Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom bör hvar och en gifva sig till den tjenst i riket, som
han är fallen till, och ingen ärelystnad bör göra hemgång
på naturen, hvarpå jag ser ibland er så många exempel,
att jag rätt nu ...» Hostan förtog gubben orden, så att han
tvärstannade, och strax må tro hela svärmen gjorde grimas
på grimas och skrattade åt de gamle. Stackars gamla hjon!
de blefvo glade, att de kommo från Tjelkestad och fingo
lägga sig i sin graf. Så gick det med den riksdagen. Ja,
tro mig säkert, den som vill säga sanningen kommer ut
ibland som en höna på en käpp i biåsväder.
Om förutfattade galna inbillningar.
Mitt ark har i dag understått sig att kringföra ett
ämne, som femtio folianter skulle ha nog att dras med: det
vill handla om fördomav eller förutfattade inbillningar och
falska omdömen — men i anseende till ämnet lärer det säga
mycket litet.
Jag vet intet hvar Herr Hjernbrott har tagit en saga,
som han berättade nyligen i vårt sällskap, ty i alla Sveriges
historier finner jag henne intet: »I den tiden», sade han, »när
man menlöst och utan enskilda afsigter dömde om allting
(vacker tid sedan den tiden, åtminstone var det intet i fjol!),
då kommo oförmodligen tvenne sällsamma qvinnor till Sveriges
hufvudstad, mor och dotter, raska i lemmarne och svartare
i synen än rodderskor, af hvilka den äldre kallade sig
Sjelf-kärlek, den yngre Egennytta. De voro så lika, som det
varit en person, och så hjertans fula och faseliga i uppsyn,
särdeles dottren, att de små barnen storskrålade vid deras
påseende, ja, sjelfva de gamle kämparne frågade med
bestörtning efter sina brynjor, menandes, som kanske sant
var, att bergtroll och spöken gingo fram till husen om ljusa
dagen. Men de voro derjemte med guld och ädla stenar
så utprålade, att folket, sedan den första rädslan var
öfver-stånden, samkades omkring dem så tjockt, som om en
ambassadör kommit från rika Arabien, i mening att få veta
nytt. Nyfikenheten var då redan ibland folket. Somlige
ville dra känsel på dem, men visste intet hvar de skulle
Dra känsel på = känna igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
