Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jesp. Få vi och våra barn något förtjena i landet med
vårt arbete och bli underviste i goda handaslöjder, så svälte
vi inte ihjäl med Guds hjelp.
A. Nej, hör på — tyst, jag får intet tid denna gång.
Här kommer en vagn, som jag kännes vid. God natt!
Jesp. Du, hvad var det för en toker?
Håk. Det vete hin! Sådane löpa här och bedra folk;
de kunna ljuga så dikt de villa, för de bevisa t aldrig.
Pocker må tro dem! Det ä rätt illa, att de sku få skamfläcka
folk så fritt som de göra; hos den godtrogne hänger ändå
alltid en liten misstanke qvar, för han kan omöjeliga tro, att
alltihopa ä osanning — ingen rök, menar n, utan eld. Men
jag har nu lärt känna sådant pack; i vår bygd ha vi dem
väl också, men här ä de utom allt vis. —
Sanning till slutet: Aldrig, min läsare, har något ark
varit mig hvarken lättare eller svårare att skrifva. Det är
ingen konst i verlden att ljuga, skräfva och tala i vädret,
men det är ock allt för svårt och osmakligt för ett menlöst
sinne och ömt samvete att följa en sådan persons fotspår
som jag härmat. Tadla och ljuga, konstla och lisma, värfva
och förföra utan blygsel, äro öfvertygande rön af ett nedrigt
hjerta. När en god ärlig tolfman kunde finna huru groft
jag framfor, hvad skall då icke högre upplyst folk göra?
Sagan om Riksens ständers uppkomst och
tillstånd från äldsta tider.
När Himmelen var nygift med fru Disa, Bores dotter,
kunde ingen lefva i så kärligt äktenskap. I första
barnsängen fick hon tvillingar, dem man kallade Hjalmar*) och
Walmar**), friske gossar och väl tilltagsne. Hvem som
först kom till verlden kan vara lika mycket, men jag tror
dock, att Walmar först visade sig, och att Hjalmar liksom
Jakob höll brodern om foten. De voro näppeligen femton år,
när de buro stora huggpampar, sågo ut som förfärliga
dödsbud och kufvade sina grannar på allt vis. Stackars folk!
de voro intet säkre om lif eller egendom för desse bussarne; —
Tolfman – nämndeman.
*) Adelsmannen. — **) Bonden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
