Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Text - Fredrika Dorotea Wilhelmina. Pl. 58 - Horn, Arvid Bernhard. Pl. 160 - Horn, Gustaf. Pl. 82, 83, 84 - Horn, Henrik. Pl. 127 - Hårleman, Carl. Pl. 172 - von Krusenstjerna, Philip (Crusius). Pl. 105 - Königsmark, Maria Aurora. Pl. 149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämbeten. Åter riksråd och kanslipresident 1720, landtmarskalk vid riksdagarna
1726 och 1731, var han faktiskt den, som hade högsta makten i landet, tills han
vid 1738 års riksdag störtades af hattpartiet. Få år därefter afled han på sin
gård Ekebyholm den 17 april 1742.
Flera graverade porträtt af honom äro utförda af Hamarson, de äro emellertid
af obetydligt konstvärde, likaså ett i litet format signeradt C. C. G—1. Det å pl.
160 afbildade är graveradt af den i Hamburg verksamme Fritzsch; det finnes äfven
i mindre format.
HORN, GUSTAF. Pl. 82, 83, 84.
Den kanske ryktbaraste bland de många framstående män, som den frejdade
ätten Horn skänkt fäderneslandet, Gustaf Carlsson Horn, grefve till Björneborg,
föddes under föräldrarnes fångenskap på Örbyhus den 22 oktober 1592, enligt
inskriptionen å hans vapensköld i Jakobs kyrka i Stockholm. Han var endast tvenne
år äldre än Gustaf II Adolf och stod äfven denne konung närmare än såväl Johan
Banér som Lennart Torstensson. Hans bana är så känd och hans lefnadslopp har
så många gånger varit föremål för utförliga redogörelser, att man här torde kunna
inskränka sig endast till att meddela, att han blef riksråd 1626, befålhafvare i
Livland 1628, var konungens närmaste man under fälttåget i Tyskland samt efter
konungens död jämte Bernhard af Weimar öfverbefälhafvare öfver den svenska
armén. Slutligen riksmarsk, generalfältherre och president i krigskollegium hade
Gustaf Horn uppnått de högsta äreställen och stod på höjden af sitt anseende,
då han den 10 maj 1657 afled i Skara under pågående riksmöte. Han var en af
trettioåriga krigets utmärktaste män och ansågs såsom fältherre vara lika tapper
som mild emot fienden, lika rättvis som sträng mot sig själf och andra.
Enligt Biografiskt lexicon skall af Florn finnas minst 16 porträtt, men huruvida
härmed afses i olja målade bilder eller kopparstick angifves ej. Ett bland de bästa
torde vara ett på Gripsholm, härrörande från David Becks pensel; det finnes äfven
i kopia i Upsala universitets samlingar. Äfven vid Rydboholm, å Carlberg samt
Salsta finnas bilder af Horn.
De graverade bilderna äro ganska talrika. Främst måste då nämnas ett
ståtligt, om ej just sympatiskt, stick af Hondius (Pl. 82) utgifvet af P. F. Glaser; det
har äfven blifvit efterbildadt i mindre format. En intressant bild är tecknad (ad
vivum 1634) samt graverad och tryckt af Lucas Kilian. Det vackraste är utan
gensägelse det ofvan omtalade praktfulla Beckska porträttet, som graverats af
J. Falck och med rätta räknas såsom ett af denna konstnärs allra bästa stick
(Pl. 83). Det å Pl. 84 afbildade pompösa porträtt, som återgifver Horn till häst, har
i vänstra hörnet signaturen B. Wachmann, som dock ej torde hänföra sig till gravören.
Bland öfriga i koppar stuckna bilder må anföras sådana af: C. Baun, J. A. Böner
(1633), W. Kilian, P. Anberg (Becks typ), J. Meyssens (Becks typ), Jac. v. Heyden,
H. J. Gabler, Ruckman (efter Rigaud), (B) Montcornet (varianter) samt flere anonyma.
HORN, HENRIK. Pl. 127.
Henrik Henriksson Horn föddes den 22 maj 1618, tvenne månader efter faderns
död. Han var redan vid 25 års ålder öfverste och utnämndes efter en synnerligen
hedrande militärtjänstgöring först till riksråd 1660 och sedan, 1665, till fältmarskalk
44
samt var därefter tvenne olika gånger generalguvernör i Bremen och Verden.
Han afled den 28 februari 1693 i Stade.
Den här afbildade gravyren saknar signatur, men torde härröra från C. Hagen.
Af denna finnas tvenne äfvenledes anonyma efterbildningar, som dock förete
väsentliga olikheter.
HÅRLEMAN, CARL. Pl. 172.
Nicodemus Tessins, d. y., lärjunge och efterträdare såsom öfverintendent, Carl
Hårleman, föddes i Stockholm den 27 augusti 1700 (ej 1707) och härstammade
från en till Sverige inflyttad holländsk trädgårdsmästare Christian Horleman, som
från 1666 var anställd vid den dåvarande “Kongl. Trädgården“ d. v. s. den
nuvarande kungsträdgården. Carl Hårleman, som var dennes sonson, började helt
ung att under Tessins ledning utbilda sig till arkitekt och afslutade sina studier
med en flerårig vistelse i utlandet, hufvudsakligast i Frankrike och Italien.
Hof-intendent vid Nicodemus Tessins död 1728 samt öfverintendent 1741 var han den,
som hufvudsakligen ledde och afslutade slottsbyggningen. Han var en utmärkt
arkitekt och en mångsidigt bildad man, hvilken omständighet bidrog till att han
t. o. m. blef erbjuden inträde i rådskammaren. Han afled 1753 den 9 februari i
Stockholm och fick sålunda ej upplefva kungl. slottets invigning.
Hans porträtt är bl. a. utfördt af I. I. Haid i ett vackert svartkonstblad; bl.
andra graverade bilder öfver Hårleman äro tvenne utförda af: C. efter
(karrikatyr-liknande) konturteckning af “Equos Ghinzi“. Ett större minnesblad, graveradt af
Aug. Dahlsteen, pl. 172, har i midten en profilbild af Hårleman. En liten bild är
graverad af J. F. Martin. Af de bilder, som medföljde de första ordensstatuterna
framställande ordensdräkterna uppgifves en föreställa C. Hårleman; denna gravyr
är af Rehn.
VON KRUSENSTJERNA, PHILIP (CRUSIUS). Pl. 105.
Från Rothenburg a. d. Saale härstammade den först i Holsteinsk och från
1640-talet i svensk tjänst i Östersjöprovinserna anställde Philip Crusius, som föddes
1598 i Eisleben. Han har gjort sig känd såsom en utmärkt ämbetsman och
användes vid flere beskickningar bl. a. 1655 till Moskwa. Adlad 1649 och utnämnd
till ståthållare i Reval 1659 afled han i denna stad 1676 den 10 april. I Anecdota
Benzeliana kallas han: “en lärd man och af de mest vidsträckta insikter i svenska
rikshushållningen, den han mycket uppbragte isynnerhet i afseende på handeln; var
ock en lärd poet“.
På 1630-talet gjorde han på hertigens af Holstein uppdrag till Moskwa och
Persien en resa, som vidlyftigt beskrifvits af hans sekreterare Adam Olearius;
denna resebeskrifning utkom i tredje upplagan 1663. Det å pl. 105 meddelade
porträttet är utfördt för Olearii bok.
KÖNIGSMARK, MARIA AURORA. PL 149.
Man har länge haft en alldeles falsk föreställning om Conrad Christoffer
Königsmarks dotters, den för sin skönhet beprisade Aurora Königsmarks, ålder, detta väl
mest beroende på oföretagsamhet att undersöka förhållandet, ty den minsta
eftertanke borde ha gifvit vid handen, att den år 1673 aflidne krigarens dotter måst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
