Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dårskapen af anseendet utan grund och
verkställighet *).
Lustigt, I löjliga sinnen, nu skolen I tro, jag är blifven
en annan karl än då jag såg er sist! I menen väl, att jag
ännu är den ängslande Argus, som intet annat lärer än den
ledsamma vishetsvägen och intet annat talar än den
obe-qväma sanningen? Nej, jag är blifven en hel annan
person, och jag hoppas alldeles efter ert tycke. Jag har
hittills varit så godtrogen och låtit mitt förnuft försäkra mig,
att dygd, vett och frejd i alla mål böra visas i sjelfva
verket, och, tänk hvad villfarelse! jag arme enfälling har intet
vetat, att blotta anseendet deraf är allt nog. Här har jag
gått och pustat för att uppmuntra tiotusen menniskor att i
sjelfva gagnet ställa sig ädelsinnade, nyttige, dygdige och
behaglige mot sitt fädernesland och sin nästa; här har jag
tråkat bland moralers stengryt och de hvassa sedolärorna;
men tänk, om jag hade vetat en så förträfflig genväg till
den odödliga äran, att anseendet af ädelmodighet är allt
detsamma som dess verkställighet! Skulle jag intet då haft
mindre besvär och mera allmänt behag? Jo, aldrig hade
jag då fått höra så många bannor af de underkloka
hufvu-den, och intet dråpligt begrepp hade då med en vördig röst
kallat mig lappri. Ja, tänk man på! jag går blott för
vishetens verkställighets skull och drar öfver mig så många
förfärliga fiender, liksom visheten förtjente så mycken möda.
Den ene knyter näfven emot mig till riksdagen, den andre
vill tillstoppa munnen på mig som påfven på en katolsk
klerk, den tredje vill nu på stunden ha mig i det tysta riket —
och allt sådant kunde jag vara förutan. Sannerligen, det
är bäst att vara slugare. Hör på, min läsare, huru jag fått
helt annat begrepp om saken.
Vår Tid syntes mig för kort sedan i en så skimrande
prydnad, att alla andra tider syntes mig emot henne som
landsflickor mot de sväfvande stadsmamsellerna. Alla de
bragder, som hon kallar dygder, stodo omkring henne i
präktiga drägter, färgade ansigten och lekande later. När hon
såg mig, gick jag och grundade på det arket, som i dag
borde se dagsljuset, och moralen höll på att göra något
allvarsamma rynkor i min panna. Hon frågade mig, hvi jag
*) Sken utan verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
