Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som nu var blifven madame, fägnade sig med händerna åt
himmelen öfver sin sons upphöjelse och gret deröfver, att
mäster Mats intet hunnit upplefva den dagen. I sanning
kunde ock mången bedragas att tro, det han var i lyckans
famn. Hans slägt begynte skryta öfver sin kusin, och hans
vänner hulpo honom hvar dag att tömma några buteljer.
O, I förnöjliga stunder! I detta sinne fick herr Pamphilius
giftotankar och gjorde den läckra Amalia till sin fru, en
dotter af hans gamle husbonde, hvilken hade samlat vackert
kapital med ett par bankrutter, och inrättade således sitt
hushåll med största prakt. Van der Profit i Amsterdam
underlät emellertid intet att skicka honom en myckenhet gods,
och vår stolte krämare var alltid öm att betala det förra
partiet, åtminstone till hälften, med det senares vinst, sedan
det förra blifvit användt på monsieur, madame, taffel, möbler
o. d. Han lät sin patron veta, att den eller den varan inte
så väl kunnat debiteras (fastän hon länge sedan blifvit
förvandlad i ståt), och alltid anticiperade han nytt gods, under
sken af dess hvarjehanda begärligheter. Sannerligen, om Van
der Profit visste greppet att genom sin kommissionär afsätta
den egendom, som eljest hade legat honom till last, så visste
ock Pamphilius greppet att genom sin patron skaffa sig de
penningar, som han aldrig ämnade till fullo betala. Således
är den mest intresserade vänskap intet fri från bedrägerier!
Ja, om man skall tro vår historiens, så uppförde Pamphilius
5 procent för det som intet passerat tullen, och indrog
kontraband, som gingo under annat namn eller sjelfva
legations-fr i heten*). Men den gamle var likväl äldst: Van der Profit
efterspanade så oförmärkt par correspondence, om icke herr
Pamphilius var en riktig man. Man svarade sig intet annat
förmoda, efter han slog stort på, och madame blänkte i
grannlåt. Krack, der hade han ägget! Han luktade gamla
handelssurdegen, och ögonen öppnades till att märka, det
hans vän var alltför konstig och vinglande i sin trafik.
Holländaren började slå tappto och qvälja sin stolte vasall
med remisser. Lyckan, som spelar med de dödlige och hade
förändrat Pamphilius till sinne och seder, visade nu sin
falskhet. Jag orkar intet omtala huru hon ännu smickrade honom
några månader, i det han någorlunda förnöjde sin patron
*) De utländska sändebuden åtnjöto en viss tullfrihet, af livilken
Pamphilius genom sin utländske gynnare synes hafva vetat begagna
sig utan att derfor sälja sina varor billigare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
