- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
60

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig att sådana töras knysta till att vara oenige och behöfva
regementstyrka, lag och rätt"?» — »Jag kunde», sade en flicka,
lägga en hel krigshär af detta slägte i mitt förkläde och
låta dem se’n rifva sönder hvarannan, så länge de ville. Det
vore lustigt att se genom mikroskop, huru de små
vanmäktiga ungarne trätte, gnabbades och påtade ihjel hvarannan.
Hela deras flotta kunde jag rymma i min tvättskål och blåsa
alla deras galérer i sank.» — »Ack», tänkte jag, »hvad skall jag
då höra om mitt kära fädernesland! Ar det då möjligt
att mina käre medbröder, som äro så berömde kring hela
verlden, fruktade, älskade och vördade af sina grannar, skola
verkligen vara så ringa djur? det hade jag kunnat svärja
emot, när jag var hemma.» Jag kan intet beskrifva i hvad
bestörtning mitt sinne omhvälfdes. »Skulle jag kunnat inbilla
mig», tänkte jag, »när jag atilade mina tummelfält och
vidlyftiga uträkningar på den eller den stora tjensten, på det
hög-målet, på den egendomen, på det luftsprånget, med förslager
att röra hela atmosfären och befalla stjernornas lopp i vårt
rike, att jag skulle vara en sådan atom, en sådan ringmask,
ett sådant intet, och än mer, att jag hade så oförmögna
kräk omkring mig; det kunna de aldrig inbilla sig sjelfva.
Om jag sade dem det, så mente de att jag ljög; men nu
ser jag, att himmelen leker med dem som smått stoft, och
alt det intet är bevändt med hela deras väsende.»

Vidare fortfor man med sina stormätna omdömen, dem
jag åhörde, stundom med läraktighet, stundom med förtret.

Skulle jag tro», sade en gubbe, hvars minsta skägghår voro
drygare än våra kabeltåg, »att de små djuren ha sina
processioner och tidegärder liksom vi, hålla sina rådslag, gä
bekymrade, tankfulle och vimmerkantige i hjernan af sina
vigtiga ärenden, äro måne om sina företräden, etiketter,
ceremonieller, komplimenter, ekipager, livréer o. s. v.?» — »Det
vill jag försäkra», sade ett fruntimmer, som bland dem var
en skönhet, men hennes finaste hy syntes mig såsom
garnerad af humlekupor — »så liten som vi se denna matken», sade
hon, »så felar likväl intet, att ju bland dem finnas stormodiga
hofbussar och deras apor, oförnuftige sprätthökar. Jag vill
vädjas att den lilla personen kan väl ock sätta sig i gäld
öfver öronen och blänka för deras små ögon som en liten
minister. Ho vet om icke de kärlige af begge könen bland

Tidegärd = gudstjenst. Skifting = bortbvting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free