Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett otäckt, argt och gement stycke, derför att de intet kunde
vara så beskedliga som hon. Ytterligare gick han in i en
rik mans kropp, hvars hushåll bragte rundlig förtjenst för
vinhandlare, byggmästare, bryggare, slagtare, bagare och alla
skrån. De store ansågo honom högt, de små sökte hans
gunst och alla önskade bli hans arfvingar. Man talade intet
i hans hus utan genom dukater, riksdaler och dubbla
karoliner; sexstyfrar voro de minsta orden. Men Afunden
följde honom i häl och hamn och tog alla tillfällen i akt att
få mjölka hans feta penningkor. Vidare förvandlade han sig
till en lärd man, som med sin fruktbärande vetenskap bragte
akademier, gymnasier och skolor i stor frejd, prydde
ungdomen med nyttig lärdom och var i landet så god som
ungdomens utländska resor. Men Afunden upphetsade mot honom
hans medtäflare, som allt omkring utsådde misstankar, att
han hyste farliga satser. Derpå lade han sig till med förträffligt
bibliotek och rara samlingar, som borde anses för landets
klenoder. Men Afunden afskildrade honom genom de
orkeslösa junkrar som en vurm och grillfängare. Sedan idkade
han snillebragder, gagnade och roade alla med sina qvicka
påfund. Men oxarne bölade på honom genom Afundens drift
och utdömde honom som en tok. Derefter blef han jurist
och så förfaren i processer, att jag tror han kunde skaffa
rätt, der ingen rätt var. Han var en tid de välmåendes
dag-lige gäst och de nödstäldes fader. Men Afunden bragte
honom snart nog i misskredit, så att en i tingstugan alltid
sof-vande nämdeman blef mera betrodd än han. Derpå blef
han medieus och gjorde lyckliga kurer, men Gud vet, man
kan i den konsten intet alltid vara säker om lif och död,
helsa och krankhet. Derför krönte Afunden honom hastigt
till qvacksalfvare, och hela staden gaf ett återskallande
bifall. Han bjöd ock till att bli en oförliknelig ritmästare,
målare, bildhuggare, musiker, ja mångfaldig konstnär. Men
Afunden gaf honom alltid mästerbref som åt en bönhas. Han
företog sig ock att bli en snäll och oförtruten bergsman,
som på vinst och förlust upptog rikedomar ur jorden och
vågade sin egendom icke mindre för andras än eget gagn.
Men Afunden gnagde på honom vid hans minsta rörelser och
hindrade vid alla tillfällen hans grannlaga verk. Sedan
skapade han sig till en ärlig köpman, som med flit, försigtig-
Bönhas = en som under skrånas tid fuskade yrkesidkarne i
handt-verket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
