- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
35

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i hast lära många sådana genvägar till heder i alla stånd.
T. ex. våre köpmän möda sig så mycket med att bli
verklige handelsmän till rikets gagn, lär dem ock ett grepp». —
»Stackars barn», sade hon, »om de visste att slå stort på och
inbilla alla sina in- och utländske kreditorer, att de äro
grundrike, så skulle de ha bästa dagar och reputation i verlden.
Eljest behöfva de intet mer plåga sig än stiga en eller två
gånger om dagen i kontoret eller boden att se huru unge
monsieur bär sig åt. De kunna sofva och supa sitt goda
dygn, gå i nattrocken och intet mer bry sig om verlden,
än att de på torg, kaffehus och källare meddela sin nästa
några i handeln brukliga ordasätt. En vexel kunna de
ock — — —»

Nej, min läsare, jag betänker mig. Jag ångrar mig,
att jag tagit Vår Tids dårskaper för goda. Hon är verkligen
en fjolla, och jag håller dig för klokare, än att du låter
inbilla dig, det anseendet af en dygd är så godt som sjelfva
verket, fast jag väl vet, att din hag är så ofta frestad af
denna mening som fröken Mouche af giftastankar. Duga vi
intet i sjelfva verket, så duga vi ock alldeles intet,
anseendet må nu ljuga så länge det vill. »Ja, hvad skadar det»,
säger Sigge den dölske, »att jag är en idiot, en mutkolf, en
skälm, när ingen vet det mer än jag?» Allt nog, käre Sigge,
att I veten det sjelf. Han I lust att vara ett vrak i ert eget
samvete, så kunnen I så vara — intet har jag ondt deraf!

Sqvallerandan.

I det riket, der solens strålar äro obekanta, der det
eviga ljuset är ett mörker, der himmelen endast är kunnig
genom sitt åskdunder, der den sanna Guden är ett apspel,
och stoftet upphäfver sig i gudomlighet, har nyligen en
märklig händelse tilldragit sig. Jag kan för mitt samvetes
skull intet annat än berätta henne för några mina vänner af
fruntimret, som ha henne af nöden i sina angelägenheter.

Det behagade den helvetiska öfverheten att
samman-blåsa ett möte, der alla dess trogna undersåtar, djeflar,
synder, laster och dårskaper skulle samlas. Midt uti var
upprest en brinnande tron för den underjordiska Makten,
som kringvärfdes af en stolt församling svartbleka prinsar,
höfvidsmän, bisittare etc. Hela hofvet hade ögonen på öf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free