Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock tröstade jag mig med den betraktelsen, att desse jättar
väl ock kunde ha öfver sig dem, hvilka voro likså mycket
större än de, som jag emot dem var liten, och underkastade
mina tankar i så mycket djupare ödmjukhet för den
Aldra-störste, som ingen like har, än mindre någon öfverman. Ack,
livad Han måtte vara stor! Hvad små djur äro vi icke! — Jag
kan intet omtala huru jag kom derifrån: himmelen vet att
jag satt så dryg och fast i min länstol som trots någon
gammal nidsk kapitalist, men pigan hade glömt lägga haken
på fönstret, och en häftig väderpust förde mig upp genom
alla luftens ödemarker. Skyar och lifsfaror omhvärfde mig,
och jag mins intet mer att säga, än att samma öde, som
hade uppryckt mig från Alperna, det samma kastade mig
öfver på norska fjellen.
Här på jorden, min läsare, finner jag ingen likare det
stora folket eller i bättre stånd att med upplyst förnuft
gifva omdömen om vår blandning af högmod och
vanmäk-tighet, än den som i sitt sinnes rolighet, långt från bullret,
antingen på en ljuflig landsbygd eller annan fredsort, åskådar
allt vårt väsende, vår frihets missbruk, våra löjliga omsorger
och onödiga angelägenheter med filosofiska ögon.
Mellanlöpare, anhangsvärfvare och tidninge-
förare*).
Om någon af mina läsare hyser för mig en rättsinnig
bevågenhet, så behagar densamme intet tro mig på ett hår
i dag, ty jag ärnar ikläda mig en oförskämd trolöshet, på
det jag må härma våra mellanlöpare, anhangsvärfvare och
tidningeförare, som bortskämma de aldrabästa saker. Men
som jag intet kan peka på visst folk som de, så lär man
ursäkta att jag ljuger något olikare. Mången skulle kanske
inbilla sig, att Argus nu gör en grundlös ursäkt och har
under dessa osanningar sitt fulla allvar; men så visst som
jag är en ärlig karl, mina läsare, ljuger jag denna gång
ända i botten och vill intet vara trodd för all den lycka,
som vid en riksdag är att förmoda. Endast i denna
bekännelse och afsigt är jag mina originaler olik.
*) Emot beskäftige förslagsmakare och folk, som lägga sig i
andras angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
