Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Johan III. Pl. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JOHAN III.
pi. 4.
4 fven rörande Johan IILs födelsedag hafva på senare tider framkommit nya
upp-gifter. I alla hittills utgifna arbeten uppgives att han föddes 21 december
1537; detta motsäges likväl af konung Gustaf I:s notificationsbref af den 2 (ej
22) januari 1538 till sin svåger i första giftet, konung Kristian III af Danmark. Han
säger deruti att den nyfödde sonen kommit till verlden den 20 december en
“donners-tag“, hvaraf man helt naturligt dragit den slutsatsen att Johan ej vore född den 21.
Emellertid finnes af samma hand, som antecknat Eriks födelsedag, äfven en anteckning
om Johan, deri det heter: “Anno etc. 1537 på Sancte Thommus dagh om morgonen
do 4 var slaghitth bleffh min nådhighe herre, hertig Johann Födtt po Stekborgs
Slåtth“. Att härmed afses den 21 är tydligt, när man vet, att Tomasdagen alltid
är den 21 december, såvida man ej får antaga att dermed afses Tomas biskops dag
den 29 i samma månad. Man kan dock med lätthet konstatera huruvida den 20
december 1537 var på en torsdag. Då så verkligen var förhållandet och konung
Gustaf vid skrifvelsens affattande sannolikt ännu hade i minne på hvilken veckodag
sonen föddes, är detta så mycket mera att fästa afseende vid som då ännu användning
af siffror vid bestämmande af månadsdagarnas inbördes ordning ingalunda hörde till
regeln och Gustaf dessutom enligt E. Hildebrand var känd för att ega ett alldeles
ovanligt minne (se “Från Gustaf Vasas sista tider“ Hist. Tidskr. 1899. s. 283). Den
gamla uppgiften om Johan III:s födelse den 21 december torde derföre böra ändras
till den 20.
Johans regering tog sin början med broderns afsättning den 29 sept. 1568 och
slutade först efter en tidrymd af mer än 23 år. De för honom mest utmärkande
egenskaperna är hans sinne för religiösa studier samt hans smak för de sköna
konsterna, hvilket senare intresse dock gaf sig tillkänna mest i praktlystnad, men
äfven i de många, omfattande byggnadsföretag, hvilka på hans tillskyndan dels
afslutades, dels begyntes. Sålunda är det ovedersägligen, tack vare Johan III, som
den s. k. senrenässansen i Sverige lyser med en verklig blomstringsperiod.
Mången föreställer sig att Johan III vid sin död var en åldring; detta kan
likväl ej med fog sägas. Han var endast omkring 55 år gammal, en ålder, som
vanligen icke anses såsom tyngande; icke desto mindre synes Johan verkligen
varit en gubbe i förtid, oduglig såsom regent och under de senare åren isynnerhet
oförmögen att göra ett värdigt bruk af den magt, som genom broderns afsättning
kommit i hans händer. Han afled på Stockholms’ slott den 17 november 1592.
Bevisligen samtida originalporträtt framställande Johan III känner man ej, vare
sig i olja eller gravyr, såvida ej just det å Pl. 4 af bildade kopparsticket, eller
åtminstone urtypen för den derå befintliga bröstbilden, möjligen får anses vara tillkommen
under konungens lifstid. Det företer en alldeles omiskänlig iikhet med den profilbild af
honom, som förekommer å den af Hieronymus Nützel graverade bilden af konung
Johans likprocession m. m. (Se Pl. 229.) samt en annan, outgifven gravyr af samme
gravör, tillhörande ett blad med bilder af Gustaf I, Erik, Johan, Sigismund och Carl,
sannolikt afsedt till titelblad. Man kan till och med på förstnämnda bild finna ett
ungdomligare drag, men då Nützel sannolikt ej befann sig i Sverige förrän samma
år Johan dog, 1592, får man antaga, att denna bild måhända, äfven den, såsom
ofta skedde vid denna tid, är graverad efter mynt- eller medaljtyper, hvilkas
likhet med originalet med allt skäl kan betviflas. En annan möjlighet är dock att
Nützel till sitt förfogande haft att tillgå äldre bilder af Johan, ty det torde vara
höjdt öfver allt tvifvel, att den konstälskande fursten endera i Sverige eller
exempelvis under sina olika resor i utlandet låtit “föreviga“ sina anletsdrag. Här funnos
i öfrigt under Johans tid flere skicklige konstnärer, som äfven gjorde “conterfei“;
sådana äro: Anders målare, Lambrecht målare, Willem Boy, Johan Baptista van
Uther m. fl.
De ofvan nämnda bilderna hafva likväl större intresse än den opersonliga
typ, som meddelas i “Inventarium Sveciæ“ och flera gånger af bildats eller varierats,
och hvaraf Kongl. Biblioteket eger flera exemplar i olika format, med profilen
dels åt höger, dels åt venster.
Bland öfriga kopparsticksporträtt af Johan kan omnämnas en bild i helfigur
af samma art som C. Bergqvists gravyr’ öfver Erik XIV, signerad af (E.) Geringius,
den under förra hälften af 1700-talet såsom kopparstickare här i Sverige verksamme
prestmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
