

Under sensommaren och hösten inträffar vid
ytan en avsvalning åtföljd av en intensivare
och djupare nående vertikal cirkulation till
följd av konvektion; det avkylda ytvattnet blir
specifikt tyngre och sjunker nedåt, ersatt av
varmare, ännu oavkylt, vatten underifrån.
För de undre delarna av det homohalina
täckskiktet fortsätter emellertid temperaturen att
tilltaga också under denna tid, d. v. s.
sommarens värmebölja vandrar nedåt, när
redan höstens köldbölja har börjat sänka det
övre lagrets temperatur. Djupen mellan
■30 och 50 m få därför sin högsta
årstempe-ratur på senhösten i oktober till november,

då Östersjö-vattnet ända ned till sistnämnda
djup brukar vara relativt homotermt, mellan
6 och 9°. Den fortsatta avkylningen
behärskar sedan hela ytlagret ända ned till
mellan 50 och 60 m:s djup eller, där
skiktsgränsen ligger högre, såsom i
Arconabäcke-net, ned till denna. Täckskiktets lägsta
temperatur för året brukar inträda i februari
eller mars, mellan 2 och 3°, varvid
variationen från ytan och nedåt sällan är mer än en
halv grad.

En viktig skillnad mellan färskvatten och
saltvatten gör sig därvid gällande.
Färskvattnet uppnår sin största täthet vid
temperaturen 4° och blir vid försatt avkylning icke
tyngre utan lättare. Detta medför, att i
insjöar konvektionen, som verkar
temperatur-utjämnande, upphör när ytlagret avkylts till
under 4°, varefter, om man bortser från
om-blandningen genom vågor och strömmar, detta
kommer att avkylas i betydligt raskare tempo
än förr, eftersom den vertikala cirkulationen
genom konvektion upphör. Av denna
anledning finner man i de undre lagren av
djupa sjöar en året om föga föränderlig
temperatur av omkring 4°. Uppenbarligen
gynnas isbildningen genom den starkare
avkylning, för vilken själva ytlagret utsättes, så
snart temperaturen för vattnets
täthetsmaximum underskrides. I saltvatten ligger
temperaturen för täthetsmaximum lägre, i en
med salthalten tilltagande grad, så att för
oceanvatten av 35 °/oo salthalt
täthetsmaximum inträffar först vid temperaturen —3,5°
under det fryspunkten för dylikt vatten
ligger vid —1,9°. För vatten av denna salthalt
inträffar alltså frysning, redan innan
temperaturen för högsta täthet uppnås. För
saltvatten av den betydligt lägre salthalt som
Östersjöns täckskikt innehåller, c:a 8 °/oo,
ligger täthetsmaximum vid +2,3°,
fryspunkten först vid —0,4°. Östersjövattnet förhåller
sig alltså snarlikt färskvatten men med den
skillnad, att det förmår att under
konvektion avgiva sitt värme under
avkylningspe-rioden, ända till dess en temperatur av omkr.
+2° är nådd. Den extra värmemängd, som
därigenom kan avgivas under vintern, kan
för en vattenpelare om 55 m:s djup beräknas
till omkr. 90 000 kg-kalorier per kvm
vattenyta och år, eller omkr. sjättedelen av vad
hela värmeleveransen från samma
vattenpelare motsvarar (se nedan).
Själva bottenvattnet i Östersjön, beläget
nedanför skiktgränsen, deltager, efter vad som
ovan sagts, ej alis i denna vertikala
cirkulation och företer också en helt annan
årlig gång i temperaturen. Vid 75 m i
Bornholmsdjupet nås enligt Gehrkes
undersökningar temperaturminimum under
försommaren, temperaturmaximum under
förvintern. Nedanför 75 m kan icke någon
regelbunden gång i temperaturen med årstiderna
fastställas. Bestämmande för temperaturen
därstädes ä fastmer den tid på året, vid vil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:02:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svorter/sydbesk/1499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free