Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - De la Gardie, Jakob. Pl. 75 - De la Gardie, Magnus Gabriel. Pl. 121, 122 - De la Gardie, Magnus Julius. Pl. 159 - De la Gardie, Pontus. Pl. 64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handen i sidan; dräkten af svart sammet med slät nedvikt krage, kantad med fina
gröna spetsar; guldbroderadt lifgehäng samt öfver högra axeln en dubbel guldkedja;
i öfra högra hörnet står: I. D. L. G. Æt. S. 23. 1606. Ännu ett annat porträtt
af Jakob De la Gardie finnes i Gripsholmssamlingen. I utländsk ägo, på slottet
Pouzol i Frankrike, De la Gardiernas hemort, finnes ett år 1615 utfördt porträtt af
honom (se närmare, Mahul: Notices Historiques sur Pontus De la Gardie et sur sa
famille etc. Carcassonne 1858). I ett bref, som meddelas i nämnda arbete, påstår
Jakob sig ej vara nöjd med detta porträtt. I en bouppteckning från 1722 (se
Rytterns socken af F. U. Wrangel, Bil. 16) omtalas tvänne bilder af Jakob De la
Gardie, båda vid bouppteckningstillfället förvarade vid Ekholmen, som då var i
släktens ägo. Kanske är det något af dessa, som nu äges af landshöfdingen grefve
Magnus De la Gardie på Maltesholm, där tvänne bilder af riksmarsken förvaras.
Det å pl. 75 återgifna kopparsticket är utfördt af Falck samma år Jakob De la
Gardie dog, möjligen efter original af D. Beck; ett oljefärgsporträtt af Jakob liknande
den Falckska gravyren fanns för få år sedan å Hamiltonhus vid Helsingborg, men
är nu införlifvadt med samlingarna på Maltesholm. Ett annat graveradt porträtt af
Jakob är utfördt af D. Padt-Brügge och tjänar som titelplanche till Historia Belli
Svec. Moschov.
DE LA GARDIE, MAGNUS GABRIEL. Pl. 121, 122.
Drottning Christinas bekante gunstling, Jakob de la Gardies och Ebba Brahes
son, Magnus Gabriel De la Gardie, föddes 1622 den 15 oktober i Reval under den
tid fadern var ståthållare i nämnda stad. Hans ovanliga begåfning och stora lärdom
i förening med hög börd och stora rikedomar banade för honom tidigt vägen till
statens viktigaste ämbeten och de högsta äreställen; må här endast nämnas:
riksmarskalk, rikskansler och riksdrots. Efter en mycket sorgfällig uppfostran under
Matias Björnklos ledning, anträdde han 1640 en flerårig studieresa till utlandet, hvarest
han fulländade sin utbildning vid främmande länders mest framstående lärdomscentra
och genom umgänge med dåtidens ryktbaraste konstnärer och vetenskapsmän,
sålunda läggande grunden till sitt varma intresse för konst och vetenskap. Vid Ludvig
XIV:s hof, där han mottogs med mycken utmärkelse, utbildade han sig jämväl till
en af sin tids kanske mest lysande ädlingar.
Snart efter sin hemkomst utmärktes han mycket af den unga drottningen, som
1645 utnämnde honom till öfverste för lifgardet. Redan 1647, vid tjugufem års
ålder, medlem af riksrådet och samma år förmäld med drottningens kusin, prinsessan
Maria Eufrosyna af Pfalz, Carl X:s syster, kom han att intaga en alldeles särskildt
framstående ställning i landet. Såsom mecenat och gynnare af vetenskap och konst
torde han stå oupphunnen i vårt land.
Hans ålderdom fördystrades af motgångar och sorger och, ehuru endast 64
år gammal, var den fordom så lysande och mäktige mannen bruten till kropp och
själ, när han den 26 april 1686 afled på sitt slott Venngarn, “nedtyngd af sorger
och förödmjukelser, förbisedd, fattig och missaktad“.
På Gripsholm, Ulriksdal, Karlberg, Fiholm, (i Västmanland), Maltesholm m. fl.
slott äfvensom på Riddarhuset förvaras dels originalmålningar, dels kopior
framställande den mäktige mannen under olika tider.
Ett af de mest framstående torde vara det af D. Beck på 1640-talets slut
utförda, af Falck 1649 graverade bröststycket, se pl. 121; originalet till denna
målning torde ej numera finnas i behåll, men från Mälsåkerssamlingen har genom
konung Oscars II:s donation en kopia kommit till statens samlingar. Detta Falckska
stick är efterbildadt dels af Aubry, dels af Johan Meyssens och Lang äfvensom i
den Hulleska serien i (gravyr) af Jode. Det å pl. 122 afbildade sticket af Schuppen
är utfördt till Puffendorf samt finnes i flere varianter och efterbildningar. Ett af
dessa är graveradt af Vaillant samt företer alldeles samma bild ehuru omvänd samt
med olika underskrift; originalet till Schuppens gravyr är af Ehrenstrahl. Af
guld-smedsgesällen Straus från Berg finnas tvenne dåliga efterbildningar af den
Ehren-strahlska typen.
DE LA GARDIE, MAGNUS JULIUS. Pl. 159.
Brorson till Magnus Gabriel De la Gardie och son till riksrådet Axel Julius De
la Gardie, föddes Magnus Julius den 14 april 1668. Han ägnade sig åt den militära
banan och var nyligen blifven generallöjtnant, när han, femtioårig, 1718 inkallades i
rådet. Någon egentligen framstående roll i politiken spelade han ej, men kan
däremot anses såsom den svenska högadelns mest lysande “grand seigneur“ under förra
hälften af 1700-talet. Rik genom sitt gifte med en fröken Lillie, praktälskande och
konstvän hade han i hufvudstaden eller å sitt ståtliga Tullgarn öppet hus såväl för
sina politiska vänner som för hofvet och för allt hvad landet i öfrigt ägde ypperst
på lärdomens och snillets område. Han blef efter N. Tessin 1727 öfverstemarskalk,
enligt nuvarande begrepp riksmarskalk, och afled den 28 april 1741 i Stockholm.
Hans porträtt af D. v. Krafft finnes vid Drottningholm.
Det här afbildade kopparsticket är utfördt af Hamarson efter original, möjligen
af Ehrenstrahl eller D. v. Krafft.
DE LA GARDIE, PONTUS. Pl. 64.
Den i Languedoc i södra Frankrike år 1520 födde Pontus d’Escouprie till la Gardie,
stamfader för den lysande svenska ätten De la Gardie, blef 1565 vid eröfringen af
Varbergs fästning af de svenska trupperna tagen till fånga. Han tjänade då i danska
hären jämte en del under hans befäl stående franska legotrupper. Att Pontus De
la Gardie såsom öfverlöpare föredrog en ställning i svenska armén, framför
fångenskapen, har man förebrått honom, men med orätt. Han handlade i detta hänseende
ingalunda i strid med den tidens hedersbegrepp. Otaliga äro exemplen på svenska
adelsmän, som under 1600 talet tjänade ena året i holländska armén för att nästa
kampanj stå i fransmännens led eller tvärt om. Hade striden stått mellan fransmän och
engelsmän hade förhållandet varit olika och då skulle Pontus äfven af samtiden bedömts
olika. Naturligt nog skulle missnöje med Pontii hastiga befordringar och afundsjuka
öfver hans stora insteg vid hofvet framkalla försök att skada eller nedsätta honom
på allt sätt och Göran Perssons ofta citerade uppmaning till Erik XIV, att: »sända
herr Pontus till sitt land igen, der hans släkt intet är att skräppa och skryta med»,
bevisar nogsamt, att man motarbetade den mörkhyade, förslagne och lysande
ut-ländingen, hvars öfverlägsenhet man sökte förneka.
Pontus lät sig emellertid ej däraf bekomma. Hans goda kunskaper i
krigsväsendet i förening med ett ovanligt vinnande sätt och mångsidig vetande gjorde
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
