Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Behemoth, I skolen veta, att min makt är intet mindre
än er. Den enda tungan, den lilla lemmen, är det svärd,
med hvilket jag klyfver kämpen från hjessan till midjan. Du
lilla sockrade udd i ett fruntimmers mun, med dig vill jag
uträtta större ting än de störste nordens politic-i med sina
utcirklade finheter och fördolda giller! Hvad gjorde jag för
några dagar sedan? Två hus lefde i en så hopklistrad
vänskap, att det var en skam för mig att se derpå. Man kysste
hvarandra öfver allt: min engel, min docka gjorde mig ondt
i magen. Jag såg det en vecka, jag såg det två; derpå tog
jag tillfället i akt; den ena vännen hade fått en synål af en
annan och tackat derför tvärt emot gammalt bruk, ty det är
oerhördt att tacka för nålar. Strax högg jag till med den
lilla smidiga munklingan, och dermed var vänskapsknuten
upplöst. Misstroende, svartsjuka, högfärd, förakt, hot och
fejd stodo mig till tjenst vid minsta vink. Jag ropade dem,
de kommo, de lydde, de uppfylde vännernas hjertan.
Familjerna rusade hvarandra i håret, och knappt tåla de nu att
andas samma luft. Den ena spottar der den andra suttit,
stått eller gått. Skulle deras vänner eller vänners vänner
råka att taga hvarandra i hand, så tvätta de sig sedan. De
tåla intet att dansa eller krumma sig på en gång. Kriget
sträcker sig till ögonkasten, ser den ena åt höger, så ser
den andra åt venster. — —
»Märk huru jag nyligen gick åt Leonidas, min fiende.
En afton, till att skämta med sin hustru, förtrodde han henne
att han natten förut fått liksom ett litet horn öfver ena
tinningen, men att det kunde skylas af peruken, bad henne
likväl för allt det som heligt var, att intet nämna det. Man kan
väl tänka, att frun vid en sådan bön var, liksom könet,
färdig att gömma hemligheter. Maja svettades hela natten
under denna börda; som statister fick hon knappt en blund
i sina ögon. Snarare steg hon upp än eljest, och hennes matta
fötter raglade under det sekreta lasset till hennes grannfru
på en extraordinär visit. Syster’, sade hon, vi äro vänner
i lif och död, vi böra uppenbara hvarandra hvad oss ligger
på hjertat. Lofva mig allenast att intet säga. — Min syster,
tag mig för den jag är. Gudi lof, jag har slitit barnskorna!
— Välan, tänk, min man har fått ett stort horn i pannan,
maken har jag aldrig sett; om det märkes, så äro både han
och jag förlorade.’ — Mirakel, syster Maja, hvad hör jag?
Din man har horn? Hvem har förtrollat honom? Kors i evig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
