Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vridande, att hans vackra stallbröder, Vreden och
För-tviflan, de bestarne, foro ned i afgrunden att klaga. Så
gnabbas lasterna sins emellan; den ena odygden äter ut den
andra. I dag offra våra egyptier råttan på kattens altare,
i morgon katten på råttans. Mörksens furste afhörde de
kärande men fann intet att Afunden brutit i sitt embete utan
uppfört sig som en käck djefvul. An mer, han höll
rådstuga: alla stora och små djeflar togo sina säten och
stämmor. Der berömde hans Eminens sin komminister Afunden
och berättade sig genom särskildt bref förnummit, huru
hurtigt han segrade öfver det tappraste folkslag i verlden. Men
på det han likväl måtte ställa de klagande tillfreds, ville
han utskicka en legat att oförmärkt förnimma, om Afunden
kunde beslås mecl något embetsfel. Till denna resa
utnäm-des den slugaste af alla herrar Mensales, en listig ande, som
kunde omskapa sig i en ljusens engel, hvartill ock den
förmånen kom, att hvarken Afunden eller någon dödlig skulle
kunna taga honom för annat, än det han ville synas. Han
hette Skri/mtare och var storslägtad i helvetet, ty fadern var
Bedrägeri och farfadern Belzebub, som först uppfann mutor,
lönhandel, ocker, tulltjufnad och många förträffliga illgrepp.
Nu skall tlig intet sällsamt förekomma, min läsare, att jag
låter detta spöke antaga vackert folks liknelse, så att, om det
af Afunden förföljes, är Afunden lika stor synd.
När denna ande kom hit upp på jorden, antog han först
en stor herres skepelse, uppförde sig anständigt, höll öppen
taffel och vackert ekipage, gjorde som mild och ädelsinnad
många menniskor godt, var hedrad på hofvet och tillbedd i
kojan, förtjente all högaktning, fast de lyckgirige offrade
honom sin smickran, de lärde sina plockverk och poeterna
sina dårskaper. Men ju mer hans rättmätiga ära tilltog, ju
mer såg han Afunden grina illa åt sig i hvar vrå. Derpå
skapade han sig till en käck riddersman, som inlade
evärde-ligt beröm, vågade lif och välfärd för rikets bästa och
förtjente derför vackert frälse af sin konung; men Afunden
begick det så försigtigt genom andlige och verldslige, ja, genom
hans egna likar och slägtingar, att hans gods blefvo
reducerade, och han knappt behöll sitt lifsuppehälle. Sedan tog
han liknelse af en till riksens tjenst skicklig man, hvars
begrepp intet grufvade sig med vördsam dumhet för något
Mensales = bordskamrater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
