- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
49

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Än du, Du Crin, du sitter så ensam med din pipa, hvad
har du utvalt?

Du Crin. Kommersen — det vet du väl.

Arg. Då är du väl god teoretisk köpman, du vet
väl all rikets styrka och svaghet och hvarpå vårt lands
liandel beror?

Du C. Nej, vet du, jag har tänkt — tv i den rynkan
jag har fått på rocken! —Jag har tänkt innan kort att ge
mig till bergsväsendet. Så menar ock farbror för en viss
orsaks skull.

Arg. Då skulle du ju ha studerat derpå för lång tid
tillbaka? Menar du att kemien, alla metallers halt, ådror
och olika gångar, grufverk, skogar och jernhandel flyga dig
med en pris snus i hjernan?

Du C. Narri, nog lärer jag hvad jag behöfver,
be-kvmra si? intet!

Arg. Men mina bussar allihop! Jag vill uppläsa för
er ett bref, som en min vän mig tillskrifvit. Gud gifve att
I med någon gnista förnuft ville tänka derpå och rätta er
derefter!

Käre herr Argus.

I min bästa ålder som jag är, har jag, som du vet, för en .
tid se n fått en vacker tjenst; men — du skall nu vara min
biktfader — jag ångrar mig af allt mitt hjerta. Gud förlåte
mig, arme lymmel, som så rasade, och den som halp mig
till denna beställning. Ty hvarken är jag af naturen fallen
dertill, eller har jag inhemtat den vetenskap och skicklighet,
som dertill fordras. Jag vill för allmänna skammens skull
intet nämna min tjenst, icke heller så platt öfvergifva henne,
men hon passar sig med mig som harpan med åsnan. Far
min, gubben, var så flat bland andra och lagade, att en
hop gyllene dygder befordrade mig till detta mitt
samvets-qval (ty samvetet slår mig), som icke allenast är en
hjert-ängslan för mig i anseende till min okunnighet i sysslan,
utan ock ett förderf för kronans tjenst. Tänk huru galne
vi äro! Hvad skulle jag vid detta vidriga elementet? Mig
fattas hufvud och lust. Vore intet en viss god vän, så stod
jag hvar dag på skampallen. När intet han är tillstädes,
så säger jag som de andra, och så hjelper jag mig fram
huru jag kan. Hvart och ett embete fordrar en förvaltare,
som är född, uppfödd och öfvad dertill, det vet du Argus,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free