Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pussen, som frågade henne orsaken till hennes bestörtning.
»Min svster», sade hon, »himmelen vare tack, jag kan pikera
mig af kurage, men i det stora hafvet, der jag var, säg jag
en förskräcklig gestalt, som gapade för att svälja mig. Nog
hade jag kunnat göra tappert motstånd, men jag kan aldrig
säga, huru jag blef betagen». Den andra log åt hennes
skryt och förstod, att hon i dammen sett någon ruda eller
karp. Dock min lilla groda skröt lika fullt af sitt hjeltemod
och lofvade Mars ett löfte, att hon efter den stunden skulle
trotsa, jag vet icke hvem. Men en fransos, som derpå
fångade henne i näfven, kände huru modet hoppade i
pultro-nen, doek släppte han henne strax, efter hon var alltför klen
till att äta. Jag vet intet om hon sedan skröt mer, men
det vet jag, att den som fått den fula vanan, släpper
henne intet så snart.
Om afunden.
Afund, afund, om jag nu kunde utmåla dig så stygg
med mina ord som en Apelles eller en Ehrenstrahl*) med
sina penslar, så vet jag att man för dig finge en leda, ty
om något skall röra folket i vår tid, så skall det kunna
synas utvärtes för ögonen; sinnets ögon äro mest närsynta,
sura eller blinda. Eftertanken är antingen allt för högfärdig
för att vilja bo i så små hemvist som våra hjernor eller
ock allt för besvärlig- att hysa. Det är nog lättare att säga:
Argus är en narr, han vet intet hvad han säger, än att
betänka hans ord och verkställa hans sedoläror. Narromdömen
kosta mina sjelfkloke domare minst. Men tänk likväl efter
hvad jag säger, hvem du är, så skall du märka att jag
menar väl, och att jag intet finner mina kringflygande ord
på bottnen af de tömda vinglas. Mina auklorers meningar
kasta sig sannerligen intet med stöflar och sporrar på mitt
papper.
Stå nu fast på benen, min läsare, eljest stupar du rättnu
kullerbytta, och då må du tro, Afunden lärer skratta. Det
hände sig en gång, att fru Ädelmodighet ville hålla en liten
eftersyn, huru många älskare hon ägde i Sverige, som icke
voro intagne af oförsigtigt högmod i medgången. Budkaflen
*) Två store målare, den förste grek, den andre svensk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
