Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Beronius, Magnus. Pl. 201 - Bielke, Nils. Pl. 187 - Bielke, Sten. Pl. 118 - Björnklou, Mattias. Pl. 101, 102 - Björnståhl, Jakob Jonas. Pl. 208
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERONIUS, MAGNUS. PL 2o b.
Son af regementspastorn Olaus Magni Beronius, föddes Magnus Beronius i
Upsala den 18 oktober 1692 och blef efter aflagda lärdomsprof filosofie magister
1716. Sedan han vidare förkofrat sig i vetenskapen och någon tid tjänstgjort som
lektor i Gefle, företog han en resa till utlandet. Vid hemkomsten utnämnd till teol.
adjunkt vid universitetet i Upsala blef han 1732 poes. professor vid samma
universitet och 1737 teol. professor. Biskop i Calmar 1745 blef han efter 19 års vistelse
i detta stift vid sjuttiotvå års ålder ärkebiskop i Upsala, där han afled den 18 maj
1775. Hans barn adlades med namnet Björnstjerna.
Lorens Pasch har målat Beronii porträtt, som graverats af J. Gillberg 1770,
Pl. 201. Samma bild finnes äfven i mindre format med oval inramning.
BIELKE, NILS. Pl. 187.
Den ryktbare fältmarskalken Nils Bielkes sonson med samma namn föddes den
12 januari 1706, samt var son af presidenten grefve Carl Gustaf Bielke; modern
var en friherrinna Horn. Ännu helt ung sändes han till Frankrike, där han
någon tid torde tjänstgjort vid det regemente, som senare fick namnet Royal-suédois;
hans håg låg dock ej åt krigarens yrke och snart nog återvände den unge
adelsmannen till hemmet, där han föredrog att ägna sig åt kvinliga sysselsättningar såsom
broderier och dylikt. Emellertid gjorde han redan 1724 en resa till Ryssland, där
han synes varit på god väg att svära czaren trohet; likaså var han ej obenägen att
blifva hertiginnans af Curland undersåte. Med få ord han lade tidigt i dagen en ganska
vacklande karaktär. Efter ytterligare någon vistelse i Ryssland tjänstgjorde han ånyo
i franska armén, men återkom till Sverige, där han 1727 gifte sig med sin systers
svägerska Hedvig Elisabeth Sack. Sedan han någon tid jämte sin hustru lefvat i
Frankrike, öfvergick han till katolska läran och vistades mestadels i Italien. Från
sin hustru lefde han sedermera skild. Han utnämndes 1737 den 10 februari till
senator i Rom och intog därigenom inom Kyrkostaten en framstående ställning, som
han innehade ännu vid sin död 1765 den 12 juni. Få år efter sedan mannen
lämnat henne, skrifver hans hustru till sin svärfader: “Jag erkänner att det möjligen
kan finnas lika goda äkta män, men ingen bättre .... aldrig såg jag honom, att
icke han gladde mina ögon och aldrig hörde jag honom, att han icke gladde mitt
hjärta.“ Detta visar ju att de, som haft största skäl att döma honom strängt,
med öfverseende sågo hans förvillelser.
Hans porträtt i olja finnes på Salsta. Ett annat, där han är iförd sin ståtliga
senatorsdrägt, är måladt af Caspar Prenner, graveradt af C. Nolli samt afbildadt å
Pl. 187; samma bild finnes äfven i mindre format. Ett annat är graveradt i Rom
af Zaballi; exemplar däraf finnas utan gravörens namn.
BIELKE, STEN. Pl. 118.
Riksskattmästaren Sten Bielke föddes 1624 den 8 augusti på Åbo slott under
det fadern Nils Turesson-Bielke var president i Åbo hofrätt samt landshöfding öfver
Finland. Ehuru han först ägnat sig åt sjömannens yrke och vid endast trettiofem års
ålder avancerat till amiral, öfvergick han, som 1657 blifvit riksråd, till den civila
banan och blef rikskansliråd, president i reduktionskollegium, riksskattmästare
samt president i Bergskollegium och slutligen i Statskontoret. Han var dessutom
använd i mångfaldiga beskickningar; den förmånliga freden i Roeskilde [658 var till
stor del beroende på Sten Bielkes framstående egenskaper som underhandlare.
Efter att nyss hafva uppnått sextio år afled den kunnige, driftige och af Carl
XI högt skattade mannen den 8 september 1684.
Hans porträtt måladt af Ehrenstrahl fanns före auktionen 1875 vid Salsta och
ett vackert af samma målare tillhör Vibyholmssamlingen. Det å Pl. 118 afbildade
sticket är utfördt af Strauss, samt tillhör en serie bilder af Carl XI, Hedvig Eleonora
samt innehafvarne af riksembetena, afsedda för den 1674 utgifna Keyserska
bibelupplagan.
BJÖRNKLOU, MATTIAS. Pl. 101, 102.
Mjölnarsonen Matts Eriksson, senare kallade Mattias Mylonius, föddes 1607 den
26 december (ej 26 feb.) på Nyqvarn i Vestmanland. Sedan han i Upsala idkat
grundliga studier samt varit Magnus Gabriel De la Gardies lärare blef han
under några år professor i Upsala, men kallades af Axel Oxenstierna till
tjenst-göring i kansliet. Här lyckades han göra sig så fördelaktigt känd för sin omfattande
kunskap i politiska och statsrättsliga frågor, att rikskansleren däraf föranleddes att
sända honom jämte sin son Johan och Adler-Salvius till fredsverket i Osnabrück, där
han kom att utöfva stort inflytande. Efter vestfaliska fredens afslutande afgick han,
som redan 1646 adlats med namnet Björnklou (Biörenclou), såsom sändebud i
Wien, samt erhöll senare uppdrag att ordna förhållandena i de genom freden förvärfvade
provinserna. Sedan han nästan utan afbrott varit Carl X följaktig särskildt under krigen
i Polen, samt 1660—61 varit Sveriges ombud vid kejsarvalet, utnämndes han till
hofkanslär och ingick under förmyndareregeringen i riksrådet 1664. Han afled den
20 augusti 1671.
Tvenne porträtt af Björnklou finnas vid Gripsholm. Det å Pl. 101 afbildade
sticket till den med anledning af Adler-Salvii porträtt omtalade serien af A. von
Hulle målade bilder af vestfaliska fredens män; gravyren är af C. Galle d. y. Andra
graverade porträtt af Björnklou äro utförda af Hallaerdt, P. Aubry, J. Gole (efter
teckning af L. Weyandt) m. fl.
BJÖRNSTÅHL, JAKOB JONAS. Pl. 208.
Den bekante resenären och reseskildraren Jakob Jonas Björnståhl, föddes 1731
den 23 januari. Fadern var underofficer. Sedan Björnståhl, hvars ovanliga
kunskaper i döda och lefvande språk vid flere tillfällen väckt uppmärksamhet, 1761
promoverats till filosofie magister, tillbragte han någon tid hos riksrådet Erik Wrangel
på Lagnö samt var därefter lärare för dennes dotterson, en ung grefve Posse. Snart
nog erbjöds honom emellertid att åtfölja tvenne unga herrar Rudbeck på en resa
till utlandet. Från denna resa skulle Björnståhl aldrig återvända till hemlandet.
Under tio år alltjämt i sällskap med den ene af de unge Rudbeckarne besökte han
Frankrike, Tyskland, Italien, Schweiz och Holland.
Sedan han i Oxford erhållit underrättelse att han på konung Gustaf III:s
bekostnad jämte professor Norberg skulle begifva sig på forskningsresa till Turkiet,
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
