Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi längtade efter den vanliga dagen, på hvilken dessa arken
blefvo utlemnade, och huru vi företogo oss deras
genomläsande, likasom då man går till bords med en hungrig
mage», och vid dess upphörande »sörjde man öfver hela
riket såsom öfver ett besynnerligt dödsfall.» — Skriften var
hufvudsakligen af moraliskt, nationalekonomiskt och politiskt
innehåll och berörde snart sagdt alla frågor, som under dessa
år stodo på dagordningen. Att lära och moralisera var
visserligen dess hufvudsyfte, men detta skedde ingalunda på
ett torrt och pedantiskt sätt utan i en lätt och lekande form.
Sagor, berättelser, parodier, betraktelser, dikter, små lustiga
dialoger och bref från författarens många korrespondenter
förläna den största omvexling åt innehållet, och prosastilen
behandlas med en säkerhet och en talang, som ingen
föregående svensk skriftställare på långt när ernått. — Om också
Argus ej var den första skrift i sitt slag, var det dock den
första, som åtnjöt en så allmän och välförtjent popularitet,
hvilket väl ock i ej så ringa grad berodde på att
författaren under hela utgifningstiden lyckades bevara sin
anonymitet, en sak som äfven är egnad att väcka förvåning. —
Den förtjusning hela svenska folket kände öfver Argus tog
sig också ett uttryck i Riksens Ständers offentliga förklaring
af sin belåtenhet med arbetet, och då författaren 1735 blef
känd, hade han de största utsigter till framgång på den
bana han valt såsom sitt egentliga lefvebröd,
embetsmanna-banan. Redan 2 år derefter fick han sin första mera
betydande befordran, i det han utnämndes till Kongl.
Bibliotekarie.
Under den närmast följande tiden utvecklade Dalin
en omfattande skaldeverksamhet. Utom hans talrika
tillfällighetsverser, hvilka till största delen firade hans vänner
och gynnare inom de högadliga familjer, der han alltid
mottogs som en kär gäst, särskildt den grefliga Piperska
familjen på Engsö, märkas hans ofvan omnämnda två dramer,
Brynhilda och Den Afundsjuke, hvilka dock för vår tid äro
föga njutbara, några små allvarliga skrifter på prosa,
åtskilliga af hans vackraste visor, bland hvilka särskildt
Celadons-och Philemonsqvädet förtjena nämnas, samt den qvicka
parodien öfver tidens chauvinistiska häfdaforskning: Artigrim
Berserks förträffeliga tankar etc.
Året 1739 bildar en vändpunkt i Dalins lif, i det han
då fick tillfälle att i sällskap med sin lärjunge, den unge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
