- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
22

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förstå. De utvidgade sina svalg, så att jag önskade vara väl
ute igen. Dock som skräckligen stora ord flögo ur dessa
gapande munnar, var jag förveten att bli qvar som en
uppmärksam åhörare, fast jag såg huru fruntimret föraktade mitt
lilla anseende.

Att höra skryt om sin ungdoms hurtighet, snillegåfvor
och sällsamma händelser, äfven af gamla munnar, var här
intet rart. Någre odalborne berömde sig af sin egendom,
sina gårdars belägenhet, och sina makalösa ekonomigrepp,
dem intet många fingo lära; någre af sina kuriösa saker och
samlingar, dem de trotsade hela Europa att äga. Någre
gjorde bång af sin milda öfverhets nåd, blida helsningar och
ord, store herrars bevågenhet, den de framför andra åtnjutit,
sina äfventyrliga resor och alla de märkvärdigheter, de med
sina egna ögon sett. (Paris, kan du tro, blef icke förgätet
bland de andra europeiska orter.) Någre pratade om sin
härkomst och höga slägt, att de åtminstone på ett eller tu
sätt voro förbundne med stora namn — dock måste jag
påminna, att mestadelen de manliga tungor, som jag visste
vara verkligen upprunna af ädla rötter, framförde icke detta
slags skrytet, ty den som vet sig alldeles äga en ting,
vårdar icke att derom täfla, tyckandes sig vara högt öfver
ja-lousien. Ur någre unge bussar flögo dunderord, huru de
kunde rida, fäkta, jaga och dansa, besynnerligen hvad lycka
de haft i de två sista. Någre läto klinga sin flit, sina dryga
arbeten, sina sysselsatta stunder och sitt obegripliga förstånd
i affärer, anatomiserande hufvudhår och solgrand, så att
efter klangen skulle naturen få ett bättre lopp och
regeringen ett bättre skick, om de finge ensamme råda. Någre
predikade med häftighet om sin säkra kunskap i de
tillkommande händelser. Någre läto höra huru sluga de varit i
lagsaker, huru de drillat sina vederparter, och med hvad
heder de stått inför rätten. En vördig man berömde sig
med all ödmjukhet och utsökta ord af sin ringhet och heliga
svaghet (löjligt slags skryt!) En stor hop skröt med
högvisa anleten af sin fromhet, sina dygder, sin kyrkogång och
sitt ärbara lefverne. Det kunde jag ändtligen lida, men en
del förifrade jag mig öfver, som skröt af sina laster och
dårskaper: tänk att en kavaljer berömde sig af sin
lösaktighet, sin lyckliga framgång i kärlekshandel och sin oge-

Odalboren = sjelfägande bonde. — En vördig man = en prest.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free