- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
12

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara tvungen, utan önskade, att den framgent i denna
friheten måtte bibehållas: »Se dessa», sade de, »de gifva behag
utan att sjelfva veta deraf, och detta är kärnan af
behag-lighetskonsten.» Många hofdyrkare och folk af öfre våningen,
hvars ambition gick mest ut på kroppen, stego också fram,
och som mestadelen hade så käckt öfvat sig i gebärder, att
de hvarken i åthäfvor eller ord syntes affekterade, vunno
de ock temmeligen i denna arten de gamles tycke; dock
voro några af dem, som särdeles mente sig behaga konungar
och furstar, hvilka togo sig ifrigare uppsyner, än de hade
ärft och förde kroppen i större skick än födseln den gifvit,
under kostbara och i granlaga ordning tvingade klädedrägter,
så att de derigenom bortskämde all sin täckhet, ty Adam
hade en leda för så tvungna gestalter. Men hvad han icke
hade i desse, så hade han i en del, som efterföljde: det var
folk af medelmåttiga vilkor, som ville kämpa med de förra,
ja med sjelfva naturen i behagvinnande. När desse hade
märkt förnämt folk ha något lyte eller särdeles maner, så
hade de sådant antagit af den fattiga äregirigheten att
åtminstone vilja likna de höge i bagateller: några satte en
eller två rynkor i pannan, några en särdeles min på munnen,
några läspade eller stammade med flit och instämde
sällsamma läten i talet, några gjorde sig underliga löjen, några
hade underlig höjning på axlarne, några en förstäld gång,
några formerade sig politiska och statistiska anleten etc. etc.
och allt tvärt emot deras eljest naturliga väsende. »Ja, jag
kan säga, I sen rätt väl ut», sade Adam, »jag har intet liten
heder af er. Men hören på, jag vill säga er en liten historia:
Man har berättat mig, att min ryktbara son Alexander den
store en gång vridit sin hals ur led, så att han måste gå
något sned med hufvudet. Strax bevektes alla hans herrar
och hofmän att gå lika så med, särdeles för hans ögon, i
mening att öfvermåttan behaga honom. En ibland dem,
som antingen af nit för sin herre eller kärlek till sig sjelf
ville besynnerligen vara konungen lik, vred halsen så illa,
att hans tappre furste, af sådant gäckeri förifrad, gaf honom
ett så allvarsamt slag, att denna örfil satte hufvudet tillrätta
igen på hela hofvet och armén. Om jag nu orkade, så
delte jag säkert ut många kärleksslängar, att bota alla de
ovanor, hvarmed I menen behaga.»

Statistisk = statsklok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free