Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Adler-Salvius, Johan. Pl. 76 - Alströmer, Jonas. Pl. 180 - Arckenholtz, Johan. Pl. 204 - Banér, Gustaf Adam. Pl. 117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADLER-SALVIUS, JOHAN. PI. 76.
Den sedermera så ryktbare legaten till fredsverket i Osnabrück Adler-Salvius,
som i sin ungdom hette Johan Pedersson, föddes 1590 i Strängnäs, där fadern var
stadssekreterare. Vid 24 års ålder var han magister vid universitetet i Helmstät och
under fortsatta resor i utlandet blef han 1618 juris doktor i Montpellier, ja man
har äfven påstått, att han varit medicine doktor, ett förhållande, som verkligen tyckes
bevisas af följande anteckning i Storkyrkans vigselbok (1620): “den 19 Sept. wigde
Doctor Johan Botvidi, M. Johan Salvium, Medicinæ Doctorem, tilhopa med Lorenz
Gulsmedz efterlefwerska, H. Margreta.“ Säkert är att Johan Adler-Salvius var en
mycket begåfvad och ovanligt kunnig man, men på samma gång ränklysten och föga
samvetsgrann, när det gällde att förskaffa sig egna fördelar. Hans lysande
egenskaper äro obestridda och förskaffade honom äfven många framgångar, oaktadt han
motarbetades af ett så mäktigt parti som det Oxenstiernska. Han lyckades 1648
få inträde i riksrådet och genom sitt ofvan omtalade gifte med den rike guldsmeden
Lorentz Hartmans enka, kom han äfven i en lysande ekonomisk ställning. Genom
Gustaf II Adolfs adelsbref upphöjdes han redan 1624 till adelsman; friherre blef han
1651, men, då han helt plötsligt afled 1652 den 24 aug., blef han ej såsom friherre
introducerad på riddarhuset. Det af honom redan vid hemkomsten från fredsverket
i Tyskland åtrådda lugnet, såsom han tänkt sig det, omgifven af rikedom och ära,
fick han sålunda ej njuta.
Den här återgifna bilden af Adler-Salvius tillhör den serie kopparstick, som
utgåfvos i Tyskland 1648 och till största delen graverats efter förebilder af Anshelm
van Hulle, hvars hufvudsakliga verksamhet infaller under början och midten af
1600-talet, och som uppgifves hafva afbildat samtlige underhandlarne i Osnabrück och
Münster. Dessa Hulleska bilder äro likväl ej desamma, som finnas i den samling
porträtt af legaterna vid Westfaliska freden, hvilka pryda den stora salen i Münsters
rådhus, ty dessa senare lära målats af J. B. Floris. Gravyrerna efter Hulleska serien
äro utförda af olika kopparstickare såsom C. Galle, P. Pontius och P. de Jode,
hvilken senare signerat den å Pl. 76 meddelade bilden af Adler-Salvius, ett ganska
medelmåttigt konstverk. Bland öfriga gravörer, som utfört bilder af Adler-Salvius märkas:
P. Nolpe (tryckt i Amsterdam 1648; på nyare afdrag står äfven Romb. v. d. Hoije exc.)
och P. P. Holsteyn (stor bild dat. 1646). Hos H. Allaerd och P. Aubry äro andra
gravyrer utförda efter olika mästares porträtt af Adler-Salvius.
ALSTRÖMER, JONAS. Pl. 180.
I Alingsås föddes den 7 januari 1685 Jonas Toresson, hvars fader var borgaren
i nämnda stad Tore Carlsson. Den unge Jonas ägnade sig åt handel och kallade
sig Alström; i sällskap med en kamrat lämnade han vid tjugutvå års ålder
fosterlandet för att i London få anställning i en blygsam och i början föga lönande handel;
först efter 17 års vistelse i England återvände han till sitt nära nog på branten af
ruin stående fädernesland såsom en man rik på erfarenhet och med vidsträckta
kunskaper inom handel och näringar. Dels på egen bekostnad, dels med andras
hjälp grundläde han vid hemkomsten i sin födelsestad Alingsås olika industriella
företag, som från en ganska ringa början, tack vare hans kraft och okufliga energi,
utvecklade sig på ett för dåtida svenska förhållanden alldeles enastående sätt. Men
icke nog med de industriella anläggningarna, de för desamma nödvändiga
råämnena sökte den praktiske mannen så vidt möjligt att producera inom landet och
gaf därigenom äfven impulsen till införande af sådana plantor som potatis och tobak.
Upphöjd i adligt stånd 1751 antog han namnet Alströmer; redan 1739 hade han
blifvit kommerseråd och blef 1748 en af de första riddarna af Nordstjerne orden.
Han afled 1761 den 2 juni i födelsestaden Alingsås, som, från att vara ett samhälle
på 300 personer, vid Alströmers död räknade ej obetydligt öfver 2,000.
Det här af bildade sticket är utfördt af F. Akrel. Ett något mindre, efter original
af J. H. Scheffel är graveradt af Gillberg. Ännu en gravyr öfver Alströmer kan
omnämnas; den är utförd i Martins manér af Riedel samt tryckt i Leipzig. Alströmers
byst af 1’Archevesque uppställdes å Börsen i Stockholm 1790 på bekostnad af
borger-skapet.
ARCKENHOLTZ, JOHAN. Pl. 204.
Drottning Christinas bekante biograf eller rättare sagdt utgifvaren af de 4
delarne’ “Mémoires concernant la Reine Christine“, Johan Arckenholtz, föddes 1695
den 5 februari i Helsingfors, där fadern var landssekreterare. Sedan han under långa
resor i utlandet förskaffat sig en för den tiden hög bildningsgrad och mycken kännedom
om olika länders politiska förhållanden och personligheter återvände han 1732 till
Sverige, där han ingick i kansliet. Använd af konung Fredrik i diverse enskilda
politiska uppdrag kom han genom en skrift öfver förhållandena i Sverige att ådraga
sig hattpartiets hat och blef sedan af detta parti förföljd på det mest hänsynslösa
sätt. Under flere år åter i utlandet i egenskap af bibliotekarie och hofråd hos
landt-grefvarne af Hessen-Cassel, Fredrik (I) och Wilhelm, utgaf han 1751—60 sitt berömda,
ofvan omtalade arbete öfver Christina. Han återvände senare till Sverige och dog
i Stockholm öfver 82 år gammal 1777 den 12 juli.
Det här afbildade kopparsticket har till förebild G. Desmarées präktiga, Upsala
universitet tillhöriga porträtt af Arckenholtz, som af denne själf testamenterats till
universitetsbiblioteket. Gravyren, som på ett ej särdeles lyckligt sätt återgifver den
lifliga och intelligenta bild Desmarées lämnat oss af partigängaren och historikern,
är utförd i Cassel af W. C. Mayr, en mindre framstående gravör. Det
oljefärgs-porträtt af Arckenholtz, som finnes vid Gripsholm är en kopia af Desmarées original
i Upsala.
BANÉR, GUSTAF ADAM. Pl. 117.
Den store fältmarskalken Johan Banérs son, Gustaf Adam, föddes 1624 och
var enda barnet i faderns gifte med Katarina Elisabeth von Pfuel. Sedan han först
ägnat sig åt krigareyrket och tidigt fått mottaga höga beställningar vid hofvet, blef
han slutligen president i krigskollegium och generalguvernör öfver Ingermanland.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
