Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid var det uppäten mat. Han var en tiggare, oeh när han
skulle sätta sig i ro, föll honom taket öfver hufvudet. Nej,
en ärlig ting är det att som redelige svenske män försvara
oss mot andras våld, när så behöfves, oeh efter våra
förfäders sed med tapperhet och dugtiga vapen utkräfva billighet
af den som vill kränka vår rätt. I sådant fall är krig lofligt,
men er statskonst duger intet.
Qcart. Det synes väl så — jag kan betänka mig på
detta vårt samtal, men i dag slår jag sådant ur hufvudet
— det är den i Maj.
Sagan om Erik hin Götske angäende fafängan
af vår inbillade makt*).
Jag, Erik hin Götske, reste från mitt kära fädernesland,
mycket uppblåst af dess storlek, makt och heder, i mening
att försöka, om jag i andra länder kunde inhemta något till
dess nytta. Derpå tviflade jag väl mycket, och verkligen
lärde jag i Valland intet annat än alt bli en blomsterprydd
tjur och en behaglig markatta; men dock lofvade mig min
äregirighet att vid hemkomsten få hedersbelöningar för min
skicklighet. Mitt mod var så omätligt, att jag ansåg Alperna
mycket lägre än Kolmårdens höjder; men då jag skulle resa
öfver dessa fjell, blef jag med hela min förmätenhet
bortförd af en tjock sky, hvaruti jag knappt kunde andas, utan
föll i en djup dvala. Jag vet intet huru jag kringvräktes i
det stora väderriket, men då jag omsider uppqvicknade, fann
jag mig ibland en oräknelig hop stenar, de der betäckte alla
vida fälten omkring mig och voro så stora som mitt hufvud.
Då vägdes mitt sinne upp och ned på vigtskålen mellan
hopp och fruktan; min förtviflan tog dock öfverhanden —
jag önskade mig döden. Jag föll i en ny svimning. I
det samma hoptrycktes en myckenhet stenar omkring mig,
jag upplyftes, skakades, pressades och inkastades genom ett
trångt hål i en mörk kula, jag bortsvimmade åter och vet
intet huru det tillgick; men slutligen föll jag vaken ned
*) Argus väljer här namnet Erik hin Götske för att skämta med
Olof Rudbeck oeh hans efterföljare, hvilka ansägo de gamla göterna
såsom verldens äldsta oeh mäktigaste folk. Dalin begagnar i denna
saga tillfället att gifva en släng åt krigspartiet och partisplitet vid
riksdagarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
